Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 6 1995.
En del råttuppfödare skickar in sina döda råttor till SVA för obduktion. Det kan ofta vara intressant att få veta lite mer om varför en viss råtta dog, speciellt om man har en större uppfödning där smittsamma sjukdomar kan sprida sig och förstöra hela aveln. För att verkligen kunna dra några vettiga slutledningar ur obduktionsprotokollen så bör man ha en hel del kunskaper om vad för slags undersökningar som görs på SVA och vad för slags svar dessa egentligen kan ge. (Det är en mycket god idé att vara veterinär, eller att ha mycket stora kunskaper om olika sorters sjukdomar - eventuellt inhämtade på annat håll.)
En sak man borde inse pga vanligt sunt förnuft är att de bakteriologiska, serologiska m.fl. undersökningar som utföres på SVA mäter förekomsten av specifika organismer på specifika ställen i kroppen. Detta är vad de gör, de uträttar inte underverk och leker Sherlock Holmes med ditt insända djur, utan gör de undersökningar som du (eller din veterinär har begärt). Det gäller alltså att vara tillräckligt bra insatt i dels symptomen hos det sjuka djuret och dels möjliga orsaker till dessa för att kunna dra rätt slutsatser och be om rätt undersökningar hos SVA.
Det finns ett intressant häfte, eller snarare en drygt 250-sidig bok, VADEMECUM, som utges av SVA. I denna står det en hel del om vad SVA egentligen gör för slags undersökningar och du kan eventuellt få lite insikt i vilka sorts frågor du lättast får svar på i samband med en viss obduktion, om du studerar denna lilla bok närmare. Jag har ett exemplar som är tryckt 1993. Om du är intresserad av denna informativa bok så bör du kolla med din veterinär om denne kan beställa den från SVA, då boken är gjord för att användas av veterinärer.
Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.