Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 19 1997.
Det här med råttans hemlagade mat verkar ha blivit ett uppskattat ämne att läsa om för våra medlemmar. Jag har letat lite i litteraturen och försökt få fram lite olika idéer utöver de som redan publicerats i olika nummer av R8MZ. I denna artikel kommer lite blandad information som är hopsamlad från ganska många olika håll.
Tidigare har jag lärt mig att mina råttor älskar rå fisk. Nu har jag läst mig till kunskapen att rå fisk inte bör ges alltför ofta då det kan hämma upptaget av järn och ett av B-vitaminerna. Naturligtvis kan man ge rå fisk då och då - nyfångad abborre, eller billig strömming - men inte alltför ofta. I stället kan man med fördel ge kokt fisk, vilken inte har de nackdelar som beskrivs för den råa fisken. Om du tänker prova att ge rå fisk - var noga med att ge minst en bit var till råttorna och akta fingrarna! Många råttor älskar rå fisk så högt att du riskerar att bli biten av misstag när de kastar sig över fisken.
Fisk och kött i olika former i råttans mat används lämpligen som smaksättning av olika vegetabiliska blandningar. Råttan behöver ej animaliskt protein i några större mängder - tvärtom kan råttan som art överleva i generationer helt utan animaliskt protein i sin föda. Men detta är ett tecken på hur anpassningsbar råttan är snarare än vad som är en bra foderstat för råttan. Då vi vet att råttan i naturen är en allätare bör vi ge lite animaliskt protein regelbundet. Kanske i form av lite ost, en liten skål keso, filmjölk eller youghurt, kött, ägg eller fisk dagligen. Med betoning på lite. Då råttan normalt tycker mycket om dessa födoämnen kan man alltså använda den dagliga ransonen som smaksättning av hela måltiden.
Ge gärna finfördelade former av kött eller fisk, så att det är lätt att blanda ned i den hemlagade råttmaten. Välkokt nötfärs eller lammfärs utan kryddor eller andra tillsatser är mycket användbart. Likaså fiskbullar, vilka är lätta att finfördela med en vanlig gaffel. Mina råttor föredrar fiskbullar i hummersås eller räksås. Många råttor gillar också räkor och kyckling, men ge dessa födoämnen med måtta. När det gäller kyckling kan man ge de rensade benen, råttan pulveriserar benen med tänderna och sätter dem inte i halsen. Ofta blir råttor mycket glada över just kycklingben, och slåss om dem om de inte får tillräckligt många så alla får minst en benbit var. Brosket från kycklingbenen innehåller mycket nyttigheter.
När vi pratar om protein är det av intresse att särskilja animaliskt protein från vegetabiliskt protein. Som exempel kan vi ta havregryn, ett typisk vegetabiliskt livsmedel. Havregryn innehåller ca 13 % protein. Detta protein är alltså vegetabiliskt.
Den totala proteinhalten i foderstaten bör ej överstiga 10 - 15 % för en vuxen råtta. För en dräktig hona eller växande unge är en proteinhalt på ca 18 - 20 % mer lämplig. Sk rått- och muspellets som finns att köpa i vissa zooaffärer samt hund- och kattfoder innehåller alldeles för höga proteinhalter. Rått- och muspellets innehåller ofta 20 % protein och hund- och kattmaten betydligt mer. Det finns inget speciellt foder framtaget för råtta (Rått- och muspellets är falsk varudeklaration, den är egentligen bara framtagen för mus.). Ibland säljs muspelletsen som råttpellets... (Möss kräver högre proteinhalt i fodret än råttor, en stor anledning till att muspellets är olämplig föda för råttor.)
Vitt ris ger många till sina råttor, kanske med lite grönsaker i. Vitt ris är kanske lämpligt för en jättefet råtta som inte bör bli fetare (men hur många sådana har ni någonsin sett?). Vanligt vitt, polerat, ris innehåller inte så mycket näringsämnen. Ge hellre råris. Ge gärna riset utblandat med annat - typ linser, bönor, korngryn, hirs, polenta, vetekross, kli, matbröd, vetegroddar, bovetegröt, havregrynsgröt osv. Allt utom bröd, vetegroddar och kli bör kokas, extra länge, innan utfodring. Man kan också ge grötris istället för vitt ris, men inte enbart.
Många ger potatis eller pasta i olika former. Det är dock nyttigare att blanda flera av de ingredienser som står nämnda ovan. Potatis, pasta, cous-cous och liknande bör behandlas mer som lättlagad nödmat, när man har bråttom eller är på semester med råttorna (eller har ovan råttvakt under semestern).
Att blanda i grönsaker i råttans mat är ofta mycket uppskattat av råttan. Häromdagen blandade jag potatismos, majs och grön paprika till mina råttor, och de åt upp alla grönsakerna först. Kanske beroende på att de aldrig fått någon form av potatis innan, men jag vill gärna tro att de tyckte grönsakerna var nyttigare. Speciellt majs och gröna ärtor brukar vara mycket uppskattat av de flesta råttor (och möss) och kan ges i relativt stora mängder, antingen separat eller nedblandat i den övriga maten. Färska och frysta grönsaker har vanligen högst kvalitet, ärtor och majs på burk har lägre kvalitet. Under sommarhalvåret finns många örter man kan plocka utomhus och ge sina råttor, gräs, maskrosblad, klöver och groblad är väl sådana vi alla känner igen och kan plocka till våra kära råttor. I princip kan man ge så mycket grönsaker som råttorna äter upp.
Glöm inte bort vanliga grönsaker som rårivna morötter, spenat, osv som med fördel kan blandas ned i råttans mat. En extra fördel med grönsaker är att de är utmärkta att använda i stället för vattenflaska när råttan skall ut och resa. En vattenflaska skakas om varvid vattnet rinner ur flaskan och ner i burspånet under transport, vilket innebär att råttan antingen får en blöt bur eller bara får vatten vid raster om matte/husse kommer ihåg att ge vatten till råttan. I stället kan man med fördel ge en rejäl bit gurka som törstsläckare. En gurkbit räcker hela resan om den stor nog och kladdar inte ner i råttans bur. Gurkan är egentligen en fantastisk uppfinning - perfekt som vätskefylld resproviant till de flesta smådjur.
Man bör gärna tillsätta lite majsolja eller solrosolja i råttans mat, så den får i sig lite nyttigt fett. Ett par droppar dagligen räcker långt till en råtta. Smör och margarin är ett betydligt sämre alternativ då oljorna är nyttigare. Salt eller kryddor bör ej tillsättas till råttans mat. Både saltet och kryddorna är onyttiga för råttan. Vanligt salt rubbar till exempel natrium-kalium balansen i råttans kropp.
När jag ger mat till mina råttor så får de aldrig hela dagsbehovet på en gång, utan de får mat flera gånger per dag. Men när jag blandar så mosar och blandar jag noga alla ingredienser i en matskål. Det går bra att blanda i tillsatser, vitaminer eller medicin direkt i maten. Om jag har bråttom och vill ge lite snabb mat så gör jag ca 2 dl cous-cous och blandar i lite böcklingpastej. Lätt och enkelt, lagom till några få råttor. Men jag skulle inte kunna tänka mig att ge detta dagligen, utan bara högst tillfälligt.
Vill man av någon anledning ge Echinacea till sina råttor går detta utmärk att blanda ned i lite filmjölk, just nu älskar mina råttor jordgubbsfil. De tömmer en skål med denna fil ganska fort.
Förutom den blandade maten, huvudmålet, som bör serveras ljummen eller rumstempererad, så finns det mycket annat nyttigt att ge råttan. Som redan nämnts kan man ge gott om grönsaker. Man kan ge en skål med bara grönsaker. Råttan äter gärna bröd, musli, säd osv. Detta kan också ges så mycket råttan äter, om man bara är noga med att kolla upp innehållsförteckningen. Det bör helst inte finnas något tillsatt socker. Vanligt osötat bröd i olika former, hårt eller mjukt, samt havregryn är en ofta underskattad föda för råttan. Torrt foder i denna form kan med fördel alltid finnas tillgängligt för råttan.
Det är vanligt att man som "vanlig råttägare" ger råttan sådant onyttigt som man själv tycker om. Gillar man exempelvis potatischips, läsk, salta pinnar och pizza så får ens råtta ofta också smak för detta, osv. Jag kan bara föreslå att man föregår med gott exempel och visar råttan att nyttig mat är mycket godare än skräpmat. För råttan tar efter vad man gör om den får chansen. Äter man nyttig mat själv så lär sig råttan att äta nyttig mat också, om den får tillfälle att tigga när man äter. Och vem kan motså en tiggande råtta? Mina egna råttor är förstås mest kända för att tigga glass - speciellt min kära Ikaros (som jag hade förut) var extremt duktig på att tigga glass. Jag vet inte vad det var i glassen som var så lockande, men det gick bra med vilken sorts glass som helst. Numera äter jag mycket frukt:-)
Skrivet av Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.