I själva inlärningen av att öppna förpackningar ingår en del, för råttan, mycket nyttiga moment som råttan bara mår bra utav.
Dels innebär rått-träning att råttan får arbeta för någon form av belöning. Precis som hunden så mår råttan mycket bra av att arbeta, detta efter principen mer arbete - mindre tråkiga dagar. Att råttan arbetar just för en belöning (och exempelvis inte under piskan) gör själva arbetet mycket trevligare och mer njutbart. Så man lugnt påstå att de flesta råttor uppskattar att få arbeta. Det var själva arbetet det.
Men när man lär råttan nya arbeten, nya tricks, så talar man om en annan effekt, nämnligen att råttan lär sig något. Här är det till råttans direkta fördel att den erbjuds situationer helt ägnade åt inlärning. Själva inlärningen, så länge den sker i positiv anda, är mycket positiv för råttan. Råttan får något att göra - en uppgift. Och det viktiga - råttan måste koncentrera sig för att kunna lära. Råttan måste kunna koncentrera sig för att kunna lösa problem, och det är precis vad en inlärningssituation ofta innebär - problemlösning.
Om man lär samma råtta olika tricks, så kommer man efter ett tag se att råttan känner igen själva inlärningssituationen. En råtta som redan har fått lära sig flera tricks har vanligen mycket lättare att lära in nya tricks - råttan har lärt sig att lära! Precis samma effekt är väl känd och beskriven för hund. Och precis som för hund är det själva inlärningen som är det fundamentala - inte tricket i sig. Att upprepa samma trick som råttan redan kan ger inte så mycket, men att få lära in nya tricks är mycket nyttigt för råttan. Detta innebär att man bör variera tricken. När det gäller det enkla tricket att öppna förpackningar så bör man variera förpackningarna. Allt för att skapa nya koncentrationskrävande inlärningssituationer, vilket alltså är det viktigaste i sammanhanget.
En viktig detalj innan man börjar träna är att prova ut vilka godisar som råttan gillar. De bör vara torra nog att kunna förvaras i papper utan att smeta (vilket genast utesluter glass, annars en stor favorit), och hållbara nog att inte torka inom ett par timmar. Och naturligtvis smakliga för råttan. Dessutom bör de avge en för råttan intressant lukt så att råttan önskar komma åt den. Om man inte gör det ofta och har dålig fantasi kan man använda en liten bit torrfoder för hund, eller hundgodis. Förutsatt att råttan gillar det förstås!
Det finns två enkla varianter att börja med, och man kan gott pröva båda. Det ena är att ta sådana små papperspåsar som vissa tepåsar ligger förpackade i en och en, och helt enkelt lägga godisbiten i en sådan liten påse och vika igen den. Det andra är att ta en liten pappersbit, ca 10*10 cm, och rulla in godbiten i detta samt vrida till ändarna, så att paketen liknar små kolaomslag.
Mina råttor brukar gnaga sig igenom papperet för att nå godisbiten, så jag tar inte vilket papper som helst. Alla råttor fattar inte galoppen genast, men om man ger var sitt paket till alla sina råttor så kan man ge sig på att åtminstone någon råtta snabbt löser problemet, och sedan ser de andra råttorna snart hur den första råttan gör. Alternativt får råttorna träna på egen hand utom synhåll för resten av råttorna - nyttigare för råttan men kanske mer tidskrävande för råttans ägare. Oftast kan man helt enkelt låta råttan lösa uppgiften helt på egen hand, utan att visa råttan hur den skall göra. Speciellt om godbiten luktar mycket intressant! Uppgiften är alltså att få ut godbiten ur paketet och belöningen för att ha lyckats är att råttan får äta upp godbiten.
Träna gärna detta trick i olika situationer.
Så snart alla råttorna är helt säkra på uppgiften kan man börja använda något svårare förpackningar. Ta inga stora steg i svårighetsgrad, för då kanske inte råttan förstår vad den skall göra. Om du använder kolapappersmetoden kan du pröva att använda två papper ovanpå varandra. Använder du tepåsemetoden kan du själv tillverka ett lite större kuvert att lägga godiset i. Eller använda en påse utanpå en annan påse, alternativt ett kuvert utanpå ett annat kuvert. Kombinera helst metoderna så att råttan lär sig båda, dvs både kolapappersmetoden och pås/kuvertmetoden. Hitta också gärna på flera olika förpackningar att pröva. Ett tips är att kolla aktiveringsböcker för hund, ett annat är att låta fantasin flöda!
En svårare metod som man pröva med en klyftig råtta som kan många tricks är att lägga godbiten under en tom upp-och-ned-vänd matskål av keramik eller liknande. Råttan måste då verkligen anstränga sig för att komma åt godbiten.
De råttor jag har nu (Ixus, Ippe och Ismo) kan fortfarande endast detta enkla trick, men de råttor jag hade innan (Ixy och Ikaros) öppnade både de där små plastförpackningarna man får sina filmrullar i när man köper dem och ihoptejpade toarullar. Hunden öppnar både hinkar med lock och flyttkartonger mm. Alla startade sin träning med de små enkla förpackningarna (även hunden).
Skrivet oktober 1997.
Eva Johansson.
Läs mer om aktivering av råttan i häftet Aktivering är kul (pdf-fil).
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 11 augusti 2006.