Vildsvin

När valet föll på Borderterrier fanns tanken att den nya hunden skulle kunna användas för vildsvinsjakt i viss mån, om inte annat så för att kunna spåra skjuten gris i anständig terräng. Detta har också infriats vid ett par tillfällen. Även korta drev på vildsvin har det blivit.

070707

Igår kväll fällde jag gris nummer tolv. Vädret var inte det bästa men jag åkte ut ändå. Med tanke på vädret åkte jag redan kl. sju och var på plats halv åtta. Tio i åtta fick jag se en gammal älgko som jag sett tidigare år stå och slicka på saltstenen vid fällan där vi har åteln. Efter ett tag såg jag till min glädje att kon förde kalv vilket jag inte trodde hon skulle göra. Kon är svankryggig och vit i huvudet och jag trodde hon var för gammal. Kon hade hela tiden full uppmärksamhet och efter ett tag grymtade hon till och flydde. Då såg jag att fyra kulltingar hade gjort entré under foderautomaten och åt ärtsoppa för fullt i den stora pöl som bildats. Det var ett gäng grisar som vi tidigare tittat på utan att kunna plocka ut en skjutbar som anlänt. Gruppen bestod av tre-fyra jämnstora suggor/gyltor med tillhörande ungar. En gris gick undan lite men kändes för stor så den fick gå. Efter någon kvart blev det gruff om maten och en gylta blev trängd ut i det öppna, jag följde buklinjen utan att kunna se spenar och gick upp i grisen och sköt. Det blev knall och fall, tack och lov i det ösregnet… Det hade inte varit roligt att leta när allt är sjöblött.

Jag fick inviga min grishållare på köpet! Det är ett utmärkt tillbehör som jag skräddarsytt till min bil. Vid hemkomst kunde vi skölja av grisen överallt och få den ren för slakt.

Grishållaren tål på lämplig krok upp till 150kg. Vi har stått två personer på den med samlad vikt 170kg

Om intresse finns så tag kontakt via mail. Jag kan tänka mig att göra fler.

070430

Under våren har det blivit några jakttillfällen men inget skjutit. Än har det varit för mörkt eller har det varit fel grisar, för att inte nämna orutinen av att försöka skjuta med säkrad bössa! Hur som helst bar det till i lördags kväll och blev en liten galt. Jag hade gått ut tidigt och var på plats vid halvåttatiden. Efter ungefär tio-femton minuter fick jag se en rörelse spegla sig i kojans sidoglugg, räv? Tänkte jag. Det var det inte utan en liten hungrig galt kom rätt över vändplan och gick in under spridaren och började äta ärtor. Han var nog bortstött och lite ovan vid ensamheten, ganska hungrig också för munvattnet rann om truten. Efter lite väntande vände han upp och jag sköt. Galten tecknade och rusade i skottet. Jag plockade i ordning och gick för att kolla flyktvägen, tänkte att han måste ligga ganska nära. Det var rikligt med blod i slaget så jag följde spåret 20-25m sedan avtog blodet så jag vände för att kolla skottplatsen. Där var rikligt med lungblod. Jag hämtade Sture och satte på honom pejlen. Vi började på skottplatsen och Sture tog an spåret direkt, så vi gick en liten bit och sedan släppte jag. Sture tuffade iväg på spåret och slog ett par slag i vind sedan spikade han grisen ca 50-60m från skottplatsen, den låg som väntat stendöd. Detta var min elfte gris men den första skjuten i dagsljus.

När grisen var framdragen fick Sture triumfera som belöning för god spårning!

061210

Det har varit en varm och blöt höst. Detta syns inte minst på en av våra åtlar som ligger på en gammal odlingsmosse. Tidigare i höst flyttade jag foderspridaren när grisarna slitit upp underlaget så det kändes mer eller mindre bottenlöst. Det har dock inte hjälpt länge utan nu ser det lika illa ut igen. Frost är nog det man önskar mest i det sammanhanget nu. För att komma åt att fylla på spridaren ”armerar” jag med granris, då tål eländet att gå på utan att sjunka till knäna.

Trots allt verkar inte viltet vara särskilt besvärat av situationen utan äter rent även i lervällingen. Grisar får nog under alla omständigheter i sig en hel del jord med kosten, även i vanliga fall, så de får väl ta detta som ärtsoppa!

061204 Vädret har inte varit det bästa för vakjakt under december-månen. Mulet och syd, sydväst mest varje dag. Söndag kväll var det lite ljusare och stadigare vindriktnings så jag gjorde ett försök. Jag gick ut redan i skymningen och satte mig i kojan och gjorde det bekvämt för mig. Halv sju gick foderautomaten och serverade kvällens mål ärtor och fram åt åttatiden hördes ett knäpp plus att snurretunnan plötsligt slog en volt. Nu var det grisar framme med andra ord! Innan hade jag tyckt att ljuset var någorlunda men nu såg jag bara med nöd de två grisar som gjort entré, en större svart och en mindre gråaktig. Jag siktade nog tio-femton gånger på den lilla men avstod varje gång. Efter ett tag bättrades ljuset något och den större grisen gick ut till höger medan den mindre gick något åt vänster. Nu eller aldrig! Jag drog med rörelsen till rätt punkt och klämde av… Bländad av mynningsflamman och ingen riktig uppfattning om resultatet!

På med stövlar på fötterna och lampa på bössan och ut och se hur det såg ut. Det var bra med blod på skottplatsen men ingen indikation på flyktväg. Det var bara att hämta hunden och försöka se vart det pekade. Sture drog iväg i en båge och vi kom iväg en bit åt sydväst men inte en droppe blod kunde jag se efter vägen. Med tanke på det som synts på skottplatsen borde grisen inte gå utan att lämna spår så jag beslöt att börja om. Under spårningen hade vi korsat en liten väg som går förbi åteln, den följde vi tillbaka. Nästan komna tillbaka drar Sture i och rätt på vägen ligger grisen stendöd efter 20-25 meter flyktsträcka! Det är mörkt i mörkret kan man konstatera…

Grisen var en gylta på 50kg

060929 Tisdag kväll i veckan som gick blev det lite spårarbete för Sture. Husse sköt en gris i dagens allra sista ljus. Allt såg bra ut när fingret kröktes men grisen föll inte på plats utan rusade rätt in i ett buskigt hallonsnår, stort som en fotbollsplan, så det brakade. Knakandet upphörde lite långsamt så en viss osäkerhet om hur vida grisen dött eller den lyckats ta sig ur hörhåll infann sig. Efter lite ringande fick jag fatt i en kompis till att gå med på söket. Vi hittade inget på skottplatsen men Sture visade tydligt att han viste vad vi skulle göra. Han slog ett par slag i linan och sedan pekade det in i snåren. Jag bestämde att släppa honom så han inte skulle fastna om vi skulle stöta på grisen vid liv. Sture tog spåret och vi följde efter. Sture är lätt att följa på ljudet när han är lös för han liksom stöter i andningen. Efter ett par minuter och en förflyttning på 80-90 meter hörde vi hur Sture slet ragg och när vi kom fram låg grisen död med ett bra hjärtskott. De är bra sega!!

Bra jobbat av Sture!

2006-03-08 En fin liten gylta!

Vecka sex startade jag en ny åtel. Jag har fyllt på den fem-sex gånger, senast måndag 6/3

Tisdag kväll stämde vädret så jag bestämde mig för att prova lyckan. Jag var på plats i tornet

Ca 18:40, hade lagom kommit till ro när jag hörde att det fanns djur i närheten och det dröjde inte många minuter innan en flock på sju-åtta grisar dök upp. De kollade upp om det fanns ny mat men den hade de ju ätit upp kvällen innan så de nöjde sig med ett saltsleke och smulorna från måndagen. Snart verkade de vilja dra vidare så jag tänkte att man nog fick vara med! En liten gris vände upp sig så den sköt jag. Då var klockan 18:55…. Ibland är det enkelt!

Ingen spårning behövdes. Lampan kom på i efterhand när jag skulle kolla att allt gått som det skulle. Månen räcker mer än väl till om man har bra sikten.

En skaplig galt blev det den 12 februari. Grisen föll efter tretti meter så det blev

inte aktuellt att spåra denna gången.

Galten hade sällskap av en gylta och samsades om åteln med fyra rådjur.

Vikten omkring 80-90 kg levande.