I "Vilda växter i Norden" (Torsten Lagerberg) står bl. a. "På grund av sin ymniga fröull har jolstern en gång varit föremål
för särskild uppmärksamhet. Under frihetstiden, då intresset för tillvaratagande av landets råvaror var levande, ville man
i denna fröull se en ersättning för bomull; den kunde med någon uppblandning av den äkta varan användas för framställning av
vadd, garn o. d."
"Sov du lilla videung" var en kär barnvisa när jag växte upp. Det var ett nöje att leta rätt på de rara videkissarna.
Salixsläktet kom att höra våren till. Att det fanns en växt som hette jolster gick mig förbi. Troligen för att det inte fanns
särskilt många i den trakt där vi bodde tidigare. Här kan man inte ungå att se de vackra buskarna. Det är nu i oktober de är
som allra vackrast när solen lyser på de mycket skira och långa fröhåren på den "svenska bomullsbusken".
Ur Lexikon 2000 citerar jag: "Jolster (Salix pentandra), buske eller träd av videväxternas familj, 2-7 m hög. Grenarna
är glänsande röd- eller brungrå. Bladen är aromatiska, avlånga med blank ovansida och blekgrön undersida. Den är tämligen
vanlig på näringsrika våtmarker i nästan hela Sverige. Frukterna öppnas på hösten och avslöjar sådana mängder fröull att
busken har kallats det svenska bomullsträdet, och under 1700-talet rekommenderades jolster som spånadsväxt."