När tystnaden gör ont

De första nya asylsökande från Venezuela börjar strömma in till Europa, och detta händer innan varken Europa, eller Sverige, har reagerat mot det som orsakar tillströmmingen.

De lätta förtjänsterna, har som vanligt, prioriterats över ansvaret att bevaka en internationell utveckling mot demokratin. Europa har förnöjt sig, tills nu, med stora förtjänster från det ”rika” Venezuela: Zapatero (med krigsfartyg), Chirac (med förmåner till Total), Putin (med Kalasjnikovs och helikoptrar), och så vidare.

I Sverige är det endast Folkpartiet liberalerna och Moderata samlingspartiet som protesterat öppet mot den venezuelanska regimens avart av demokrati. Det är mer eller mindre skandalöst att merparten av svenska politiker har lagt en sånt tungt lock på den verklighet som utspelas i Venezuela, sådant som en påtagligt och systematisk nedmontering av de demokratiska institutioner, övergrepp i de mänskliga rättigheter och förberedelser till en starkt militärt stat som tillsammans med Kuba kan rubba den vräkliga balansen i regionen.

Kanhända har man missat att försvara med klart språk rätten till de grundläggande demokratiska principer i detta främmande land (Venezuela), som dessutom har 40 år av demokratisk utövning bakom sig. Men i samband med detta förakt, skadas samtidigt det förtroende och trovärdighet som vissa politiker behöver för att upprätthålla sin demokratiska legitimitet.

Liko Pérez

Hägersten, 2005-06-20