Evas råttartiklar

Evas hemsida * Eva's Cavy Page * Evas tamråttsida * Evas tammussida * Evas natalpälsråttsida * Evas hamstersida * Evas gerbilsida * Evas taggmussida * Evas faktablad om degus * Evas sebramussida * Evas akvariesida * Evas ampelliljasida * Pet Care Disagreement * Evas rått FAQ * Evas råttartiklar * Häften till salu! *

Virus och bakterier del 1

Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 17 1997.

Detta är del ett av en artikelserie i två delar om virus och bakterier. Denna del behandlar virus, och del två behandlar bakterier.

Virus och bakterier är mycket små men väldigt olika. För att börja från början så indelas allt levande vanligtvis i två grupper; eukaryocyter och procaryocyter. Dessa båda grupper inrymmer träd, gräs, lejon, smultron, markar, svampar, bakterier, människor, mm - och naturligtvis även råttor. Dvs allt levande på vår jord. Sedan finns det något som kallas virus. Virus kan egentligen inte rubriceras som levande, då de ej kan reproducera sig utan en värdcell, och inte heller har en egen mutabolism. Virus består egentligen bara av lite nukleinsyra och ett skyddande hölje. Bakterier å andra sidan är levande organismer som lever och förökar sig. En grundläggande skillnad mellan virus och bakterier är alltså att bakterier är levande organismer, och virus är genetiska parasiter.

Många exempel här är hämtade från människan, men mycket av kunskapen är hämtad från djur i experimentella försök.

Eucaryocyter

Eucaryocyta celler har ett membran som omger cellkärnan, där som det genetiska materialet finns, till skillnad från procaryocyter som saknar sådant membran. Det finns naturligtvis många fler skillnader, vilka inte är nödvändiga att gå in på här. Exempel på eucaryocyter är flercelliga djur och växter, typ däggdjur, groddjur, buskar och gråsuggor.

Även vissa mikrobiologiska organismer räknas till eucaryocyterna; som exempelvis alger, protozoer och svampar.

Procaryocyter

Bakterier är typiska representanter för procaryocyterna. De är encelliga och saknar kärnmembran.

Arkebakterier

Ibland räknas arkebakterierna som en fristående grupp, där allt levande delas in i eucaryocyter, procaryocyter och arkebakterier. Och ibland räknas arkebakterierna som en undergrupp till procaryocyterna, dvs procaryocyterna indelas i bakterier och arkebakterier. Arkebakterierna lever under mer extrema förhållanden än övriga levande organismer. Det finns exempelvis arkebakterier som dör av att komma i kontakt med syre, och sådana som producerar metan. Andra arkebakterier kräva extrema temperaturområden, extrema salthalter eller extrema ph-värden för att leva.

Jaha, och sen då?

Jo nu har vi delat upp alla levande organismer i olika grupper, och vi har även hittat bakterierna, och vet var de hör hemma i livets träd. Men virus då, var hittar vi dem? Virus

Virus

Virus räknas inte som levande organismer, och står därför utanför klassificeringen av de levande organismerna, de bildar liksom en helt egen fristående grupp. Virus består som sagt av lite nukleinsyra, antingen i form av DNA eller RNA, samt ett skyddande hölje. Höljet består av en sorts protein. Exempelvis influensa, mässlingen, aids, gulsot, rabies, påssjuka, röda hund, magsjuka, vårtor och förkylningar orsakas av virus. Även växter och bakterier, alger och mykoplasmer kan drabbas av sjukdomar som orsakas av virus. De virus som angriper bakterier kallas bakteriefager och är de mest studerade av alla virus.

En bra beskrivning av virus är att de är genetiska parasiter. Virus har en helt egen inbördes klassificering, som inte är ämnet för denna artikel.

En virusinfektion verkar så att virus infekterar celler, skickar in sin nukleinsyra och tvingar värdcellen att producera nya viruspartiklar. Detta behöver inte påverka organismen synligt utan ibland är en virusinfektion helt symptomlös. Några grundläggande fakta om virus:

Många virus ger inga symptom.
Samma sjukdom kan orsakas av en mängd olika virus.
Samma virus kan orsaka en mängd olika sjukdomar.
Sjukdomen har ingen specifik relation till virusets morfologi.
Utgången av en virusinfektion beror både av virusets genom och den infekterade individens genom.

Hur går då en virusinfektion till?

Först smittas individen av några viruspartiklar som tränger in i en cell och genetiskt ställer om cellens produktion till produktion av nya viruspartiklar. De flesta virus tränger in i slemhinnornas celler. Andra injiceras av misstag (gulsot och hiv). Åter andra kommer via insekter som biter/sticker och avlämnar lite virus.
Virus kan spridas i kroppen på olika sätt beroende på vilken sorts virus det är. Vissa virus går in i kroppen på ett ställe, men orsakar sjukdom på ett annat ställe, exempelvis enterovirus som går in via slemhinnan i mag- tarmkanalen men orsakar sjukdom i centrala nervsystemet. Ett vanligt spridningssätt inuti kroppen är via blodet och lymfan. Andra virus sprids främst lokalt på det ställe där de först trängde in, exempelvis förkylningsvirus och virus som ger magsjukdomar.
Skador på celler och sjukdomssymptom. Virusinfekterade celler som förstörs, och förändringar i organ pga vävnadsdöd är delvis orsak till sjukdomssymptom. Vissa vävnader regenererar snabbt och återhämtar sig, exempelvis slemhinnor i mag- tarmkanalen, under det att andra vävnader inte kan ersättas alls, exempelvis hjärnvävnad. Om virus angriper hormonproducerande celler rubbas hormonnivåerna i organismen. Sjukdom orsakad av virus orsakas av en komplex serie händelser, och många av de faktorer som bestämmer hur sjuk man blir är ännu okända. Förklaringar av hur vanliga symptom uppstår i samband med virusinfektioner finns ej idag. Symptomlösa virusinfektioner är mycket vanliga.
Återhämtning efter virusinfektion. Värden dör eller återhämtar sig efter virusinfektionen. Vid akuta infektioner försvinner viruset vanligen efter ett tag. Vissa virusinfektioner kvarstår under mycket lång tid. Andra virusinfektioner kämpas bort av immunförsvaret, i många komplicerade steg.
Virus smittning. Sista steget i sjukdomen är ofta att värden avger nya viruspartiklar som kan infektera andra värdar, på så sätt "lever" viruset vidare. Olika virusinfektioner har olika stadier i sjukdomen då de är som mest smittsamma. Vissa virus smittar aldrig vidare från människa, utan människa är slutstadiet, ett exempel på detta är rabies.

Några olika begrepp att lära sig:

Subklinisk. Infektion utan symptom.
Latent. Virus som finns kvar i kroppen, sjukdomen kan blossa upp då och då. Exempelvis herpes.
Kronisk. Viruset finns kvar hela tiden, svaga eller inga symptom pp sjukdomen, viruset finns hela tiden påvisbart närvarande.
Långsamma virusinfektioner. Infektioner vars inkubationstid kan vara månader eller år. Exempelvis scrapie hos får, galna kosjukan hos kor, kuru och Creutzfeldt-Jacob disease hos människa.

Förebyggande och behandling av virusinfektioner

Mediciner mot virus är inget vanligt, i stället brukar man låta sjukdomen ha sin gång. De få antivirusmediciner som finns har som regel allvarliga biverkningar. Idag har man dock kommit på en hel del om hur framtida antivirusmediciner skulle kunna konstrueras. Man har identifierat olika stadier i virusspecifika funktioner som man kan konstruera mediciner som griper in mot. Exempelvis stadiet då viruspartikeln fäster på värdcellen, stadiet då virusgenomet blottläggs, syntesen av virusspecifika enzymer mm inuti värdcellen, kopieringen av virusets nukleinsyra inuti värdcellen, stadiet då nya viruspartiklar sätts ihop och släpps ut, och slutligen virusinducerade sjukdomssymptom hos värdcellen. I stället för att medicinera satsar man idag på att förebygga, med hjälp av sk vacciner.

Vaccinering mot virus

Immunitet mot virusinfektioner baseras på utvecklandet av ett immunförsvar mot specifika antigen, som antingen sitter på ytan av viruspartikeln eller på ytan av den virusinfekterade cellen. För virus med proteinskal sitter det viktiga antigenet på ytan av proteinskalet. Idag finns vacciner i olika former mot olika virus framtagna både för människa och djur.

Man bör dock vara klar över att varken vaccin eller genomgången infektion garanterar mot insjuknande i infektionen i längden.

Del två i denna artikelserie kommer i ett senare nummer av R8MZ, och behandlar bakterier.

Huvudsaklig källa: Medical Microbiology, 19:th edition.

Eva Johansson.