Söröya april 2004

Söröya ligger nästan högst upp på den Skandinaviska halvön. Lopphavet visar här sin bästa sida, men ofta tjuter stormarna in från Nordatlanten.

Resan till Söröya blev dramatisk. Mitt i natten, alldeles vid infarten till Skellefteå ramlade ett snöoväder över oss. Med oss fanns Fredrik och Magnus, Vägverkare från Bollnäs. som visade hur en snörepa skulle dras. Inte en blund den natten kan jag försäkra.

Väl framme i Alta klockades vi för 24 timmar blankt. Till Öksfjord var det ytterligare ett par timmar och färjan som tog oss ut till Hasvik på Söröya tog halvannan timme. Vid denna tidpunkt var vi rejält trötta.

Skepparen Kjell mötte upp i Sörvaer, och vi installerades i stugan. Då vi gick igenom de planerade turerna, framkom plötsligt en språkförbistring; Kjell kunde först ta ut oss på tisdag. Två dagar på land, alltså! Snabbt ringde Kjell upp sin son Kjell-Gunnar som hade en lucka på måndagen. En dag fixad, men kvar fanns söndagen.

Målar´n var nu i upplösningstillstånd inför risken att tillbringa en dag i stiltje på land. Efter installering och mat, drog han och Guld-Christian till den lokala puben för att lära känna folk i allmänhet och skeppare i synnerhet.

Mitt i natten återkom Målar´n med glädjande besked! Han hade hittat den lokale butiksägaren som gärna tillbringade en lugn dag på sjön. Söndagen var räddad! Få förstår hur laddad man är efter 2000 km i bil och med förväntningar som växer med avståndet.

Båten visade sig vara en trevlig 26-fotare av familjeklass. I Nordnorge vet man hur en familjebåt skall se ut, för fem man fiskade alldeles utmärkt. Fisket började efter en halvtimmas gångtid, och fulla av förväntantningar släppte vi ned tacklen. De stora stim av Skrei som vi hoppades finnas kvar, stod ett par meter över botten vid 40-famskurvan. Hela dagen nappade det konstant, och ett tag räknade vi att hugg alltid kom inom tio sekunder efter nedsläpp

Torsken tryckutjämnar om man tar upp den försiktigt, och går då att återutsätta. Alla håller inte med om detta, men har bekräftats oss av fiskare på Lofoten. Dagens fångst var i numerär jättestor, men vi tog bara upp det vi själva ville ta hand om. Ett par över tio kom upp, och i övrigt en medelvikt på 4-5 kilo.

Guld-Christian visade hur man tog ut ryggfiléer, och fick visa detta i tre timmar.

Morgonrutinen med havregrynsgröt, kaffe och mackor passade hela besättningen. Förväntansfulla for vi ned till Kjell-Gunnars linebåt som han och delägaren använder till linefiske efter Torsk (Skrei), större Kungsfisk (Uer), fläckig Havskatt och Hälleflundra. Det visade sig vara en träbåt på 55 fot som vi fem skulle breda ut oss på!

Kursen var sydvästlig, och skreien skulle hittas först. Under tiden underhöll Kjell-Gunnar oss med fiskehistorier från gångna vintern. Stora mängder stor Skrei på upp till 47(!)kg hade landats på Forettningen, och mitt i allt nämnde han sitt eget fiske efter Uer. Upp till 8kg hade han fått, och vi stävade åt rätt håll, sa han. Djupet hette "Skogen" och är ett utbrett korallrev, som sträcker sina armar flera meter (!) upp i vattnet. I detta går inte att fiska med lina, men i kanterna läggs de ut.

Efter en inledning som var lite trevande, kom det i alla fall upp lite Torsk. Ett par över måttet fick kroppsvärmen att stiga, men tankarna på 8-kilos Uer blev snart för starka. Ut till "Skogen", och fiske på närmare 300 meters djup. Detta var en positiv överraskning, då vi tidigare har förstått att för så stor Uer skall man nedanför 500-meters strecket. Direkt hittades Uer, och några vägde över kilot. Strömmen och vinden arbetade dock inte gynnsamt för oss, och snart fick vi avbryta. Guld-Christian hade blivit riktigt upphetsad på tankarna kring storuer, och tog avbrytandet tungt. Resten av dagen tjurade han envist, och hans snara återkomst till "Skogen" gick inte att misstolka.

Vi hittade också Skrei, och de största bet på hel Sej. De fick vi dock inte upp, och denna situation är känd av många. Målar´n hade nu arbetat upp sig i sitt fiskande, brukandes det största som fanns i hans tackelbox. 10/0-12/0 hängandes på en 750g pilk som sakta vevades upp och ned. Sej krokades på och snart kom huggen. Spötoppen blev blöt, rullen värmdes upp och stämmningen steg. Detta hände vid två tillfällen med kort mellanrum, och bägge tappades. Bägge sejarna var fullkomligt söndertrasade, och förövarna var troligen stor Skrei.

Rätt som det är, när det är lite middagstrött, lyfter Fredrik till ett mothugg. Smack, och Fredrik sitter rätt in i relingen med en fisk som plockar med sig lina i en ursinnig fart. Innan Fredrik hinner få ordning på situationen, är kampen över. Fredriks Shad var tämligen angripen, och misstankarna for direkt på Kveite. Sådant händer och gärna när man står och dåsar vid relingen.

Så fick vi åka ut med Kjell för första gången, denna veckan.
Kjell, som också är linefiskare, har rykte om sig att hitta rätt
och ha tur med "de store".

Vi har ingen anledning att betvivla det ryktet! Fisket började
i högt tempo, och torskar över måttet började fylla lådan.

Kjell är en trevlig bekantskap, och med hjälp av en sjökorts-
plotter och ett gammalt Furuno skrivlod, lotsade han oss runt
i vattnen. Samtalen kom in på arter och säsonger, och vi blev

snart varse om att fisket är något alldeles extra.
Vill man ha brutalt stor Skrei, skall man fiska i mars. Lockar storuer, fläckig Havskatt och Hälleflundra tillsammans med stor kusttorsk, Kolja, vanlig Havskatt och Sej, skall man åka hit upp på sommaren. Naturligtvis finns mängder av andra arter, men yrkesfisket med lina och juksa är väldigt kvotstyrt, samtidigt som sportfisket inte är fullt lika utvecklat som fallet är några nautiska mil söderöver. Här finns massor att upptäcka!

I slutet av turen, styr Kjell upp båten på ett bra sommarställe. Här huserar kusttorsk istället för Skrei, och strax står vi med böjda spön. Guld-Christian står och bänder och får uppleva några sköna rusningar. Resultatet är en Torsk på hela 19.5kg, och plötsligt ser vi anledningen till varför vi åkte hit. Nytt PB är ett faktum, och Christian börjar tina så smått.

Avfärd 08.00 som vanligt, och nu skulle vi fara med västvart. De västliga områdena är huvudplats för juksafiskarna nu i april, för där samlas skreien efter leken inför resan upp till Barents hav. Storleken på fisken i dessa områden är generellt lite mindre, men vi skall avsöka olika djup för att hitta storskreien.

På förmiddagen börjar det som vanligt, fisken är på hugget men av den mindre storleken. Så småningom lugnar fisket ned sig, och man är mer benägen att byta tackel och beten. Efter ett tag häktar Målar´n fast en kilossej, som han vevar sakta genom vattenlagren. Ett plötsligt mothugg, och han står med rejält spöböj. Fisken står helt stilla och för ett ögonblick mumlar Målar´n om bottennapp. Ett par slag med huvudet, så får också detta bottennapp liv. Ett himla liv, blev det och fisken lossnade naturligtvis. Upp med sejen för att beskåda eländet, i med den igen, nytt hugg och mothugg med rusningar, spöböj och hela paketet. Även denna best tappas och nu är Målar´n i lätt obalans. Skeppare Kjell besiktigade tacklet och fällde den förödande domen: - det är för små krok!

Vi som känner Målar´n vet att när han tappar fiskar och får veta att utrustningen är för klen, tar han fram det största som finns. 12/0 och 750g, även om det är 40 meters djup. Inget får vara för litet. Så småningom får han också lön för mödan. En del Torsk över måttet, och hans första +15 på resan kommer också upp.

Ett lätt regn kommer in från öst, och bergen blir vita av snö.
Blåsten uteblir dock, och vi kommer iväg som vanligt.
Vi skall prova och driva längs med nya djupkurvor, och
försöka hitta stimmen med Skrei. Nästan med en gång
träffar vi på ett stim, och fisken var riktigt stor. Mängder
med Skrei över 12kg landades, och alldeles i början fick
undertecknad resans största Torsk. En utlekt Skrei på hela
139cm och 19,7kg som i förlekskondition torde ha vägt
över 30kg. Men dagen skulle bli Målarns som lyckades
med bedriften att landa fyra torskar över 15kg, varav den
största vägde 19,3. På något sätt uppskattade den stora
torsken hans sätt att veva och pilka samtidigt.

I skymundan fiskar Guld-Christian magnifikt, med en hel
drös med fisk över 10kg. Vi andra står mest i skuggan av
Målar´n som har upplevt sitt livs fiske.

Resans sista tur, vilket kändes lite vemodigt. Vi mötte upp Kjell en

timma tidigare eftersom vi ville komma hem i rimlig tid. Kursen lades
till fiskeplatser vi fiskat över förut, och som vanlig började det bra.
Förmodligen kände vi oss ganska nöjda, för fisket kändes avslaget.
Det där suget och de stora förväntningarna saknades, och omedvetet
fiskar man sämre när man inte har rätt inställning. Två som var på
hugget var Freddie och Magnus. Freddie lyckades inte komma över
15kg, men Magnus fick i slutet av dagen en Torsk som pressade upp
vågen i över 18kg.

Turens och resans avbrytande kändes naturlig, för av sex möjliga fiskedagar missades inte en enda.
Vädret kan vara nyckfullt, men hela veckan präglades av ostliga eller sydostliga vindar som sällan gick över 5m/s.

Resan ansågs så lyckad, att den pla-
nerade Lofotenresan efter midsommar
raskt bokades om till Sørøya och Kjell
på Sørvær. Lita på att det är förväntans
-fulla och laddade resenärer som vänder
näsan norrut, veckan efter midsommar.

Bert Andersson