Demokratins ironi.

Chávez tvingar TV och radiomedia att sända hans program Aló Presidente,

”Hallå! Herr President”, i andra ord han kappar alla radio och TV kanaler för att sända under den tid han vill förfoga över. Ingen vet när han dyker upp under sändningstider för att meddela tv tittarna och radio lyssnarna vad hans regering har åstadkommit under dagen, månaden eller året. Eller för att prata om hans relationer till det kubanska diktator Fidel Castro och andra så kallade imperialister.

Cadenas (Kedja) kallas det, ”alla radio och tv kanaler samsänder under tvång,” som är inte en ovanlig företeelse i världen, det används ofta under kris situationer eller när befolkningen måste informeras om nationens beslut om en viktig händelse.

Programmet filtrerar bort all oppositionens anhängare genom att inte ge den plats i telefonkön som sedan slussas vidare till presidenten. Frågorna är alltid detsamma, hur mår presidenten? Du gör ett bra jobb d.v.s. Inga kritiska uttalanden om hans ämbete. Han är bäst, vackrast och är gud själv.

Presidenten använder programmet för att förolämpa andra länders presidenter, världsorganisationer, ministrar och oppositionens ledare och anhängare som i nuläget utgör 47 % av den röstberättigande befolkningen i Venezuela, om man för tro statistiken som kontrolleras av statliga Statistiska central byrån.

Venezuela är på väg in i det sista skede av hans planer att förvandla Venezuela till en socialistisk stat som kommer att likna Kuba, China, Korea och Mugabes Zimbabwe.

Varje dag är ett nytt drag om olika teorier om hur hans Venezuelas centraliserad politiska, ekonomiska och sociala struktur ska bli utan att ge klara besked om vad han menar med XXI århundradets socialism. Han kallar sig Maoist, stalinist, marxist och inte så länge sedan Trotskist.

En politisk blandning som skulle utgöra grunden för hans politik som i själva verket är blott fidelism eller rättare definierat som Castro kommunismen med en Marxistisk Leninism ingrediens.

Få har nämnt att USA som är hans bästa och största handelspartner, finansierar indirekt hans revolution. 14 % av USA: s råoljebehov kommer direkt från venezuelanska källor. (Idag är den nordamerikanska olja konsumtionen ca: 20 miljoner fat per dag och Venezuela producerar ca: 2,5 miljoner fat/dag enligt IEA, och exporterar 1,5 miljoner fat/dag till USA).

Under hans 8 år vid makten har han hotat att exporten till imperiet skulle upphöra och oljekranarna skulle stängas för alltid, har det hänt? Kommer det någonsin att hända? Under tiden blir hans största fiende hans finansiär, utgången är bara att väntas och spekuleras.

Roberto Villarroel
www.venezuelamia.info
Skogås

2007-09-25