Publicerad i TRVs medlemstidning R8MZ nr 11 1996.
Behandling av gnagare är ofta baserad på extrapolationer från andra arter, sporadiska och begränsade kliniska försök samt hörsägen. Referenser bör granskas innan man använder mediciner som inte är väl utprovade för arten i fråga. I vissa fall förekommer det att på större djur verksamma medicindoser är synbarligen effektlösa på små däggdjur. Trots detta bör man alltid försöka att behandla.
Förutom bristerna med extrapolationerna från andra arter och de begränsade kliniska försöken finns det ännu ett flertal faktorer som påverkar en medicins verkan. Kön, ålder, diet, allmän hälostatus, tid på dagen, avelsstatus, metabolism, och nutritionsnivå, men även bottenmaterial i buren, samtidigt intag av andra mediciner, burtyp samt temperatur kan påverka behandlingens resultat. Dessutom är vissa meciner relativt säkra och effektiva på andra djurslag medan de på gnagare kan vara antingen toxiska eller trycker ner en aktiv klinisk infektion till en kronisk subklinisk infektion.
Antibiotikabehandling bör inkludera beaktande av bakteriernas känslighet, antibiotikans toxicitet, om bakterierna kan smitta till andra djurslag (inklusive människa) samt vilka andra mediciner som djuret eventuellt får och hur dessa i så fall kan tänkas påverka verkan av antibiotikan.
Dödsfall pga antibiotikabehandling på kanin, marsvin och hamster är en viktig detalj. Den toxiska verkan kan vara direkt, som när man kraftigt överdoserar streptomycin eller dihydrostreptomycin, samt indirekt genom att bakteriefloran i mag-tarm-kanalen ändras så att djuret utvecklar toxemi. Vissa former av antibiotika reducerar vissa av de naturliga bakterierna i mag-tarm-kanalen och djuret drabbas därvid av en tillväxt av clostridier eller colibakterier vilka ofta orsakar djurets död efter 3 - 7 dygn.
Om man ger penicillin till marsvin och hamster så är risken stor att de dör. Däremot tål råttor, möss, gerbiler och kaniner penicillin rätt bra. Ampicillin däremot har dödat kaniner, och procaine, ett kombinationspreparat bestående av olika penicilliner, kan döda möss, marsvin och kaniner.
Möss kan dö av stora doser streptomycin, och gerbiler kan dö av stora doser dihydrostreptomycin. Symptom på överdos av streptomycin är tilltagande muskelförlamning, djuret slutar andas, faller i coma och avlider. Tetracycliner kan ge toxemi hos hamster om de inte kombineras med sulfaguanidine. Låga doser av lincomycin kan döda hamster, marsvin, och kanin. Erythromycin kan ge kraftig diarré hos hamster, marsvin och kanin.
Tetracycliner och oxytetracycliner är de former av antibiotika som oftast används på smådjur. Långvarig behandling med tetracycliner ger typiskt tetracyclinresistent mikroflora. Dosrekommendationerna varierar kraftigt just för tetracycliner.
KÄLLA: The Biology and Medicine of Rabbits and Rodents.
Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.