Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 15 1996.
Varför barberar sig råttan?
Vad gör man åt det?
Kan man ta ungar efter en barberande råtta?
Dessa och många fler liknande frågor får vi ofta om just barbering. Med tanke på hur ofta vi får denna typ av frågor torde barbering vara mer utbrett i Rått-Sverige än vi annars hade anat.
Vad är barbering?
Barbering är när råttan biter av sig päls, och därför får kala fläckar i pälsen. Jämför det gamla ordet barberare som delvis kan ersättas med dagens frisör. En barberande råtta friserar sin päls själv.
Det är förstås inte alltid råttan friserar sig själv, vissa råttor friserar sina burkompisar i stället. Det är mycket ovanligt att samma råtta barberar både sig själv och burkompisarna.
När råttan barberar sig själv är det vanligast att den gnager av päls på insidan av framben och handlovar, även insidan av bakben förekommer då och då. I värsta fall biter den av sig päls på magen, ibland så ihärdigt att blodvite uppstår.
En råtta som barberar sina burkompisar åstadkommer vanligen kala fläckar på kinder, skuldror och nacke.
Varför barberar råttor?
När råttan inte får den stimulans den behöver så kan den skaffa sig olater. Om råttans hem och vardag inte ger den stimulans råttan så väl behöver ligger råttan i riskzonen för att utveckla barbering. Barbering kan liknas vid nagelbitning och andra liknande nervösa ovanor vi människor kan skaffa oss och är ungefär lika svårt att bryta. Barbering uppstår när råttan i brist på annan stimulans överdriver putsningsbeteendet.
Barbering kan eventuellt i vissa fall orsakas av någon bristsjukdom, vid ensidig och dålig utfodring. Ge därför för säkerhets skull lite extra vitaminer och mineraler om du vet med dig att du slarvat med råttans mat ett tag.
Kan man ta ungar efter en barberande råtta?
Man kan naturligtvis avla på barberande råttor (de är inte sterila eller så), men eftersom tendensen att utveckla barbering och liknande stereotypa beteenden vid understimulans är klart ärftlig så riskerar man i värsta fall att få en hel kull barberare. Eftersom barbering uppstår hos intelligenta, aktiva råttor som behöver mycket extra stimulans, så avlar man fram sådana råttor om man avlar på barberare. Dvs man avlar fram råttor som är för smarta för att trivas i bur och för rastlösa att trivas utan att du tränar den och roar den varje dag. Det är långt ifrån varje råttägare som har så pass mycket tid för sina skyddslingar att de vill ha sådana råttor som sällskapsdjur, så risken är stor att du avlar fram råttor som kommer att bli missförstådda och understimulerade. Dessutom kanske inte alla råttägare tycker det är kul med råttor som saknar päls här och var, och den stackars barberande råttan blir ännu mer understimulerad för att den ser ful och pälslös ut i ägarens ögon.
Avlar du i stället aldrig på barberande råttor så avlar du på råttor med ett lite mindre stimulansbehov, dvs råttor som i praktiken är mer anpassade till ett liv som sällskapsråtta med allt vad det innebär av att sitta inspärrad i bur osv. Vår rekommendation är naturligtvis att aldrig avla på barberande råttor.
Källa: Tamråttans Sjukdomar.
Skrivet av Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.