Station

Hur såg stationen ut?
Västra Station (tidigare Norrköping Kneippbaden) övertogs av familjen Eriksson i april 2002. Då började resan mot att återställa byggnadens exteriör till så nära utseendet vid byggåret 1906 som möjligt. Tidigare ägare, såväl järnvägsbolagen, kommunen (1965 – 88) som senare privata ägare har i olika omgångar förändrat byggnaden efter tidens behov och krav.

Det mittersta fönstret i allrummet på bottenvåningen var tidigare en dubbeldörr in till den stora väntsalen från spårvägsidan. Väntsalen var genomgående port till port. Den är nu avdelad som allrum mot spårvägen och en entré mot den gamla banvallen. Alla fina dubbla ytterdörrar byttes ut - när är osäkert. Med stöd från länsantikvarien och gott arbete från kunnig snickare på Åby Snickeri sattes replikor in 2004, med gamla ritningar som förlaga.

Rummet mot söder var tidigare bagagerum (nu sovalkov) och 1:klass väntsal. Sannolikt med linoleumgolv – nu är det gamla ”fodergolvet” framtaget.
Rummet mot norr var från början expedition – här kunde man köpa biljetter. Här lade en tidigare ägare in ekparkett, som finns kvar.

Väntsalen hade även den sannolikt linoleummatta – fodergolvet under var helt nedslitet och ett nytt furuplankgolv är inlagt. I hallen (tidigare del av väntsal) har vi lagt en svart/vit klinker som minner om sekelskifte, men utan referens till stationens ursprung. En norsk vacker järnkamin från rätt tid monterades 2003. Ursprungligen stod här säkert en svensk, låg fyrkantig modell.

Det som idag är tvättstuga var stationsmästarens kontor.

Alla fönster på övervåningen, där stinsen bodde, byttes någon gång på 40-50-talet mot s.k. kopplade 2-glas fönster – på nedervåningen återfinns de ursprungliga, många med handblåsta glas sedan 1906.

Taken över de båda sidoingångarna kom till så sent som på 1980-talet, samtidigt togs de då dåliga, murade trapporna bort och byttes mot enkla i trä – nu återställda, murade och med samma utseende som på baksidan. Det stora plåttaket byttes på 2000-talet mot ett välbehövligt nytt, tyvärr i bandplåt – inte plattor, som tidigare. Skorstenarna kläddes i plåt, men är nu återställda av oss - dock inte antikvariskt, så kreneleringen är av enklare slag än ursprunget.
Vid något tillfälle (40-tal?) ville stationsmästaren ha en stor vädringsbalkong – och fick det.

Numera har fastigheten högsta skyddsklass, vilket vi som bor här är glada över. Fasaden är målad i sina ursprungliga kulörer med linoljebas. All färg skrapades varsamt bort för hand. Tio veckors arbete för en ihärdig norrlänning. Lager på lager, nitton totalt, ända ned till 1906 innan ommålning genomfördes. Fasaden är målad i ”terra” – en jordfärg. Omfattningarna i ”mörk umbra” och fönstren i ”engelskt rött”. Endast svensk högkvalitativ linoljefärg har använts.

Interiört fanns stationsinredningen intakt till 1987 då den revs ut – delar finns bevarade i Norrköpings stadsmuseums ägor. Efter 1987 användes undervåningen av en antenninstallationsfirma, som verkstad och kontor. Övervåningens stinsbostad har byggts om och ändrats i flera omgångar.

Kommunen krävde en markhöjning när man byggde om vägbanan/spårvagnsspåren på Odensgatan under 1970-talet, vilket gjorde att hussockeln kom en bit under markplan. Det har givit en del fuktproblem i den gamla grunden/källaren så en helt ny dränering har lagts runt hela huset. Marknivån är återsänkt.

Under stationstiden fanns på husets baksida endast en kort avsats, följd av en pampig, stor stentrappa, ned mot den gatstensbeklädda perrongen. På den nu utschaktade och dubbelt större ytan har anlagds en liten trädgård; vars raka gångar och sittytor är lagda med den tidigare perrongens gatsten. Ett högre plank av äldre stadsplankstyp markerar ett uterum - helt annorlunda mot stationens öppna landskap. Det som fanns av gammalt blir dock kvar: några almar, en blodlönn och en stor björk som planterades i stationens ungdom. Den stora ytan norr om stationshuset var tidigare mindre – Oskarsgatan var tidigare längre och gick alltså över nuvarande trädgård, för att ansluta till Odensgatan.