Den som har gjort en resa har något att berätta!

Ett känt påstående som har sin relevans. Själv är jag precis hemkommen från Indien och är fylld av intryck efter mötet med människor och miljöer i detta väldiga land. I förberedelserna läste jag om ett möte som missionären och metodistprästen Stanley Jones hade med Mahatma Gandhi. Jones frågade Gandhi:
-Hur kan vi som kristna hjälpa det självständiga Indien utan att köra över landet som kolonialmakten gjort?
Gandhis svarade på följande vis:
-Börja leva mer likt Jesus.
-Praktisera kristendomen utan att blanda upp, besmitta den eller tona ner den.
-Betona kärleken och gör den till arbetets drivkraft, ty kärleken är det centrala i kristendomen.
Och så utvecklar Gandhi sin syn på kärleken. Han beskriver den inte främst som känsla utan mer som en livsuppgift. Jones och Gandhi för ett spännande samtal med varandra där de inte väjer för de djupa och centrala frågorna i livet och tron. De gör en slags resa tillsammans. Resan, både den yttre och den inre, liksom mötet med det nya ger många intryck.
När det gäller den yttre resan delar man gärna med sig av intrycken.
När det gäller den inre resan så är det kanske oftare så att man, likt Maria, ”begrundar och gömmer det i sitt hjärta.”

Lars-Bertil Florén