Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 16 1997
Tja, vad säger man när ens små älsklingar inte finns mer. Ikaros visste jag att han var dålig och kanske inte hade så långt kvar, men Ixy, den rara lilla vita knubbisen, honom hade jag räknat med att få behålla i ett år till minst. Jag var övertygad om att han skulle bli tre år gammal, minst - jag hade tom tingat en kompis till Ixy, från samma uppfödare som Ikaros, eftersom jag befarade att Ixy skulle bli ensam kvar.
Det gick fort. Dagen före julafton 1996 var deras sista dag här i livet. Eftersom Ixy var akut sjuk (snabbväxande tumör på halsen) så var det bäst att ta båda samtidigt. Ikaros var alldeles för dålig för att trivas ensam, eller orka skaffa sig en ny kompis.
Länge kommer vi att sakna Ixy och Ikaros och deras mysiga sätt att bara finnas till, deras snuttiga sovstunder med hunden, och deras förtroendefulla personligheter. Hunden letar fortfarande förhoppningsfullt efter dem när jag frågar "var är råttorna?", även om han har fått en ny råttkompis som han redan gillar lika mycket.
Ixy, albino laboratorieråtta, född 23 oktober 1994, död 23 december 1996. Ixy var 2 år och 2 månader vid sin död och vägde då 600 gram. Ixy hade ingen bra start i livet, jag fick honom från ett laboratorium den 14 april 1995, nästan 6 månader gammal. Han hade bott i en liten laboratoriebur, tillsammans med två bröder, hela sitt liv fram tills dess och kunde inte klättra överhuvudtaget. Han var snäll och trevlig, men rätt skraj de två första veckorna hemma. Men snart lärde han om sig till sitt nya liv som sällskapsråtta och blev mångas favorit, inte minst hundens. Ixy blev Årets Råtta 1995 och han var fotomodell till det av medlemmarna mycket uppskattade julkortet 1995.
Ikaros, silver fawn rexråtta, född 25 maj 1995, död 23 december 1996. Ikaros var 1 år och 7 månader vid sin död och vägde då 450 gram. Ikaros var tam och mysig redan när jag fick honom vid 3 månaders ålder, och fortsatte att vara sådan hela livet. Ikaros blev far till hela 14 stycken ungar den 22 maj 1996. Denne herre var mycket uppfostringsbar och lärde sig faktiskt så småningom att låta telefonsvararen vara ifred...
Vila i frid
Matte Eva Johansson och hunden Io.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.