Midvinternattens köld är svår, tio små tomtar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt, knipsar Nisse av på mitt.
Livsanden snabbt för honom tryter, snart i sitt eget blod han flyter.
Nio små tomtar i midnattstimma, traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste, istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen, tomte ligger död på trappen.
Utanför dörren står gröten och ångar. Åtta små nissars intresse den fångar.
Med stigande hunger fatet de nalkar och en stackars tomte på kanten halkar.
Han sliter, han kämpar, han svettar sig blöt, men sjunker likväl i kvicksandsgröt.
Många springor stugan har, där sju små tomtar sig in tar.
Katten som bak dörren ruva, slukar Nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand suger misse bort från tand.
Sex små nissar mot julbord ila, snabbt de uppför bordsben kila.
Sista tomten över kanten hasa, han tappar greppet och nedför rasa.
Faller till marken som ett lod, röd färgas mattan av tomteblod.
Tomtar fem i väldig iver springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg, faller rätt på knivens egg.
Lille nisse, lille saten rinner ut i sillsalaten.
Fyra nissar har festat på sill nu sin törst de släcka vill.
Mot glöggen de springer i samlad tropp och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller Nisse i glödhett hav, likt skållad mandel faller hans skin av.
Tre små tomtar i granen svingar, mellan små ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga, strax han står i ljusan låga.
Doftar snart som vidbränd stek, ångrar då sin ystra lek.
Två små tomtar omkring sig tittar, då de en smällkaramell hittar.
Nisse ned på den hoppar, men för detta ej den stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans, faller nu Nisses hjärnsubstans.
Husbond stiger upp på natten, han är tvungen att kasta vatten.
Under husbonds toffla Nisse blir en krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var, inga tomtar finns nu kvar.