Evas akvarieartikelsida - dvärgsvärdbärare

Evas hemsida * Evas marsvinssida * Evas tamråttsida * Evas tammussida * Evas natalpälsråttsida * Evas hamstersida * Evas gerbilsida * Evas taggmussida * Evas faktablad om degus * Evas sebramussida * Evas akvariesida * Evas ampelliljasida * Pet Care Disagreement *

Evas akvariesida * Evas akvariefisksida * Evas akvarieartikelsida

Denna artikel finns även här.

Dvärgsvärdbärare

Dvärgsvärdbärare, Xiphophorus pygmaeus, Rio Axtla En ovanlig levandefödare som är vacker och trevlig att ha i ett mindre sällskapsakvarium!

Dvärgsvärdbäraren är en liten fisk på omkring 4 – 5 cm och är något så ovanligt som en svärdbärare utan svärd. Den är absolut inte vanlig i djuraffärernas försäljningsakvarier, men är en trevlig bekantskap och trivs utmärkt i ett vanligt sällskapsakvarium om det bara finns lite extra med gömslen, gärna i form av några täta växtsnår. Anledningen till detta är att hanen gärna jagar honan, och hon kan behöva några ställen att dra sig undan på.

Dvärgsvärdbäraren är inte en nyupptäckt art, utan beskrevs redan i mitten av 1900-talet, 1943 tror jag det var närmare bestämt.

Två vanliga engelska namn är Pygmy Swordtail och Dwarf Swordtail, dessa namn används dock för flera olika närbesläktade arter, så ett bättre namn som också används är Slender Pygmy Swordtail. Namnet Pygmy Swordtail används bla om arten Xiphophorus multilineatus. Den arten kan lätt förväxlas med arterna Xiphophorus pygmaeus och Xiphophorus nigrensis. Alla dessa tre arter av små svärdbärare har en gul form, och är mycket ovanliga i handeln. På svenska kallas arten vanligen dvärgsvärdbärare, men ibland går den även under namnet pygmésvärdbärare.

Intressant fakta om arten

Dvärgsvärdbäraren är en liten fisk som kommer från Centralamerika, speciellt Mexico, där den lever i floder och åar. Den förekommer i naturen ofta tillsammans med en annan art av svärdbärare, Xiphophorus cortezi, vilken även den har ett extremt kort svärd, men som är en större art, upp till 6 cm lång. Xiphophorus cortezi är en art som har ett uppvaktningsbeteende, och i naturen kan ibland se någon hane av denna art som uppvaktar någon dvärgsvärdbärarhona.

I akvariet korsar sig dessa båda arter lätt, men konstigt nog finns inga sådana korsningar upphittade i naturen. Denna underliga egenhet gör att flera olika forskare roar sig med att studera arten, både i naturen och i laboratoriet. Man vill veta vad som gör att dessa arter ej korsas i naturen, men lätt korsas i akvariet.

Dvärgsvärdbäraren i akvariet

Detta är en fredlig art som fungerar bra i ett sällskapsakvarium tillsammans med andra fredliga fiskar av liknande storlek. Speciellt är de ofta framme och är trevliga att titta på, och bidrager därmed till liv och rörelse i akvariet. Arten är livlig och utnyttjar hela akvariet. Dvärgsvärdbäraren har en liten mun och bör därför utfodras med smått foder. De äter helst nere i mitten av akvariet, och inte vid ytan som exempelvis många av de vanligare levandefödarna. Nykläckt artemia, cyklops och daphnier är bra foder att ge till de vuxna fiskarna. Går de tillsammans med flera andra fiskar så är exempelvis fryst artemia ett lämpligt foder, har man bara dvärgsvärdbärare i ett eget akvarium är det bättre med enbart levande då de under sådana omständigheter blir skyggare och det blir svårt att se hur mycket de egentligen äter. Nykläckt artemia passar utmärkt att ge, men riktigt stora honor måste även ha lite större mat. Naturligtvis kan inte utfodringen bestå ensidigt av artemia.

Olika varianter

Det finns tre olika färgvarianter, och i naturen hittas artens hanar i minst tre olika storlekar. De tre olika färgvarianterna är helt bestående av hanarnas färg, honorna ser alltid likadana ut. Hanen är antingen grå, som en grå guppy utan färg, eller så har han en gul stjärt. Den tredje variantens hanar har helt gul kroppsfärg. Den gula färgen är inte permanent utan försvinner när fisken blir stressad. Och kommer sedan tillbaks när fisken är glad och lugn igen.

Krav på vattenvärden

De områden som arten kommer ifrån har en medeltemperatur i vattnet på omkring 23 – 24 grader, så i akvariet lär den trivas utmärkt med allt mellan 20 och 28 grader. Vattnet bör inte vara alltför mjukt, arten trivs bäst i vatten med dH på mellan 5 och 18. Vattnet bör inte vara surt, pH bör ligga på över 7, ej under. Jag har läst att arten skall vara känslig för dålig vattenkvalitet, men den har trivts utmärkt hos mig, som har små akvarier med jordbotten, mycket växter och mycket fiskar, inte speciellt rent alltså. Dock är jag mycket noga vid matningen så att ingen endaste liten matbit blir liggande ouppäten på bottnen. Beroende på vilka källor man går till så får man olika information och jag har nyligen läst på annat håll att de inte vill ha varmare än 24 grader, och hellre runt 20 grader än över 24.

Lämpligt akvarium

De kan bete sig skyggt och vara lättskrämda om akvariets botten är ljus (ingen vit eller ljust färgad sand med andra ord), om det är mycket ljust i akvariet, eller om det saknas några täta växtsnår. Lite flytväxter skadar inte, speciellt om det inte finns mycket växter i akvariet. Även om akvariet är starkt belyst är det bra med lite flytväxter. Liksom andra arter som kommer från vatten i rörelse så vill den gärna ha lite simutrymme, så den uppskattar att ha ett akvarium som inte är helt litet, gärna minst 40 liter eller större. I naturen lever den i områden med tät växtlighet. En del som haft arten anser att den trivs bäst för sig själv i ett eget akvarium, men mina exemplar har trivts ypperligt dels tillsammans med vildguppy i ett 37-liters akvarium och dels tillsammans med Endlers i ett 54 –liters akvarium. Detta säger mig att hur den trivs tillsammans med andra fiskar beror på hur dessa arter beter sig. Den har inget behov av strömmande vatten, eftersom den i naturen mestadels håller sig i de delar av vattendragen som är mer stillastående.

Beteende

Lite allmänt om artens beteende som är väl känt är: Man ser inte hanen uppvakta honan. Det vanligaste beteendet man ser är att hanen jagar honan, samt ibland även att honan jagar hanen. Däremot ser man inte hanar som jagar hanar eller honor som jagar honor. Ibland kan man se en jakt där en hane jagar en hona och där jakten slutar med att fiskarna cirklar runt varandra, eller nästan omfamnar varandra. Dessa beteenden ses både i akvarier och i naturen. I naturen väljer honan vilken hane hon vill para sig med genom att helt sonika jaga bort eventuella oönskade hanar från matställena.

Däremot har jag ofta sett min egen hane jaga andra fiskar med ett längsgående band, dvs de som liknar honan i utseende. När jag flyttade ut de fiskar som hanen jagade (Heterandria formosa) till ett eget akvarium så jagade han endast sin hona, trots att andra fiskar fanns i akvariet. Dessa andra fiskar hade inget längsgående band (Endlers, vildguppy).

Trots att jag inte hittar det beskrivet i litteraturen (artens beteende studeras av en del forskare) så jagar min mest dominante hane ibland undan andra hanar.

En konstig sak var att när jag flyttade dvärgsvärdbärarna till ett eget akvarium så slutade hanen att jaga honan. Då jagade han henne endast när det serverades extra god mat under en period! Något liknande hade jag inte hittat i litteraturen.

Jag har fått tipset av en gammal arbetskamrat att hålla flera tillsammans av denna art, och när jag så småningom lyckades inhandla fler exemplar såg jag mycket snart att detta var ett gott råd. Fiskarna är nästan alltid framme sedan de blev flera och man ser honorna lika mycket som man ser hanarna, innan när jag endast hade ett par så jagade hanen undan honan ganska ofta. (Det fanns väldigt få i affären att köpa när jag inhandlade mina första exemplar.)

Fiskkompisar

Denna art bör ej hållas i samma akvarium som andra nära släktingar, typ vanlig svärdbärare, platy och liknande arter, pga risken för korsningar. Däremot går den utmärkt att hålla tillsammans med guppy, molly, Endler, och även alla andra vanliga arter som man brukar ha i sällskapsakvarier och som inte är för stora. Den går utmärkt tillsammans med mindre arter, och är en fredlig fisk som passar utmärkt i det mindre sällskapsakvariet istället för den vanliga svärdbäraren, vilken blir alldeles för stor för ett litet sällskapsakvarium.

Könsskillnad

Detta är en art som är lätt att könsbestämma, eftersom det är en levandefödare. Liksom hos alla andra levandefödare i samma grupp har hanen ett gonopodium. Hanen är mindre än honan, oftast 3,5 – 4 cm lång. Honan blir upp till 5 cm lång. Hanen har en antydan till ett svärd, vilket är så litet att man knappast ser det vid en snabbtitt.

Odling

Arten anses allmänt vara lite svårare att föröka än de vanligare guppy, platy osv. Jag fick inga yngel förräns det blev ett litet gäng av dem i akvariet, närmare tio exemplar. De flesta av mina kullar har bestått av ca 4 yngel per kull. När de väl börjat yngla så fortsätter de gärna så länge förhållandena i akvariet passar dem.

De fakta jag har är att arten ger små kullar, ofta anges mellan 5 och 10 yngel per kull, för en större hona upp till 20 yngel per kull. Ynglen uppges vara 6-7 mm vid födseln. Arten behöver gott om täta finbladiga växter vid odling, inte så mycket för att erbjuda gömställen till ynglen, men för att det finns mat för ynglen bland täta växter. Lämpliga växter är finbladiga växter som Cabomba eller javamossa, samt flytväxter. Man bör ge nykläckt artemia som första foder till ynglen, eller annat lika smått foder, men arten äter även gärna vegetabiliskt. Ett lämpligt odlingsakvarium är på 20 – 40 liter, föräldrarna kan vanligen gå kvar med ynglen, fast vissa uppfödare rapporterat att honan jagat och ätit yngel.

Det är naturligtvis fullt möjligt att fånga in en dräktig hona och låta henne få sina ungar i ett yngelakvarium.

Ynglen lär inte vara könsmogna förrän vid 5 månaders ålder.

Sammanfattning

En vacker och trevlig, men lite ovanlig, art som passar i det mindre sällskapsakvariet tillsammans med lugna och fredliga fiskar, men behöver ett eget artakvarium för odling, och som dessutom inte är alls lika lättodlad som många andra levandefödare.

Eva Johansson