Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 10 1996.
Ordet stress betyder ursprungligen påfrestning och handlar från början endast om materialprovning och hållfasthetslära, men begreppet stress importerades sedermera till helt andra områden och fick allt eftersom betydelsen påverkan på levande varelser (i form av jäkt, frustrationer osv), dvs ett anpassningstvång som man utsätts för dagligen. Stress kan vara negativ eller positiv, men när man pratar om stress i allmänhet så menar man oftast negativ stress, så ock i denna artikel. Stress kan orsakas av svåra upplevelser, olösta konflikter, maktlöshet, sorg, rädsla, besvikelser, jäkt och frustrationer mm, både hos människa och djur.
Djur (och även människor) som är stressade och/eller deprimerade på något sätt (för liten bur, för många i buren, tristess, svält då och då, smutsig bur, mm), blir lättare sjuka, pga att deras immunförsvar fungerar sämre. Speciellt djur som hanteras hänsynslöst och inte har någon möjlighet att påverka sin situation (maktlöshet) blir mycket lätt stressade och får därmed ett försämrat immunförsvar.
När ett djur eller en människa uppträder stressat så handlar det om ett symptom på långvarig stress. Små stressfaktorer i sig gör ingen skada utan det är stora stressfaktorer (exempelvis närståendes död mm) samt många små stressfaktorer tillsammans som orsakar ett stressat beteende samt negativ påverkan på immunförsvaret, huvudvärk, magsår, hormonrubbningar mm.
Att stress påverkar immunförsvaret negativt vet vi efter många vetenskapliga studier (stress minskar exempelvis bildandet av "mördarceller", immunförsvarets mest aggressiva krigare), bl.a. har det gjorts försök på möss med en ärftlig benägenhet till att utveckla cancer som visar att stressade sådana möss utvecklar cancer i extremt mycket högre grad än icke stressade möss av exakt samma ursprung (92% mot 7,5%).
Och att även depressioner påverkar immunförsvaret negativt hävdar professor Sven Britton på Huddinge Sjukhus (honom har ni sett på TV) som arbetar med infektionssjukdomar som HIV - AIDS. Även professor Tores Theorell vid Statens institut för psykosocial miljömedicin hävdar att HIV-patienter med en optimistisk livssyn klarar sig betydligt längre än normalt innan de utvecklar AIDS, han har närmare studerat alla hivsmittade blödarsjuka människor i Sverige.
Liknande samband ses mycket tydligt hos djur, och många djurförsök har utförts som som stärker utsagorna ovan.
Dessutom är brist på motion något som påverkar stressnivån - och därigenom immunförsvaret. På cancerbenägna möss har man visat att de möss som får en vettig diet och möjlighet till motion varje dag sänker sin cancerfrekvens betydligt jämfört med möss med exakt samma ursprung som får äta sig feta och mycket sällan får motionera (16% mot 88%).
Motionen får inte vara extrem utan den skall vara avpassad för djurarten, frivillig och upplevas som positiv. Människan kan behöva lägga upp ett motionsprogram bestående av exempelvis tre promenader på en timme vardera i veckan för att få sin motion. Djur motionerar självmant om de bara får utrymme och tillfälle (större burar, mer ändamålsenlig inredning).
Allt detta leder till att god omvårdnad och positiva förändringar i djurets miljö kan göra djuret friskare, bromsa insjuknande, och förhindra att djuret återinsjuknar.
Dessutom bör det friska djuret ha tillfälle till - för arten - naturlig och positiv motion både i och utanför buren, för att slippa bli sjukt.
Vikten av motion kan inte nog poängteras. Det är ett välkänt faktum att exempelvis marsvinshonor som har fri tillgång till att springa lös på golvet (burdörren öppen jämt och lätt att ta sig i och ur buren) har betydligt mindre problem med dräktighet och förlossning. Det är inte alls omöjligt att ett liknande samband föreligger hos exempelvis råttor och möss m.fl. djurslag, men marsvinets långa dräktighetstid och stora nyfödda ungar gör marsvinet extra känsligt för problem i dessa sammanhang och därmed uppmärksammas sambandet mycket lättare hos marsvinet.
Med god omvårdnad menas här inte att man bara stoppar ner det sjuka djuret i en liten sjukbur och proppar i det lite medicin. Beroende på vilken sjukdom djuret har drabbats av så kanske det mår bättre av att vara utanför buren extra mycket och kanske bäras omkring innanför mattes/husses varma tröja! Naturligtvis behöver djuret sina mediciner, men det kan också behöva extra uppmärksamhet - att gosas med och pratas med mer än vanligt.
Med positiva förändringar menas exempelvis att buren bättre anpassas till djuret, buren byts ut mot en större bur, djuret får en snällare kompis att bo ihop med, burens inredning anpassas mer till djurets behov, att djuret får mer tillfällen till aktivering osv.
Om djuren i en grupp (bur) inte trivs ihop skapas spänningar, aggressioner och olösta konflikter mellan de olika individerna i gruppen osv, dvs stress - och djuren blir lättare sjuka.
Speciellt gamla, krassliga djur tycks uppskatta att få extra friheter utanför buren - vilket man ofta kan ge dem utan risk att de blir vare sig blir "förvildade" av att vara lösa eller att de ställer till i ens bostad, som unga djur lätt gör. Äldre djur kan man också utan större självförebråelser ge en hel del extra godis, speciellt djur som man tror att de inte har långt kvar att leva. Då kan det för djurets skull vara bättre att ge både nyttigt och onyttigt godis i mängd så att djuret får njuta lite av någonting innan det är för sent, i stället för att hålla en strikt diet.
Och dessutom: om ditt djur av någon anledning förlorat sin bästa kompis (som exempelvis kan ha dött, sålts eller skickats iväg på parning) så bör du tänka på att ditt ensamma djur lättare kan bli sjukt så länge det är utan kompis. Här måste du träda in och ta hand om ditt ensamma djur extra väl. Djuret kommer att behöva extra omvårdnad och uppmärksamhet så länge det känner sig ensamt. Tänk också på att det kan ta ett tag för ditt djur att lära sig att acceptera ett nytt djur som kompis!
Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.