Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 3 1995.
ISBN-nr: 0-8120-4535-1
70 sidor / många teckningar och färgbilder
Denna bok beskriver råttan rätt ingående med många läckra teckningar som visar olika situationer i råttans dagliga liv. Bokens tyngdpunkt ligger på sjukdomar och utfodring, och där finns många goda tips att ösa bland. Tyvärr står det på alltför många ställen att man skall uppsöka veterinären ( eftersom författaren arbetar som veterinär så är det kanske inte så konstigt... ). Dessutom rekommenderar författaren att man köper färdigblandad gnagarblandning i zooaffären hellre än att blanda själv, vilket inte alls är bra. De företag som idag producerar smådjursfoder till zoofackhandeln tycks alltför ofta sakna grundläggande kunskaper om vad de olika smådjuren mår bra av att äta.
Författaren avråder också från att ge råttan extra vitaminer och mineraler. Med tanke på hur dåligt de flesta råttor idag utfodras (eller hur små de är...) så vore det en utmärkt idé att tvärtom ständigt ge lite extra vitaminer och mineraler nedblandat i råttans förhoppningsvis hemmablandade mat. Det finns preparat i pulverform att köpa i zoobutikerna (vitaminer på flaska har vanligen dålig kvalitet och kort hållbarhet…).
Förutom dessa båda grundläggande misstag angående råttans utfodring så står det mycket matnyttigt i avsnitten om råttans mat.
Boken innehåller väldigt många felaktigheter i avsnittet om avel. De burstorlekar som författaren omnämner som minimimått på råttans bostad är horribelt små. Det står också en mängd felaktigheter angående råttans utveckling. Bl.a. så står det att man skall vänja av råttungarna redan vid tre veckors ålder och att ungarna sedan inte blir könsmogna förrän efter sju veckors ålder, vilket naturligtvis är helt fel. Råttungar bör vänjas av vid fyra till fyra och en halv veckas ålder, beroende på storlek (ännu senare om de är riktigt små) och de kan bli könsmogna redan vid denna späda ålder, också beroende på storlek.
Det förekommer även en del typiska fördomar om tamråttan i boken som författaren endast bör ha kunnat snappa upp i laboratoriemiljö, men samtidigt påstår hon att labråttor är aggressiva och bitska vilket är helt fel. Så man kan undra hur många råttor författaren egentligen har kommit i närmare kontakt med. Inte så många skulle jag tro, och om hon hade haft egna råttor som sällskapsdjur så hade hon knappast kunnat påstå att råttor inte påkallar ägarens uppmärksamhet när de är hungriga.
Jag får ett starkt intryck av att det material som författaren presenterar i boken till stor del är inläst och inte självupplevt, men detta innebär inte att det inte finns en hel del intressant information i boken.
Det finns i alla fall ett VÄLDIGT dåligt råd i avsnittet om sjukdomar, att man skall sätta fast en värmedyna med hjälp av klädnypor i burgallret för att värma råttan om den är sjuk. Om råttan blir pigg nog att börja smaka lite på värmedynan så kan råttan snart vara grillad av elektriciteten i sladdarna i värmedynan.
Med en teckning visas hur man kan hålla råttan i nackskinnet för att komma åt att klippa råttans tänder. Det kan gå bra med mindre tama råttor men bör inte användas på helt tama sällskapsråttor som kan ta mycket illa upp av sådan behandling och tappa förtroendet för människor. En annan teckning visar att man kan linda in råttan i en handduk för medicinering, detta är en mycket bättre metod att hålla fast råttan vid olika behandlingar.
Om man känner till de värsta felen så är boken i alla fall kul att läsa, inte minst för de otroligt träffsäkra teckningarna. Jag har tyvärr bara sett ett exemplar av boken i Sverige.
Boken utges av BARRON.
Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.