Längtan efter kärlek, sökandet efter kunskap, starkt socialt engagemang och – är du beredd på en skenbar paradox – lättja, är de passioner som mest styr mitt liv.
Dolce far niente, det ljuva att göra ingenting, den angenäma sysslolösheten, har jag alltid varit en ivrig förespråkare för, men du märker snart att det dessvärre kräver mycket slit för att kunna upprätthålla den.

Enligt Paul Ricoeur och hans anhängare är ett liv ingenting mer än ett biologiskt fenomen om det inte blir tolkat. Jag är ingen anhängare av denna tanke, men varför utsätta sig för onödiga risker? Sådan är jag. Å ena sidan pessar, kondom, p-piller, p-skum och coitus interruptus på en och samma gång, å andra sidan oskyddad gruppkärlek med naturfolk på Kärlekens ö, som Trobriandöarnas huvudö Kiriwina tillhörig ögruppen Papua Nya Guinea, kallas av välbemedlade ekoturister. You got the picture? 

En annan till synes kontradiktorisk handling är att jag lämnade den bekväma socialismen över huvudtaget. Väst var visserligen ett paradis för mig och en mängd andra ungdomar som drömde om Coca-Cola och växelspakslösa bilar, men min far hade också alltid skrämt mig med att ”I väst är man tvungen att arbeta hårt om man vill bli något! Där räcker det inte långt med en partibok”. Han kunde inte se in i framtiden och inte heller var han ofelbar.

Att Coca-Cola vann vet du ju redan, eftersom det inte är fiktion du håller på att läsa utan the real thing.

Jag är född med en speciell begåvning. Timmar, veckor, kanske år behöver jag inte göra något och jag mår inte dåligt av det, snarare tvärtom. Min far har lärt mig det, fast hans pedagogik gick ut på att jag skulle lära mig av hans misstag. Han jobbade i princip jämt. Och jobbade han inte så bildade han sig.
Han fick byta jobb många gånger, beroende på den politiska konjunkturen som rådde i det sovjetiska blocket. En dag kunde han vara direktör, nästa dag gruvarbetare. En dag chef för ett delikatessbageri, nästa dag högspänningselektriker.
Han var över 60 år gammal när han studerade hur man knyter mattor. På min fråga varför nu detta, svarade han att man aldrig kan veta när makthavare kommer på idén att det är som mattknytare han bäst kan bidra till socialismens slutgiltiga seger över den vacklande kapitalismen.

För mig är varje aktivitet en meningsfull sysselsättning. Att gå på maratonfilmvisningar, 64 timmar film i sträck med korta avbrott för varm soppa eller korv, är en meningsfull sysselsättning och uppenbarligen inte bara i mina ögon, eftersom den Londonbiograf där jag upplevde detta var proppfull. Att ligga på playan vid Akabaviken ett halvår och vegetera är också en meningsfull sysselsättning, inte bara för mig utan för många andra meningsfränder. Att titta ut genom fönstret och observera hur vårt körsbärsträd sakta fyller sina grenar med knoppar som omvandlas till en årligt återkommande gastronomisk festival för flugor, bin och fåglar med tusentals säsongsöppna blomsterrestauranger finner jag också vara en utmärkt sysselsättning. Min far, som alltid ville mitt bästa, tyckte dock att jag ofta kastade bort min tid på aktiviteter som jag kanske inte skulle ha så stor nytta av. I sådana stunder predikade han att det inte spelade någon roll vad jag gjorde, men det jag gjorde borde jag vara bra på, helst bäst, om jag ville leva ett något så när behagfullt liv.
Jag tränade simning. Och trodde att jag var bra på det fram till dess att jag tvingades delta i stora tävlingar. Då fanns det så många som var bättre att jag knappast kunde betrakta mig som bra längre, så jag uppfann en nisch åt mig. Jag skulle simma över floden Donau och tillbaka. Det var garanterat inte många som var bättre på det än jag och jag kände mig ganska nöjd trots att jag en gång nästan blev skjuten av gränssoldater vid den tjeckoslovakisk-österrikiska gränsen och en annan gång var jag nära att drunkna i en virvel.
Jag kom på att om jag skulle vinna över min fallenhet för att inte göra något och samtidigt vara den trogen, så måste jag göra en lista på verksamheter som jag ville göra för att känna att det fanns en målmedvetenhet i detta ingetgörande.
Det verkade pretentiöst att lära sig gå på vatten, men att lära sig hålla andan en längre stund, det du! Och jag kunde hårdträna precis överallt, inte minst framför TV:n. Jag kunde naturligtvis ha ökat på mitt personliga rekord med några minuter och fortsatt med mina övningar än i dag, men efter att ha uppnått två minuter och nästan blivit tokig på kuppen så kastade jag mig över andra utmaningar. Att jag berättar detta beror på att det hade med min förestående emigration till Sverige att göra. Jag hade nämligen beslutat mig för att lära mig ett något ”annorlunda” språk.

Bibeln är översatt till 875 olika språk och eftersom jag är döpt och i viss mån kristen, fattade jag beslutet att det måste bli något av dessa ”bibelspråk” jag skulle lära mig. Jag fastnade för worroraspråket från nordvästra Australien eftersom jag inte är någon Jean-François Champollion och jag märkte att detta språk bara behövde en liten del av den ordmängd som krävdes för att uttrycka något på exempelvis tyska. Följande mening använde jag mig av i min undersökning: ”Denn also hat Gott die Welt geliebt, dass er seinen eingeborenen Sohn gab, auf dass alle, die an ihn glauben, nicht verloren werden, sondern das ewige Leben haben.” 28 ord. (”Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom icke skall förgås, utan hava evigt liv.”) På worrora var den betydligt kortare: ”Gewunja aua ge God lai kauwonananga, aia nawomale, navomalinja, karanja.” Resultat tyska – worrora: 28 – 10.

Jag kunde dock inte genomföra min plan att lära mig detta i mina ögon ”snabba” språk eftersom det väldigt snart visade sig att det inte fanns en enda worroralärare i hela Bratislava, faktiskt inte ens i dess förorter. Jag var tvungen att börja från andra änden, det vill säga jag fick först se efter vilka språklärare av mera exotiska språk som fanns på marknaden. Svenska vann och det första svenska ord jag lärde mig var ”högertrafikkommissionen”. Jag skulle kunna svära på att just nu, i denna skrivande stund, är det första gången jag använder detta ord sedan dess.
I utbyte för mina svenska timmar fick Seved, jo så hette min lärare, lära sig slovakiska via mig och jag kontrade hans ”högertrafikkommissionen” med en mening i vilken det inte finns några vokaler: strč prst skrz krk / stoppa ett finger i halsen. Jag har ingen vetskap om vem som fick största glädje eller nytta av vårt kulturutbyte.

Jag håller fortfarande på med att tillskansa mig Strindbergs, Lagerlöfs, Lagerkvists och Alf Svenssons modersmål, men hade jag anat hur svårt svenska språket är, skulle jag troligen valt något annat.
Per Holmer, översättare och författare, låter en av personerna i sin roman ”Svindel” tänka på att en tredjedel av en människas liv upptas av språkstudier. Det betyder varje dag åtta timmar under hela förgänglighetens tid. Startskottet för mina svenskfödda medtävlandes språkstudier avfyrades något tidigare än mitt, varför jag håller på att jaga dem även under deras vilotid. Lägger jag två timmar om dagen på språkstudier under tiden som du vilar eller pysslar med handarbete så blir jag teoretisk sett nästan lika bra på svenska som du, redan på mitt 90-årskalas. Snigelfart är bättre än ingen fart. 

Jag känner inte till något bevingat ord i stil med ”Visa mig listan på dina framtidsplaner och jag skall säga dig vem du är”. Det till trots tror jag att en sådan lista har en hel del att berätta om människan som författat den och om samhället den är författad i. Uppgiften ”dunsta”, det vill säga fly från Tjeckoslovakien, toppade min lista och man behöver inte vara anställd av SÄPO för att av det förstå att jag trodde att det måste finnas bättre ställen på jorden än mitt födelseland för min utveckling och mina önskemål.

Dunsta, skaffa barn innan du är fyrtio, res mycket med dina barn, spela domino med dem, älska/ha sex varje dag fram tills du är åttio, tänk på döden och på hur skört ett människoliv är, var några av mina föresatser. Här är några till:
Simma i och färdas på Nilen, Amazonfloden, Yangtsikiang, Jordan, Döda havet, Ganges, Irrawaddy, Suez- och Panamakanalen,
bo och dansa med ursprungsbefolkningen på Papua Nya Guinea, Nya Zeeland, Australien, Borneo, Sudan, Gyllene triangeln, Filippinerna,
bestig Cheopspyramiden, Ayers Rock, Kebnekaise, Vesuvius, Fuji,
besök Shwedagon-pagoden, Potalapalatset, Jokhangtemplet, vandra på Barkhor och i Lourdes, delta i Det heliga blodets procession i Brügge, se hyacinterna i den belgiska Halleskogen i början av maj, se körsbärsträd blomma i Japan, besök irisfestivalen i Florens i maj, beskåda monarkfjärilar i Angangueo, provinsen Michoacán i Mexiko i början av mars, kliv över Tortillaridån, den nya Berlinmuren i Tijuana som skiljer I-världen från tredje världen,
besök alla kontinenter, besök Komodo, Påskön, Galapagos och Island samt andra kulturöar, hoppa fallskärm, dyk vid Korallrevet i Florida, Barriärrevet, Röda havet och Fijiöarna, besök Maldiverna innan de försvinner, besök Hong Kong och Macao innan de blir kinesiska, se soluppgången från berget Masada,
ät en fin middag (frukost eller lunch) på Raffles och andra legendariska hotell och matställen,
spela på kasinot i Monaco och Las Vegas,
besök Mesa Verde och så många nationalparker som möjligt, åk alla attraktioner på Disneyland, Disney World och andra stora nöjesparker,
åk motorcykel med mc-folket i Sturgis, dansa dig trött på karnevalen i Rio de Janeiro,
uppsök Mardi Gras i New Orleans,
besök Eileen och Peter Caddys samlevnadsexperiment i skotska byn Findhorn, 
besök Kattparaden i belgiska Ypres,
var med om blodapelsinkrig i italienska Ivrea under dess karneval och
var med om La Tomatina, tomatkrig i spanska Buñol, 
skaka hand med Tomten i Rovaniemi,
se passionsspelet i Oberammergau, 
gå på Kinesiska muren,
besök Machu Picchu, Angkor Vat, Taj Mahal, Stonehenge, Parthenon, Colosseum, Mandalay, Pagan, Hollands poldrar, Hooverdammen, Mount Rushmore Memorial,
se påven i Vatikanen,
gå upp i Eiffeltornet, lutande tornet i Pisa,
se terrakottaarmén i Xian och Buddha i Kamakura…
Att resa är ett måste, ”Av en okänd makt, ett inre tvång”, som Runeberg konstaterat.

Lär dig att hålla andan i två minuter, var vaken i 72 timmar i sträck, gör en lång resa helt utan pengar och livnär dig på vad du tjänar under vägen, diska och tigg om så behövs, sov tillsammans med vagabonder och hemlösa, tjäna en miljon åtminstone under ett år, bli publicerad i åtminstone 50 tidningar och tidskrifter, bli utgiven på CD, skriv åtminstone en pjäs som spelas i flera länder, medverka i minst 20 böcker, ha ett eget program i radio, ha en egen kolumn i någon tidning, lär dig mycket om och njut av rock-, pop-, världs- och klassisk musik, se live konsert med The Rolling Stones, The Shadows, Pink Floyd och Jimi Hendrix, lär dig trollerikonster, lär dig en dikt, ett bevingat ord eller en sång i månaden, lär dig köra bil, traktor, motorcykel, båt, varmluftsballong, flyg flygplan, rid elefant, kamel, dromedar, struts, häst och åsna, spela något instrument, åk slalom, spela hockey, boxas, cykla, spela vattenpolo, lär dig använda nunchaku, undervisa på alla utbildningsnivåer från förskole- till universitetsnivå, se hinduisk kremation, bevista uppskjutning av en raket, lär dig stå på händer, gör bänkpress med 120 kg, bli inte slav under någon ideologi, eller hälsolära, ha kul och njut av vad njutas kan, skratta minst en gång om dagen, bli 120 år gammal, var aldrig sjuk, övervinn modets imperativ, ha en betydligt yngre och en betydlig äldre vän, var ödmjuk mot socialt svaga, ifrågasätt auktoriteter, lita på dig själv, lita på andra, plantera många träd, bli blodgivare, skänk pengar då och då till vem som helst, lär dig ett litet språk (det visade sig bli svenska, något som jag troligen var tvungen att göra om jag skulle gifta mig med en svenska), arbeta högst 10 år på en och samma arbetsplats, arbeta högst 10 år på en och samma bok, se paradisfåglar och den tasmanska djävulen i deras ursprungliga miljöer, besök din fars, mors och Jesu födelseplatser och Zeus grotta på Kreta, läs hela bibeln, Tusen och en natt, svenska Nationalencyklopedin, Das Kapital, Aisopos, Ovidius, Swift, Dickens, Poe, de Lautréamont, Doyle, Homeros, Broch, Burgess, Hrabal, Čapek, Barthes, Singer, Roth, Kosinski, Wiesel, Verne, Traven, Larsen, Andersen, Allen, London, Saroyan, Vizinczey, Graves, Sienkiewicz, Isherwood, de Voltaire, Borges, Zweig, Vian, Handke, Tolstoj, Dostojevskij…

När jag ser min lista över böcker och författare som jag bestämde mig för att läsa förutom alla de jag läser utan någon plan, tvingas jag att hålla med Robert Louis Stevenson som i sin essä ”Books which have influenced me” skrev något i stil med ”att avslöja sina läspreferenser inte är så oskyldigt som det verkar”. Jag har förstått det så, att man inte bara avslöjar Dr. Henry Jekylls personlighet inom sig utan även Mr. Edward Hydes och sådant är verkligen inte oskyldigt.
Läs och om möjligt se alla Shakespeares, Aristofanes, Sofokles, Strindbergs, Ibsens, Molières, Millers, Williams, Becketts, Büchners, Tjechovs, Synges, Havels, Jarrys och Brechts pjäser, studera alla Welles, Fellinis, Leans, Eisensteins, Cousteaus, Antonionis, De Sicas, Kurosawas, De Antonios, Chaplins, Formans, Hitchcocks, Coppolas, Spielbergs, Lucas, Leones, Kellys, Imamuras, Truffauts, Tarkovskijs, Tatis, Mikhalkovs, Menzels, Buñuels, Tarantinos, Ivens, Ivory-Merchant-Jhabvalas, Fassbinders, Allens, Godards, Polanskis, Camerons, Campions, Kubricks, Riefenstahls, Solanas, Kieslowskis, Herzogs, fader och son Sveráks, bröderna Coens, bröderna Tavianis, bröderna Marx’, bröderna Korda det vill säga bröderna Kellner, Monty Pythons, Keatons, Wajdas, Melvilles, Eastwoods, Kusturicas, Scorseses, Streisands, Widerbergs, Troells, Jarls och Bergmans filmer, regissera film, få en Oscar för bästa film, manus eller bästa regi, fjäska inte för någon, upplev en fysisk totalansträngning då och då, lär dig njuta av en god cigarr, gott vin, god konjak, gott öl, prova på njutningsmedel du kommer över, ät och drick alla möjliga lokala matspecialiteter; katt, hund, igelkott, ekorre, orm, mask, snigel, groda, myror och termiter, fårhjärna, fårögon, torkad fladdermus, åsna, häst, apa, känguru, kasoari, krokodil, björn, bäver, kamel, giraff, lejon, sköldpadda, haj, bläckfisk, svalbo i Kina, pololomaskar på Samoaöarna, Gusamos, det vill säga stora larver som det precolumbianska köket i Mexiko bjuder på och Japans grillade getingar och halvråa lobster sashimi ej undantaget,
lär ut det viktigaste du har lärt dig till dina barn,
lev livet till max.

Under årens lopp har jag många gånger gått tillbaka till listan och successivt utökat den, men jag har aldrig strukit i den. Jag har checkat av vilka planer jag bör ta itu med härnäst och tittat efter hur jag utvecklas och hur vissa av mina drömmar och önskningar träder i bakgrunden och hur andra tar över.
Troligen, och det är jag glad över, var mina planer vad jag skulle och ville göra och uppleva inte för vågade och avlägsna. Drygt 95 % av aktiviteterna på listan har jag bockat av som avklarade och det är bara uppgiften att lära mig flyga ett flygplan som jag kanske inte får vara med om. Det har också visat sig att jag klart överskattade min förmåga att lära mig dikter eller sånger utantill. Den tragiska verkligheten är att jag inte ens har lärt mig ”Hum, hum, från Humlegården” till dags dato.
Om jag kommer att leva till 120 år och ständigt vara vid god vigör, och om jag får en Oscar kan bara framtiden utvisa. Båda föresatserna har dock en framträdande ställning om än inte i den ordningen.

Jag har varit katt, örn, lejon, padda, svepelektroniskt mikroskop, interplanetarisk teleskop, Echelon, KGB, Jordens centrum, modersmjölk, Drakes ekvation, viljan att förbättra världen, den allmänna relativitetsteorin, den svenska avundsjukan och naturliga lågmäldhet, bakterie och g-punktens tvillingbror, begärlig klitoris. Och jag minns allt detta med en minneskonstnärs tydlighet. Därför skulle jag lätt kunna få ett eller flera nobelpris för den ena eller andra upptäckten om jag tyckte att tiden var mogen att avslöja hur det ena och det andra fungerar och hänger samman. Hur vet människan vad en trollslända ser? Hur vet hon hur en lax navigerar medelst sitt luktsinne? Hur vet hon vad en fladdermus hör? Hur kan hon veta hur maskrosens klocka fungerar? Den som avslöjade alla dessa livets och varandets mysterier för människan har själv varit en trollslända eller dess öga, själv varit en lax eller ett doftande vattendrag, själv varit en fladdermus eller dess ekolokalisering, varit en maskros eller dygnsrytm och även ville minnas det. Hön ville vara en hjälte, en sammanfogande länk mellan det för människan okända och det som ville bli känt.  
Människan är som ett elektroniskt styrt kassaskåp fyllt med all världens kunskaps- och medvetandeinnehåll. Jung kallade en liten del av detta arketyper. Och liksom ett tidsinställt kassaskåp bara kan öppnas vid förhandsinställda tidpunkter, så begåvas även människan med ett sådant ögonblick när all världens kunskap är tillgänglig i henne. Hennes starka gripreflex redan i födelseögonblicket är en uppvisning av den inneboende kraft som finns i henne. Hennes tårar, salta som havet, är en påminnelse om hennes samband med världsalltet. Öppnas detta Alltets kassaskåp i människan i rätt tid, så aktiveras innehållet …
I annat fall är den påvisbara förbindelsen till Alltet destruerad, och en livslång insamling av skärvor från det förlorade och en jakt på kontakt med den därefter okända världen börjar. Déjà vu, känslan av att man tidigare har upplevt samma sak, är inte bara en känsla.

Håkan Wiberg, ledaren för Fredsforskningsinstitutet vid Lunds Universitet var en av de första som jag mötte i min landsflykt. Håkan behärskade en ansenlig massa språk, vilket också var ett skäl till våra galna samtalsstunder. Hans minneskapacitet skulle kunna jämföras med exempelvis Daniel Paul Tammets, dock är Håkan ingen savant utan en utomordentlig välartikulerad, varm, social människa. Vid ett tillfälle när han citerade mig så gott som ordagrant, undrade jag hur han kunde minnas allt det han minns och han svarade, Vladimir, svårigheten är inte att kunna minnas utan att kunna glömma.
Min mångårige medarbetare och kamrat Kurt Peter Larsen tillhör också den kategori människor vars minne har lagringskapacitet som en snabb HD. Hösten 2008 föll han dock från sin cykel och när jag några dagar senare kontaktade honom på sjukhuset, kände han inte igen mig…
Mitt minne sträcker sig ända tillbaka till tiden jag var en spermie. Jag minns en ansenlig mängd av de övriga spermier jag var omgiven med och kunde snart identifiera de som var mina starkaste medtävlare, de som tvekade inte och var beslutna att födas som människa. Den dag i maj månad när jag för första gången skulle ta mig över gränsen var jag taggad och min flagell var supervältränad och sprängfylld med flagellin. Ändå såg det inte bra ut vid starten. Men jag gav mig ej. Om jag mot all förmodan skulle misslyckas så ville jag kunna säga till mig att jag gjorde allt det som jag kunde ha gjort. Till slut var det bara två spermier framför mig och de verkade vara både fysiskt starka och dessutom motiverade. Men troligen saknade de helhetsvisionen. De såg inte det som jag såg: mina barn. Utan de skulle världen aldrig kunna bli komplett.       

Ostron, vin och pannkakor
Och sedan i säng
”Månaden nio från nu”, antecknade Du
Och Du väntar
I kön utanför telefonkiosken
I mynttvätten
Vid hissen som någon glömde stänga
Vi väntar