Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 8 1995.
Vad gör man när råttan är olydig? Vad gör man när råttan visar alltför stort intresse för krukväxterna, med tassarna ända nere i krukjorden? Vad gör man när råttan går dit den inte skall? Och när råttan biter i något som den inte får bita i? (T.ex. ens sockor och/eller stortår!)
Skall man bestraffa råttan då? Vad är egentligen bestraffning? Bestraffning innebär att straffa råttan för att den gör fel. Dvs råttan måste VETA att den gör fel för att ens ha en chans att kunna förstå att den blir bestraffad. (Därmed inte sagt att råttan faktiskt förstår begreppet bestraffning! Den kanske bara förstår att matte eller husse är extra elak idag! Om man studerar råttors beteende så ser man att de inte bestraffar varandra.)
Men VET råttan när den gör fel? Din råtta kanske har grävt i dina blomkrukor ett par gånger innan. I så fall är det rent mänskligt och fullt förståeligt att du blir arg när den gör det igen, men är du ens säker på att din råtta faktiskt VET att den inte får gräva i blomkrukorna?
Att dra råttan i morrhåren, skrämma råttan, slå råttan på nosen eller låsa in råttan i buren som bestraffning tycker jag verkar vara medeltid, trots detta rekommenderas dessa metoder alltför ofta.
Man kan i stället på olika sätt visa sin dominans, dvs tala om för råttan att det är DU som är ledarråttan, men det gör du inte genom att dra den i morrhåren osv.
Ett sätt att visa sin dominans på ett sätt som råttan direkt förstår är att ta tag i råttan och vända upp och ner på den så att den ligger på rygg, och sedan hålla kvar den tills den ger sig (dvs slappnar av). Man får absolut inte hålla hårt i råttan, men man får vara bestämd och inte ge sig. Detta är ett jättebra sätt att visa sin dominans - och få en mer lydig och lyhörd råtta - utan att på något sätt använda våld. Exempelvis använder man sig av denna dominanshandling i samband med alla lek- och kelstunder med råttan. Ett mycket fint och fungerande sätt är att vända upp och ner på råttan och pussa den på magen! Se bara till att det är DU som bestämmer när råttan skall få vända på sig igen... Du kan prova att pussa den på magen tills den ger sig, och använda detta som en liten lek. Effekten av denna dominanshandling är i princip densamma som när man kramar sin hund - du visar att du är större och starkare på ett fysiskt och påtagligt sätt som ett djur inte kan missförstå, samtidigt som du visar detta på ett VÄNLIGT sätt!
Man kan visa sin dominans på flera sätt, t.ex. genom att visa råttan intressanta saker (som man själv lagt ut, eller hittat) och genom att ta initiativ till lekar och kelstunder mm. Och genom att inte alltid svara på råttans alla inviter utan ibland ignorera råttans kontaktsökande. Om du alltid svarar på råttans alla inviter så säger i praktiken till råttan att du står lägre i rang än råttan genom att du alltid åtlyder råttans inviter. För att motverka denna effekt kan du vissa gånger råttan söker kontakt leka vända upp och ner leken med råttan, dvs visa din dominans så att inte råttan tror att den fritt kan göra som den vill.
Att visa sin dominans på detta sätt innebär att ge budskapet "jag är jättesnäll men stick inte upp".
Här tänkte jag berätta lite om vad jag gör när mina råttor är olydiga:
Min nyaste råtta heter Ikaros och har (dvs hade) en stark förkärlek för att klättra upp i fönstret och undersöka blomkrukor och kliva på telefonsvararen mm. Jag vill inte ha mina råttor i fönstret.
För att stävja detta ofog har jag använt två olika metoder. Dels dominans och dels att jag helt enkelt har tagit och flyttat honom dit han skall vara varje gång jag har hittat honom i fönstret. Speciellt om han snabbt har återvänt till fönstret efter att jag nyss hämtat honom därifrån så har jag vänt upp och ner på honom tills han gett sig. Annars har jag mest flyttat honom utan någon annan åtgärd. Detta tillvägagångssätt har fungerat bra. Förr sprang han fram och klättrade upp i fönstret när han kände för det men numera springer han fram och vänder utan att klättra upp i fönstret - och detta har jag uppnått utan några som helst bestraffningar!
Min andra råtta Ixy är en stor och lite dominant hane som jag gärna vänder upp och ner och pussar på. Han tycks behöva det för att passa in i den sociala strukturen och inte ta sig ton. Ett tag var han väldigt förtjust i att smaka på mina stortår. Han bet aldrig hål eller så, men jag tyckte inte om det. Genom att konsekvent vända upp och ner på honom när han gjorde det så har jag fått honom att nästan helt sluta med detta beteende.
Dessutom bodde Ixy och Iuri tillsammans som de enda råttorna här och när sedan Ikaros flyttade hit så gillade inte Ixy intrånget av en annan hane på sina domäner. För att bli av med Ixys stöddiga beteende gentemot Ikaros så har jag provat tre olika metoder. Dels dominans (jag vänder upp och ner på Ixy i de situationer då han beter sig stöddigt mot Ikaros), dels att helt enkelt höja rösten och hojta till och dels att klappa i händerna för att skapa ett avledande ljud precis när Ixy gör något jag inte gillar. (De har hittills aldrig slagits fast de träffas ofta.)
Avledning är när man får djuret att avbryta det (inte uppskattade) beteende som det håller på med för att i stället intressera sig för något annat. Detta kan man åstadkomma på olika sätt. Ett exempel är att avge ett plötsligt ljud som råttan reagerar på och lystrar till, och även eventuellt springer iväg för att undersöka vad det var. Det är viktigt att avledningen inte skrämmer råttan utan bara avleder intresset. Min erfarenhet av avledning är att det fungerar för stunden och kan vara en användbar metod i vissa situationer. Att skapa ett plötsligt ljud genom att t.ex. plötsligt klappa en gång i händerna kan vara en fungerande avledning om man endast använder det vid enstaka tillfällen. Att höja rösten och säga ifrån till en råtta som gör något dumt fungerar som ett led i dominansen om råttan är väl socialiserad, annars fungerar det som avledning.
Ixy var en vuxen och helt osocialicerad laboratorieråtta när jag fick honom direkt från ett lab för några månader sedan. Allt jag sade till honom i början när jag höjde rösten det allra minsta fungerade som avledning, men allt eftersom han har socialiserats så har alla tillsägelser mer och mer uppfattats som uppfostran från ledarråttan, dvs mig. Kort sagt har jag förvandlat en vuxen halvvild laboratorieråtta till en trevlig och ganska lydig sällskapsråtta utan att varken behöva skrämma honom, dra honom i morrhåren eller slå honom på nosen.
Min första råtta (alltså av de tre som bor hos mig nu) heter Iuri och är en steril hona. Hon är smartast av de tre och samtidigt mest framåt och orädd. (Ingen av dem har kommit till mig som unge så de har lite varierande erfarenheter.) Iuris förtjusning är just nu att klättra upp på bordet och springa omkring bland alla mina papper och prylar. Hittills har jag bara envist lyft iväg henne när hon tagit sig dit eftersom jag vill ha mina papper ifred, men det verkar jag få fortsätta med ett tag till då hon är en dam med ganska bestämda åsikter. Jag tänker i vart fall inte bestraffa henne för att hon inte ännu har förstått att jag inte vill ha henne mitt ibland alla mina papper och grejer.
Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.