Boende och klädsel

Föreståndarna Aja och Ellen bodde i var sitt rum (Ajas rum var tillika kontorsrum) på nedre våningen i huvudbyggnadens sydöstra hörn.

Flickor och pojkar bodde aldrig tillsammans i samma rum eller våning. Mestadels bodde flickorna, som regel fler än pojkarna, i huvudbyggnadens övre våning och i "Torpet" i rummet på markplanet närmast landsvägen. Vi pojkar bodde mestadels i huvudbyggnaden i de två rummen intill föreståndarnas rum. Vi var ju som regel "busigare" än flickorna, och genom att vi förlades i anslutning till föreståndarnas rum kunde Aja och Ellen lättare hålla kontroll på oss. Blev vi för högljudda öppnades dörren mellan Ellens rum och vårt - dörren var nästan osynlig i och med att den var infälld i väggen och hade samma tapetmönster som väggen i övrigt (se bilden) - och Aja eller Ellen stack ut sitt huvud ropade "nu skall det vara tyst", ….och det blev tyst.

Någon sommar då det var gott om flickor, bodde pojkarna i Torpet och flickorna i huvudbyggnaden. Själv har jag bara minne av att jag bodde i rummet närmast verandan på nedre botten på gavelsidan och därmed intill Ellens rum. Vi sov i sängar som var hopvikbara på mitten och försedda med ståltrådar och spiralfjädrar som sängbotten. Från början var de omålade, men jag var med om att måla om dem i vitt, vilket var ett enahanda och ganska tråkigt arbete med tanke på det stora antalet sängar och ytor. Vissa av dessa vitmålade sängar finns fortfarande kvar i förrådsutrymmen i "Torpet".

När jag blev tonåring och senare anställd hade jag förmånen att ensam få bo i hörnrummet  närmast intill diskhuset (numera snickarbod). Jag glömmer aldrig tavlan ovanför min sängplats. Jag tror mig minnas att den var målad av konstnären Harald Wiberg och motivet var en räv i naturskön miljö. Vart tog den tavlan vägen? Den, om någon, skulle jag i dag vilja ha i min ägo, därför att jag tycker att den var så vacker.

 

Författaren i sitt "eget" rum

Den anställda personalen utgjordes (med undantag av någon pojke varje sommar)av flickor/kvinnor i 18-25-årsåldern.

De bodde i tvåbäddsrum i Torpets övre våning och i rum på nedre botten på Torpets södra sida.

Vårt sänglinne bestod av vita lakan och örngott med veckade band. Jag har själv varit med om att som kolonibarn, med hjälp av eggen på en sax, sitta och vecka örngottsband. Filtarna av ylle var ljusgröna med ljusare mönster och några av dem påträffade jag som "reservfiltar" vid mitt besök. Gissa om de väckte nostalgiska känslor. Här kan väl också nämnas att varje morgon skulle vi bädda sängarna bäddas likformigt, de yngre med hjälp av personalen.Lakan och filtar skulle vara sträckta utan veck. Efter bäddningen fick vi inte besöka sovrummen före sänggående. Till madrasser använde vi madrassvar fyllda med finfördelad träull.

De finkläder vi hade på oss under resan till och från Rostorp förvarades i garderober på övre våningen i huvudbyggnaden. Flera av dessa är idag reglade. Våra vardagskläder, utom de vi hade på oss och andra små personliga ägodelar - utom pengar som sattes in på särskilt konto hos fröken Ellen - förvarades i fackindelade skåp placerade på nedre botten i rummet närmast disk- huset, det rum jag bodde i under mina sista somrar på Rostorp. Kolonin hade ett eget, ganska stort förråd av enkla och lättvättade kläder, som framför allt de yngre barnen kunde utrustas med i stället för att slita på sina egna.

Flickorna bar alltid klänning, shorts eller kjol med blus och lättare skodon, exempelvis sandaler. Långbyxor på flickor var otänkbart på denna tid. Pojkarnas klädsel bestod av skjorta, kortbyxor eller "farmarjeans" och sandaler eller träskor. Så länge som det var varmt ute, minns jag att de flesta pojkarna ville gå barfota. Efterhand fick vi fotsulor som liknade och kändes som skosulor.

 

 

Typisk klädsel