Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 21 1997.
Gnagares gnagbehov, det är en intressant fråga det! Ofta hör man - och det i alla möjliga sammanhang och från personer som borde veta bättre pga utbildning och liknande - att det är viktigt att ge gnagare hårda föremål att gnaga på annars kan tänderna förväxa. Eftersom man pratar om att gnagaren skall gnaga ner sina tänder genom att gnaga på hårda föremål så måste det handla om uteslutande framtänderna. Gnagaren gnager inte med tuggtänderna.
Ett djur som lever i Sydamerika och är mer släkt med marsvinet och chinchillan än med råttan är coruron (en nära släkting till degun). Coruron lever i komplicerade gångsystem under jordytan, vilka de själva gräver fram med tänderna. Denna art torde ha ett stort behov av att gnaga... Inte för att slipa ned sina jättetänder (framtänderna ser ut att vara flera nummer för stora och sticker ut ur munnen på djuret), utan för att det är deras livsstil.
Tandfel är ett otrevligt problem som just gnagarna och deras släktingar kan få stora problem med. Anledningen till att de kan få speciellt stora problem utav tandfel är att deras tänder växer och växer och växer. Och växer. Med tandfel menar man att tänderna av någon anledning sitter fel så att de inte möts. Om en människa har tandfel kan hon få tandställning som rättar in tänderna i ledet igen. Men även om inte människan får tandställning är tandfel hos människa mest ett utseendemässigt fel. Vi människor har inte tänder som fortsätter att växa - ut ur munnen eller upp i gommen.
Det har gnagarna och deras närmaste släktingar. Hos en mus med tandfel möts inte framtänderna så att de vidrör varandra i munnen på musen. Nu återkommer vi till hur tänderna slits. Hos gnagare och deras släktingar slits (och slipas) tänderna MOT VARANDRA. Undertänder mot övertänder. Om nu musens framtänderna inte vidrör varandra så slits de inte. Utan de växer. Och växer. Sådana möss brukar dö med munnen full av framtänder... De får inte i sig någon mat. De tänder som växer in i munnen kan växa igenom gommen. Detta tandfel förekommer även på råtta, och är huvudsakligen ett ärftligt fel. Men även tumörer i käkpartiet, eller varbölder, kan orsaka liknande problem då tänderna kan förskjutas av tumören eller bölden så tänderna inte längre möts.
Även molarerna, dvs tuggtänderna, kan drabbas. Ofta förväxer då tänderna så att de bildar en bro. Dvs de undre molarerna växer in mot mitten av munnen och kanske möts i en "bro" över tungan. Likadant kan de övre molarerna göra.
Gnagarnas släktingar kaninen och marsvinet kan råka ut för liknande problem. Kaninen får lätt tandfel. Ofta anses det vara ärftligt, men tyvärr är det inte ens så enkelt i kaninens fall. Kaninen har nämligen en bakterie som kan infektera tandrötterna - ofta drabbas även molarerna. Bakterien heter Pasteurella multocida och finns latent hos de flesta kaniner. När denna infektion har hållit på ett tag så får kaninen tandfelssymptom, och tänderna måste klippas ned. En veterinär kan söva kaninen, spola rent och avlägsna de mest angripna tänderna.
Marsvin kan få liknande problem, fast av andra orsaker. Ofta är tandfel ärftligt hos marsvin, men tänderna kan även förväxa om de tillfälligt används för lite, exempelvis om marsvinet är sjukt och därför inte äter lika mycket som det brukar. Då kan tänderna behöva klippas ned.
Det vet vi allihop att om man använder en kniv eller en yxa, eller varför inte en lie, dagligen, så måste vi förr eller senare slipa eggen, därför att den blivit slö. Gnagarna och deras släktingar slipar sina vassa framtänder dagligen, genom att vässa dem mot varandra. Detta slipande av tänder mot varandra avger ett typiskt ljud, som ingår i dessa djurs "språk". Råttan kan exempelvis vässa tänder när den är arg, som ett hotbeteende. Råttan kan också vässa tänder när den är nöjd. Ljudet påminner inte riktigt om kattens spinnande men har i det senare fallet samma funktion. Även marsvinet använder detta ljud i dessa båda situationer. Osv.
Om en gnagare eller släkting till gnagarna förlorar exempelvis sina undre framtänder så kan djuret inte slipa ned sina övre framtänder. Dessa måste då antingen klippas ned ofta och regelbundet eller avlägsnas genom en operation hos veterinären.
Slutsatsen är alltså att visst har gnagarna och deras släktingar gnagbehov, men inte på det sätt som det ofta står i böcker, och som ofta påstås. Och visst behöver de vässa sina tänder - men det gör de i allmänhet själva utan några som helst "gnagverktyg" som hjälpmedel!
Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.