Träningsgryt

Om man har lite plats, några gamla slipers eller plankor och lite överloppsenergi Kan man få ihop ett gryt som mycket väl duger att träna i.
Grytet har en uppbyggnad snarlik ett riktigt provgryt. Det finns en brunn med en hylla framför kitteln som i provgryten.
Största jobbet var nog att göra kitteln. Med hjälp av en kamrat som klippte och rullade plåtarna har jag svetsat ihop en fungerande kittel. Det finns rullar i botten så den lätt kan vändas mot de olika öppningarna.

Träning i konstgryt kan man ha lite olika uppfattning om. Min uppfattning är att det liknar ganska mycket agility, jag ser inte mycket likhet med den jaktliga situationen. Det jag främst fått ut av det är att lära hunden att tycka om att gå i gångarna. Det går ju också att träna momenten i förträngningar och lära in rörlighet i grytet, hunden lär sig att när kitteln vrids måste man ”kuta” till en annan gång för att nå kontakt med grävlingen igen.

I konstgrytet måste hunden finna sig i att jobba inför publik, dessutom luktar det av alla andra hundar som tränat innan det blir din tur.

Vill man grytjakt meritera sin hund är man tvungen att lära in momenten i konstgryten. Man måste klara ett anlagsprov i konstgryt innan man kan starta på riktigt jaktprov.

Jaga in en grythund ska man nog inte ha för brått med. Att vänta till hunden är ganska mogen kan vara en fördel, då kan den ha blivit klok nog att undgå allt för mycket stryk i naturgryten. Har hunden anlagen är det nog ingen fara att den blir över året innan man kommer igång. Men att träna i konstgryt utan villt för att lära momenten kan vara nyttigt.

Allt det här är gott och väl men i verkligheten är det hundens medfödda anlag och läggning som visar hur den jobbar. Är den av den rätta sorten lär den sig hur det ska gå till, antingen det gäller att spränga räv eller ligga för grävling.

Sture är min första grythund så det är han som lär mig hur det ska gå till när vi är i skogen. Vi inriktar oss främst på att spränga räv när Mickel gått i gryt under stövarjakt.