Lars-Åke "Låa" Andersson

Jag är född i fredens år 1945 och uppväxt i Hjorthagen, en arbetarstadsdel i norra Stockholm. Mina föräldrar gick omkring där hemma och nynnade på beredskapstidens melodier Lili Marlen och Min soldat. Mitt stora visintresse har jag hemifrån. Min mor har sjungit i Frälsningsarmen som barn hemma i Ockelbo och min far älskade Dan Andersson, Evert Taube och "Flickorna i Småland". Far köpte mig en gitarr på postorder från Gunnars fabriker i Nässjö. Jag minns hur vi var och hämtade den på godsstationen i Värtan, väl inslagen i en trälåda. Jag fick ärva en påbörjad ABF-kurs i gitarrspel av mor, vilken jag fullföljde.

I övrigt måste jag erkänna att min musikaliska utbildning är ytterst bristfällig. Det jag kan har jag lärt mig på egen hand. Vänner som jag haft glädjen av att spela med genom åren har också gett hjälp och goda råd. På 50-talet tillbringade jag några somrar på kollo, närmare bestämt på Strindbergs "Hemsö". Här mötte jag Lars Höjer, en kollolärare som löpte 110 meter häck och sjöng visor till gitarr. Jag minns hur vi grabbar satt tysta och lyssnade fascinerat till visor av Ruben Nilson, Ulf Peder Olrog, Povel Ramel, Olle Adolphson, Emil Norlander m.fl. Många av de visor jag lärde mig av Lars hänger fortfarande med som ett nostalgiskt inslag i min repertoar.

Visan har genom hela mitt liv följt mig som en kär hobby. Under ett tiotal år spelade jag tillsammans med en vän till fest och dans. Där fick visan tjäna som underhållning vid bordet medan det gällde att vara taktfast till dansen. 1985 var jag med och startade gruppen "Visentusiasterna", ett glatt gäng likasinnade sprungna ur teaterprojektet ROJ ( Romeo & Julia ) i Haninge. 1989 blev jag invald i Visans Vänner i Stockholm, där fick jag möjlighet och glädjen att träffa människor med samma intresse som jag. 2001 fick jag Visans Vänners stipendium för mina insatser för visan. Mitt stora intresse för Ruben Nilson gjorde att jag fick kontakt med Ruben Nilson Sällskapet i samband med att jag tonsatt några av Rubens texter. I sällskapet fick jag chansen att jobba för visan även på annat sätt än att spela och sjunga. Sen 2006 är jag ordförande i sällskapet.

Sedan hösten 1994 har jag, tillsammans med ABF Södertörn och Folkets Hus, arrangerat viskvällar i Haninge. Under rubriken "Visor på kvällskvisten" har jag tillsammans med Visentusiasterna gästats av mer än 370 olika visartister. Parallellt med detta har jag, veckovis i Radio Haninge Direkt 95,5 MHz, gjort mer än 520 radioprogram. Jag spelar plattor med visanknytning och pratar kring visor, dess upphovsmän/kvinnor och artister. Ofta bjuder jag in gäster som har anknytning till visan. "Våra visor" heter programmet. Varje sommar sen år 2000 leder jag tillsammans med ”Visentusiasterna” allsång i Eskilsparken i Haninge, ett arrangemang av Hyresgästföreningen i Handen.

Jag är sedan 2004 medlem i YTF (Yrkestrubadurernas förening) och jag har framträtt i en mängd olika vissammanhang, ibland ensam men ofta i gruppen ”Visentusiasterna”. Förutom framträdanden i Stockholmsområdet har det även burit i väg till Tjärö i Blekinge, Borgå i Finland, Skärgårdsturné med galeasen ”Albanus” från Åland och mycket annat.

Jag är gift, har en snäll och förstående hustru samt tre utflugna barn i varierande åldrar. Till professionen har jag hamnat i samma skrå som Ruben Nilson, d.v.s. plåtslageriyrket - men drömmen är förstås att få ägna mig åt visor på heltid, och jag är på väg dit eftersom jag glatt kan notera att engagemangen blir fler och fler.