|
|
|
 |
|
Handicapen årgång -99
19/8

Efter att återigen fått äran att njuta av
det fina vandringspriset, har jag naturligtvis haft gott om tid att studera detta i
detalj. Därvid upptäckte jag också att tävlingen heter "Handicapen"
(ingraverat på vandringspriset) och inte som jag förra året stavade -
"Handicupen". Rätt ska vara rätt så från och med nu stavar vi alla (d.v.s.
framför allt jag) rätt igen! Handicapen årgång 1999 kanske blir lite avslagen
(eftersom undertecknad inte får springa), men till all media vill jag ändå påpeka att
det kan vara värt ett besök, vi har faktiskt många andra intressanta löpare i klubben
också. Ett exempel är Uffe - som nu är på gång och senast på 5-dagars
imponerade stort på sista etappen (Uffe har aldrig varit i närheten av seger i
handicapen), ett annat exempel är den besläktade Malin som tog en etappseger på
5-dagars. Den lurige Ragnar jagar säkert också han sin tredje seger liksom bror Göran.
Sedan har vi ju också en intressant debutant - Linda. Linda blir nog ganska giftig
eftersom hon tränat i tävlingsskogen sedan (små-)barnsben.... Anna, Birgit, Sylvia...
ja varför inte en dam igen - det var 10 år sedan det begav sig....
Magnus beskrev tävlingen mycket bra förra
året, så jag kopierar bara in hans beskrivning här.
Handicapen är en mycket prestigefylld
tävling som har gått av stapeln varje höst sedan 1964.
För den som aldrig sprungit kan jag förklara hur tävlingen går till. Arrangören
räknar ut vilken genomsnittlig kilometertid alla anmälda har haft under säsongen och
gör med hjälp av det en startlista där den med de sämsta kilometertiderna startar
först. Om arrangören har lyckats (och alla tävlande) så är det tänkt att
alla ska komma i mål samtidigt (det har aldrig hänt hittils). Men p.g.a av
olika omständigheter (kartan brukar vara av mycket tveksam kvalitet) så går
det aldrig som de flesta tror (varje år brukar det vara någon som får bära ett
litet favorittryck efter det att startlistan blivit offentlig), det är det som är
Handicapens tjusning.
När man så har vunnit Handicapen så vinner man inte bara äran och förmånen att få
arrangera följande år utan man får också en inteckning i det vandringspris som vandrat
sedan 1964. Efter tre inteckningar får man behålla priset för gått. Ingen har alltså
lyckats med denna prestation hittils och det skvallrar en del om hur mycket prestige som
ligger bakom varje års tävling.
|
|
 |