Denna artikel finns även här.
Den art av Vallisneria som jag tänker beskriva här är vanlig rak Vallisneria - Vallisneria spiralis. Att den heter spiralis beror inte på att bladen är skruvade, för det är de inte, utan på att blomman sitter fast i en skruvad stängel...
Jättefint med Vallisneria, det är en tacksam växt, och den har en vacker grön färg, men mina blev bara alltför stora för sitt 56-liters (hembyggda) akvarium. Problemet var att de hela tiden växte in över alla andra växter och skuggade dem till döds.
De långa bladen täckte vanligen hela vattenytan, och flera av de andra växterna i akvariet dog ut, Limnophila, Cabomba, mfl. Det var endast vattenpest och flytväxter, samt Cryptocoryner som klarade sig i den konkurrensen om ljuset. Mina fina röda växter Alternanthera (papegojblad) låg hela tiden i riskzoonen...
Så småningom blev det ett till större akvarium, så då flyttade jag över några få Vallisneria dit. Detta var i somras (2006). Jag satte väl 4 stycken längst inne i ett hörn bakom en storvuxen svärdsplanta som dominerar det akvariet. De började snart att skicka utlöpare, men jag såg inte mycket av dem bakom den stora svärdsplantan, och de gjorde hellen ingen skada där bakom. Idag har de fyra spridit sig med utlöpare ända fram till framrutan längs sidorutan, i hård konkurrens med flytväxter och svärdsplantan, som är alldeldeds för stor för ett 108-liters.
Så långt allt väl, men detta löste inte problemet i 56-liters...
Sagt och gjort! En dag i höstas (2006) tog jag till saxen, och klippte av alla vallisnerior i 56-liters så de hade mindre än halva bladen kvar. Dessutom planerade jag om dem längs bakrutan, istället för att de sitter längs hela sidorutan. En del tog jag ut och planterade - avklippta - längs bakrutan i 108-liters med, när jag såg hur många de egentligen var.
De första veckorna efter den drastiska åtgärden kom det en en del utlöpare, sedan slutade de att skicka utlöpare under en några månader. Tippar att de första utlöparna som kom efter den hårdhänta behandlingen var sådana som redan var på G.
Min slutsats av detta är att man åtminstone inte skall både klippa av bladen och plantera om dem samtidigt. Om man bara planterar om dem utan att klippa av bladen så tar de sig snabbare, än om man samtidigt klipper av dem bladen. Denna skillnad tyder på att de inte är helt okänsliga för att få bladen avklippta, så jag tänker inte göra om det!! Jag kände mig faktiskt elak när jag såg att de inte gillade min hårdhänta behandling av dem, de stackarna...
De som jag klippte av har fortfarande inte hämtat sig helt, och nu är det februari 2007...
I april 2007 verkar de ha hämtat sig från misshandeln och nu sprider de sig som ogräs igen... och får uppåt metern långa blad, så jag kommer ihåg varför jag ens kom på idén att testa att klippa av bladen!!
Eva Johansson
Copyright: Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 24 september 2007.