Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 5 1995.
This page in English. Ett halvår efter att Darius fått sin nya kompis Rubin så har den fruktade råttsjukdomen Mykoplasma härjat och jag har bara två råttor kvar; Darius och Enzio.
De är båda runt året gamla. Enzio är märkt av sjukdomen, han andas flämtande t.o.m. när han sover. Darius verkar nästan helt frisk - han bara nyser i tid och otid. Skall Darius nu bli helt ensam om några veckor?
Så en dag träffar jag Sebastian - en avlivningshotad råtthane på omkring 4 månader. Han är en ljusröd agouti (genetiskt choklad agouti), lite smalare och mindre än sina kullbröder. Han är mycket snäll och vek till temperamentet. Han har en pappa som är chokladfärgad, en mamma som är en dålig svart hooded och några kullbröder som är albino och vanlig agouti. Övriga kullsyskon träffade jag aldrig. Sebastian är snällast och lugnast av allihopa ( en vanlig egenskap hos choklad agouti på råtta ).
Jag bestämmer mig snabbt för att ta hand om honom och ta hem honom till Darius och Enzio. Ner i en liten kartong och in i ryggsäcken och sen bär det av hemåt. Hans kullbröder var också avlivningshotade, men jag kan inte ta hand om alla...
Jättelånga klor hade han, och dem klippte jag av när vi kom hem, och sedan satte jag in honom till Darius och Enzio. Jag var ganska övertygad om att de inte skulle slåss pga den nya hanens veka temperament. Och jag fick rätt!
Darius kollade in den nya hanen och insåg att han inte utgjorde något hot mot hans ledarställning i buren. För säkerhets skull så bevakade han matskålen några dagar så att den nya hanen inte skulle förse sig före Darius. När den nya hanen bott ihop med Darius och Enzio i bara två dagar hittar jag Darius och den nya hanen sovande tillsammans, nos vid nos och svans vid svans, bekvämt utsträckta i hängmattan. Då inser jag att den nya hanen är accepterad och döper honom hastigt och lustigt till Sebastian, ett namn som jag alltid har gillat.
Samma dag kommer Sebastian fram och tar mat (en halv mandarinklyfta) ur handen på mig för första gången. Han verkar anpassa sig till sitt nya liv som tamråtta!
Jag ser aldrig Darius och Sebastian slåss. Däremot har Enzio och Sebastian flera låtsasfajter där de vänder upp och ned på varandra. De är båda veka till temperamentet och ingen av dem skulle väl aldrig någonsin slåss med en mer dominant hane (som Darius). Darius och Enzio har aldrig slagits - mer än helt tydligt på lek och väldigt tveksamt från bådas sida. Nu när Sebastian och Enzio hoppar på varandra och vänder upp och ned på varandra ser de mer jämbördiga ut. De slåss bara på låtsas men de slåss ändå om rangordningen.
Det verkar som om Sebastian lyckats bli tvåa efter Darius med Enzio sist, men det är inte helt trivialt att avgöra då råttor, liksom de flesta andra sociala djur, faktiskt har en ganska komplicerad social inbördes rangskala som dessutom kan vara olika i olika situationer.
Ett är då säkert; att Sebastian tycks trivas bra med sitt nya liv, trots att han inte ens lärt sig sitt namn ännu! Dessutom har han muntrat upp Enzio ganska ordentligt.
(Sebastian kom från ett ställe där råttorna inte hade mykoplasma, och när han flyttade in hos mina båda pojkar så blev han naturligtvis smittad. Men om jag vore honom så skulle jag valt det hellre än att bli avlivad tillsammans med kullbröderna.)
Skrivet av Eva Johansson, 31 januari 1991.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.