Som exempel skall min egen perfekta råtta vara kraftigt orange, som skalet på en apelsin, med kritvit mage, och den skall vara tam och snäll, ja många skulle kalla den mesig. Den skall vara mycket snäll mot sina burkompisar och dessutom vara lätt att sätta ihop med andra, främmande, råttor.
Andra uppfödare har helt andra ideal och helt andra uppfattningar om hur den perfekta råttan skall bete sig och se ut. Det viktiga här är inte att den perfekta råttan alltid ser ut på ett visst förutbestämt sätt, utan att den perfekta råttan helt uppfyller sin uppfödares egna visioner om den perfekta råttan. Hur råttan ser ut för en objektiv åskådare (eller domare!) är inte det viktiga, utan att uppfödaren själv är helt nöjd med resultatet.
En uppfödare vill föda upp glada och snälla råttor som är utmärkta sällskapsdjur, och när denne uppfödare lyckas i sitt uppsåt så är denne uppfödare nöjd med resultatet oberoende av hur dessa råttor ser ut.
En annan uppfödare vill föda upp duktiga agility- och lydnadsråttor, och är kanske som mest nöjd om de råttor denne fött upp får chansen att visa framtassarna på tävlingsbanorna, och kanske vinna lite utmärkelser.
En tredje uppfödare kanske koncentrerar sig på långlivade och friska råttor, och blir gladare ju längre råttorna av dennes uppfödning lever.
En fjärde uppfödare vill föda upp standardenliga råttor, med speciella färger och/eller mönster på kroppen, och blir gladast om dessa vinner standardutställningar.
Var och en blir lycklig på sin fason, men för den blivande råttägaren som inte har haft råttor innan är det lämpligast att inhandla sina råttor från den uppfödare som har bäst temperament på sina råttor, så den råttuppfödare som vill ha ett gott anseende i allmänhet gör bäst i att alltid tänka på temperamentet i sin avel.
Skrivet april 1998.
Eva Johansson.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.