Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 8 1995.
Sällskapsråttan är ett häfte på ett tjugotal A4-sidor nedskrivna av en välkänd råttuppfödare med stort intresse för råttan som en fängslande personlighet och ett betydande sällskapsdjur.
Detta häfte utgör en fantastisk och spännande resa in i sällskapsråttans värld, fylld med intressanta teorier och spekulationer om varför råttan gör si eller så i olika situationer, men häftet innehåller också en mängd praktiska fakta från en erfaren och erkänt kunnig råttuppfödare. Den enda nackdel jag kan finna med denna skrift är att det inte redovisas exakt vad som är teorier och vad som är fakta, (men det är väldigt spännande att gissa!) och det dessutom är behäftat med en del kraftiga klavertramp i form av rena sakfel. På grund av detta förhållande kan man tyvärr inte sätta bokstavlig tilltro till alla uppgifter som ges.
I början av sitt häfte Sällskapsråttan hänvisar författaren till en del andra publikationer om råttor, det mest läsvärda där är dock de skriverier som författaren själv har bidragit med. Häftet består delvis av en sammanställning av redan nämnda artiklar och delvis av nyskrivet material. Speciellt avsnitten om råttans utveckling samt råttornas sociala beteende sinsemellan är mycket intressanta och läsvärda, och bör lika gärna läsas av uppfödaren med huset fullt av råttor som av nybörjaren. Avsnitten om råttans uppfostran och om hjärnklurigheter för råttan kan säkert ge dig idéer om nya underhållande aktiviteter tillsammans med dina råttor.
Det står en del om ärftliga tumörer på råttan, men det kan vara bra att tillägga - för balansens skull - att tumörer kan bero av olika orsaker, bl.a. ultraviolett strålning, joniserande strålning, kemiska substanser, virus och diet, och behöver alltså inte alls alltid bero av arv. Avsnittet om ohyra innehåller även det en del felaktigheter: ohyrebekämpningsprogrammet som nämns (bad/behandlingsschema) gäller möjligen för möss men ej för råttor, med detta schema får du endast tillfällig lindring men blir ej av med ohyran. Att frysa fodret skjuter endast upp kläckningen av parasitäggen, de dör inte alls vilket påstås i häftet. Dessutom rekommenderas laboratoriepellets till avelsråttor, vilket jag personligen är emot med tanke på att de är framtagna för möss och inte för råttor (råttor och möss har inte samma näringsbehov!).
Detta häfte rekommenderas ändock varmt till alla med ett genuint råttintresse, dels på grund av den personliga stilen i uttryckssätt och dels på grund av att det helt enkelt är en av de bättre publikationerna om råttor i den fåtaliga mängd som faktiskt till dags datum existerar på svenska.
Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 3 december 2007.