Det första intrycket av English Blue är enfärgat blå.
Det första intrycket av German Blue är enfärgat blå.
Det första intrycket av Russian Blue är en agouti i gråskala, men huvudintrycket är ändå blått.
En närmare inspektion inkluderar att blåsa lite i pälsen för att se vilken färg hårstråna har hela vägen ner till rötterna, eller om färgen blir mörkare eller ljusare någonstans på vägen ner mot rötterna.
English Blue
Den engelska blå färgen liknar inte de övriga två så mycket, den har en helt egen nyans, och är därför ofast väldigt lätt att skilja från de övriga två. En inte så bra färgavlad engelsk blå har typiskt en ljusare underfärg som ljusnar ju närmare ner mot rötterna man tittar. Jag har faktiskt aldrig sett en engelsk blå med samma färg hela vägen ner till rötterna. Dåligt färgavlade exemplar kan vara rätt ljusblå i hela pälsen. Med färgavel eftersträvar man en djup blå färg som sträcker sig hela vägen ner till hårrötterna.
Tysk blå och Russian Blue är betydligt närmare varandra i färg, de har i princip samma nyans och kan vara mycket svåra att skilja åt, speciellt om man inte känner till de små skillnaderna. Om du tittar noga på nära håll ser du att båda dessa färger ger ett lite tickat intryck, till skillnad från alla andra enfärgade varianter.
Den största skillnaden mellan Tysk blå och Russian Blue som gör det möjligt att skilja dem åt är hur den här tickade effekten fungerar.
German Blue
I den tyska blå så sträcker sig tickningen tydligt över hårstråets hela längd, från topp till rot, och orsakas av en typisk klumpning av pigmentet i själva hårstrået. Detta kan ses mycket tydligt under mikroskop. Tar man och tittar på hårstrån från en blå mus ser man exakt samma klumpning av pigmentet längs hårstråna, och det är därför jag envist betecknar den tyska blå med d. Du kan själv titta i mikroskop för att se denna effekt. Men du behöver inte alls ett mikroskop för att kunna skilja på Tysk blå och Russian Blue.
Om du blåser försiktigt i pälsen ser du att tickningen går längs hela hårstrået, från topp till rot, så det är lätt att se att tickningen sträcker sig längs hela hårstrået.
Även en inte alltför bra färgavlad tysk blå har vanligen bra underfärg, dvs färgen fortsätter vanligen i samma nyans ända ner till rötterna.
Russian Blue
När du tittar närmare på en Russian Blue ser den ut att ha mörk tippning, och du ser det tydligare om du försiktigt blåser i råttans päls så att du ser mer av själva hårstråna. Färgen på hårtopparna är mycket mörkt gråaktigt blå, och resten av hårstråna är mörkt blå, men ljusare än de flesta av topparna. En del hårtoppar kan i stället vara ljusare än resten av hårstråna.
Om du blåser försiktigt i råttans päls kan du se att den tickade effekten hos Russian Blue sitter i själva hårtopparna, den fortsätter inte ned längs hårstråna.
En Russian Blue som inte är så bra färgavlad har ljusa hårtoppar blandade med de mörka hårtopparna. Dessa ljusa toppar är betydligt ljusare än resten av hårstrået. En bra färgavlad Russian Blue saknar de flesta av de ljusa hårtopparna.
Ett stort tack till den svenska råttuppfödare som berättade att r8människor har svårt att skilja på de olika blå r8färgerna och som föreslog att jag skulle skriva mer om hur man skiljer dem åt på min hemsida - så kom denna sida till.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 3 december 2007.