Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 19 1997.
Ixus rosslade under ca två månaders tid, om inte mer. Jag blev inte så glad när min mest älskade råtta rosslade när han var så ung att jag glömde helt att anteckna viktiga detaljer som när han började rossla - och när han slutade rossla. För han slutade rossla!
När Ixus började rossla trodde jag först inte mina öron. Han rosslade på nätterna, och vid ansträngning. Han var så ung, bara fem månader ungefär, så jag vågade inte ge honom antibiotika även fast jag hade det hemma. I stället fick han Echinacea. Stora doser Echinacea. Han fick det i maten, och jag brydde mig inte om att de andra råttorna åt det också i stora doser, de såg helt ok ut. Oftast blandade jag ner det i filmjölk vilket de brukar få. Echinacea är en örtmedicin, och som sådan inte alltför stark. Men tydligen effektiv, för han var alltid lite bättre när han hade fått lite mer Echinacea och lite sämre när han hade fått lite mindre. Jag tror att han började rossla i slutet av april/början av maj. Och han rosslade och rosslade. Och gick ned i vikt. Jag började tro att han aldrig skulle sluta rossla. Han blev tröttare och slutade leka med hunden, slutade nästan gå ut ur buren helt och hållet. Tills jag en dag i juni dessutom började ge honom Fortimel näringstillskott i maten. Han var ju så smal och behövde säkert extra energi. Efter en vecka med Fortimel i maten - ja de andra råttorna fick Fortimel de med - så slutade han rossla och jag insåg att han hade gått upp i vikt. Nu är det snart två veckor sedan han slutade rossla och han har inte börjat igen. I stället har han blivit precis som förr - precis lika odrägligt busig och olydig. Han håller igång tio gånger mer än de andra råttorna i buren, klättrar upp i fönstret fast han inte får, busar och försöker dra in alla människor han tycker om in i sin bur. Precis som vanligt alltså. Innan Ixus började rossla var han lika aktiv som en råtthona och nu är han det igen. Det är så skönt att ha fått min gamla Ixus tillbaks med alla sina busigheter, för han är den mest ovanliga råtta jag någonsin haft, och han är helt enkelt underbar.
Hunden är också glad att Ixus är bra igen, de andra råttorna är inte alls lika intressanta för de sover mest.
Jag kan bara säga att det enda som är värre än när ens djur är sjuka är om det sjuka djuret råkar vara ens största favorit...
Skrivet av Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.