En råttuppfödare berättade nyligen för mig att hon ömt vårdar sina gammelråttor så länge de har glimten i ögat, även om de ibland kan vara ganska vårdkrävande, och att hon får allt svårare att avliva gamla och sjuka djur.
Hon har långvård för gamla råttor, med allt vad det kan innebära i form av tandklippning, tvättning och badning, matning med flytande och geggig mat, massage mm. Jag har en kompis som fött upp råttor i många år, han gjorde precis likadant, långvård för sjuka råttor.
En del personer har jag hört uttrycka åsikten att djur har det bra för de har rätt att bli avlivade när de blir gamla och sjuka. Rätt? Rätt att dö utan att själv få bestämma när?
Hur vet man säkert hur sjukt ett djur egentligen är? Personligen tror jag att ens uppfattning om hur pass sjukt ett visst djur är och hur lite livskvalitet detta djur har speglar mer ens inställning till djuret i fråga än hur sjukt djuret egentligen är.
Ibland speglar det även en viss oförmåga att ta uti med en obehaglig situation, dvs djuret är sjukt nog att dö vilken dag som helst, äter inte, osv. Men enligt min erfarenhet är det vanligare att djurägare vill avliva ett friskt djur som påstås vara sjukt än att djurägare väntar för länge med avlivning tills djuret hunnit avlida av sig självt. Råttor är väldigt sega och kan ta lång tid på sig att dö. Vill man inte avliva en råtta som verkar sjuk måste man mata den! Annars svälter den ihjäl.
Respekt för liv är i mina ögon inte bara att man i princip låter bli att avliva sina sjuka djur. Då riskerar man i stället att de svälter ihjäl eller på annat sätt plågas ihjäl.
Respekt för liv är i mina ögon att antingen låter man avliva det sjuka djuret när man inser att det inte kan bli friskare - eller så har man aktiv långvård för djuret i fråga, om djuret inte har ont förstås. Att anordna aktiv långvård för en råtta kan bli ganska tidskrävande, den kan behöva badas dagligen om den "gör på sig" och den kan behöva matas med speciellt iordningställd mat flera gånger per dag. Ett djur som har plågor bör avlivas genast.
Men hur vet man då hur sjuk ens gamla råtta är? Ja, det kan bara den som känner råttan väl veta. Riktigt gamla råttor - i treårsåldern - kan ofta få en tilltagande bakdelsförlamning. Detta brukar inte innebära någon direkt smärta för djuret ifråga, men om man inte badar råttan regelbundet så kommer råttan att få frätsår genom att pinka på sig. Urin fräter!
Ett sätt att försöka gissa sig till hur djuret mår är att se hur dess beteende förändras. Om en mycket tam råtta gömmer sig mycket helt plötsligt kan man utgå från att någonting är fel. Om råttan gör illa sig kan man försöka göra sig en föreställa sig om råttan har ont eller inte - och även hur pass ont råttan kan tänkas ha - på följande sätt:
Källa: The Experimental Animal in Biomedical Research, Volume 1.
Skrivet september 1997.
Eva Johansson.
Läs mer om råttans sjukdomar i häftet Sjukdomshandboken del 1 (pdf-fil).
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.