Evas akvarieartikelsida - Akvarieväxtodling :-)

Evas hemsida * Evas marsvinssida * Evas tamråttsida * Evas tammussida * Evas natalpälsråttsida * Evas hamstersida * Evas gerbilsida * Evas taggmussida * Evas faktablad om degus * Evas sebramussida * Evas akvariesida * Evas ampelliljasida * Pet Care Disagreement *

Evas akvariesida * Evas akvariefisksida * Evas akvarieartikelsida

Denna artikel finns även här.

Akvarieväxtodling :-)

Kan man verkligen odla akvarieväxter hemma? Vore det inte himla trevligt att ha en konstant tillgång på fina växter...

Odla akvarieväxter? Kan man göra det utan att ha ett typ Holländskt växtakvarium? Vad är förresten ett Holländskt växtakvarium? Jo, det är väl typ ett akvarium, som vanligtvis är stort och ofta är extra avlångt och fullt med snygga akvarieväxter som är tjusigt planterade, som en riktig undervattensträdgård. Det finns ofta en massa teknik gömt bakom växterna, som man inte ser, men som gör det ganska dyrt att hålla ett sådant akvarium, men himlans snyggt är det! Som en ouppnåelig dröm, helt enkelt…

Min första akvarieväxt

Min första kontakt med tropiska fiskar och växter var en liten glasburk med två guppy och en slinga vattenpest i som jag fick när jag var barn. Vattenpesten växte och blev längre, och de två guppyna blev tre… Snart hade jag tjatat till mig ett riktigt akvarium.

Mitt allra första akvarium

Mitt allra första akvarium var på ca 50 liter och innehöll faktiskt minst lika många växter som fiskar. De första fiskarna, såvitt jag kommer ihåg, var guppy, platy, ett par kampfiskar (hona + hane), sebrafiskar och en algätare av den där sorten som bara växer och växer och sedan äter upp alla fiskarna. De hade envisats på affären när fiskarna inhandlades att man behövde ha en algätare. De allra första växterna kommer jag inte helt säkert ihåg, men snart blev mina favoriter vattenwistaria, vattenstjärna, vattenpest, hornsärv, javamossa och alla olika flytväxter jag kom över. Flytväxter var inte så vanligt då, så det fanns inte så många olika. Jag testade förstås en mängd olika sorters växter, svärdsplantor, Aponogeton, Barclaya, Cryptocoryner, Bacopa, mm men de trivdes inte lika bra som favoriterna. Biblioteket fick många besök, jag läste alla akvarieböcker de hade, och köpte några dessutom.

De första åren med akvarier

Jag bodde på landet, vi hade egen brunn, och växterna trivdes bra. Allt växte, men inte jättesnabbt, och sällan blev det några växter över, men samtidigt så behövde jag inte köpa nya heller! Ibland blev det ändå några växter över, och då brukade jag byta till mig någon ny art av någon kompis. Vi bytte fiskar med, jag bytte bort sebrafiskarna mot några lugnare tetror, jag blev överlycklig när jag lyckades ge bort algätaren till någon som ville ha den, och kampfiskarna bytte jag också bort, mot vad kommer jag inte ihåg. Den enda växt som växte till hela tiden var javamossan, men den sparade jag på, den var en jättestor favorit. Ja, andmaten växte förstås också bra, men den var ju bara att slänga överskottet av… jag var rätt ensam om att älska flytväxter.

Fiskarna flyttar till stan

När jag flyttade till stan tog jag med mig alla mina akvarier, som snart blev ännu fler. Och växterna växte lika bra (eller lika dåligt, beroende på hur man ser på det!). Som mest hade jag 16 akvarier hemma i min lilla lägenhet, och de växter jag hade växte bra. Jag kommer så väl ihåg hur lycklig jag blev när jag hittade Riccia i en affär, den hade jag bara sett på bild innan, stolt bar jag hem lite Riccia och lade ner i mina akvarier. Jag fick även till slut tag i Pistia, även denna tog jag hem, och tom denna växt, med ganska stora behov, växte bra i mina akvarier. I hallen hade jag en gammal labbänk med tre 90-liters hembyggda akvarier som stod långsida vid långsida. De gick inte på timer så alltid när jag kom hem så möttes jag av ljuset från dessa akvarier, där alla flytväxter växte riktigt bra. Jag vet att jag odlade kopparbarber i det akvariet som stod närmast ytterdörren, det är små snälla fiskar som passar bäst i ett akvarium med enbart gröna växter. Eftersom kopparbarberna är rätt röda själva behövs inga röda växter :-)

Efter några år slutade jag med akvarier, varför kommer jag inte ens ihåg. Jag gjorde mig av med alla akvarier och tillbehör.

Jo, efter litet funderande kom jag visst ihåg varför jag slutade. I alla fall kommer jag ihåg att mitt minsta akvarium, ett helglas på typ 47 liter (ej limmat, utan i ett stycke) en dag sprack och jag fick ut allt vatten på golvet... Inte bra. Visserligen var jag hemma så jag hann rädda alla fiskarna och få upp vattnet innan det rann ner till grannen, eller vart det nu kunde tagit vägen. Det var det enda akvariet som Vallisnerior trivdes i. Inte långt efteråt slutade jag med fiskar. Jag insåg väl att det kunde ha blivit dyrt om jag inte hade varit hemma... (vattenskador efter spruckna akvarier - går det verkligen på hemförsäkringen?)

Ett litet undantag

Ett litet undantag gjorde jag när jag hittade ett litet snyggt 6-liters helglasakvarium (i ett stycke, ej limmat), som jag hade enbart växter och sniglar i ett tag, jag hittade en notering om vilka växter jag i det i mina gömmor nyligen...

December 2005

OK, nu vart jag akvarietokig igen och köpte ett nytt akvarium. Snart blev det flera, efter tidigare känt mönster… Men vad hände med växterna? Fiskarna blir bara fler och fler, men växterna de blev bara färre och färre… detta trots att jag genast hade införskaffat mina gamla favoritväxter. Jag bodde ju endast ett par kvarter från det hus jag bott i då jag slutade med akvarier ett antal år tidigare, så det borde ju vara samma vatten? Vad var det som var fel??? Så småningom fick jag veta att vattenverket helt enkelt blivit mer ambitiöst och tog bort mer av de ämnen i vattnet som växterna kunde använda. Det fungerar helt enkelt inte längre att ha så pass många växter som jag var van vid utan att inhandla gödning till växterna i någon form.

PMDD – supergödning!

Jag kollade på Internet och pluggade fakta. Jag lade, mina vana trogen, ner mycket tid på att sätta mig in i vad som gällde, för tydligen gällde helt nya spelregler! Snart hade jag fattat att det som gällde om man inte var stadd vid kassa var något som helt mystiskt kallades PMDD. Detta kunde för en mycket billig penning beställas på Internet, vilket jag snart gjorde. PMDD är ett superdunder-gödningsmedel och växterna blev snart mycket glada igen. Det är lätt att använda dessutom, vilket inte skadar. Oavsett storlek på akvariet är det väldigt lätt att ge rätt dos. Doseringen står på paketet, men det lärde jag mig snart att den är avsedd för ett välplanterat akvarium. I ett akvarium som inte är fullt planterat bör man ta halva dosen för att slippa alger, och i ett akvarium med mycket flytväxter kan man ge dubbla dosen eller mer. (I riktiga växtakvarier ger de ännu mer.) Bäst att pröva sig fram lite. Aldrig hade mina akvarieväxter varit så glada! Både javamossan och flytväxterna växte som ogräs. I det akvariet som det mesta av javamossan bor i har jag en sk syresten, och jag läste mig till att det bör man absolut inte ha om växterna skall växa bra. Trots det så växte javamossan som aldrig förr…

Low tech/high tech

När akvarieväxterna växte så bra så var det en god idé att ta reda på mer om det där med växtakvarier. Det visade sig finnas en hel del information på Internet, så jag läste enorma mängder. Så småningom fick jag en bild av vad gällde. Det finns två olika skolor, två olika sätt att hålla välplanterade växtakvarier. Det ena sättet innebär en massa dyr teknik, och är inte en bra idé att ge sig på om man har lite glest med penningar. Det andra sättet innebär att man lägger ner rätt mycket pengar på att skaffa växter, men sedan krävs inte så mycket mer, ja inte så mycket alls, faktiskt. Dessa båda olika sätt att hålla välplanterade akvarier kallas på engelska ”low tech” respektive ”high tech”. Namnen talar lite för sig själva, high tech säger att det involverar mycket (dyr) teknik, low tech innebär lite teknik. High tech brukar karaktäriseras av ett koldioxidsystem, vilket kan köpas för dyra pengar eller göras själv, samt specialljusramper eller speciella ljuskällor, vilka vanligen kostar multum. Low tech brukar istället kännetecknas av en lysramp, samt eventuellt värmare och pump. Pumpen skall helst köras utan filtermassa. Det finns naturligtvis blandformer, och det finns även något som kallas ”no tech”. Jag vet inte vad som menas med ”no tech” – utan lysramp? Jag hade visserligen en gång en granne som hade alla sina akvarier i fönstren, helt utan all teknik, men han hade ju inte heller en endaste liten akvarieväxt.

Low tech växtakvarium (=jordakvarium)

Jag blev, av tvingande skäl, mest intresserad av det där med low tech. Tänk att kunna ha ett sånt däringa heltjusigt växtakvarium utan en massa dyr teknik! Jag tänkte att det var bäst att läsa på, och fick av en lycklig slump tag i en bok i ämnet, som jag läste från pärm till pärm minst tre gånger. Det var så himla mycket som var helt nytt för mig att jag var tvungen att läsa om den för att bli någorlunda säker på att jag verkligen förstått något…

Ett low tech växtakvarium karaktäriseras av att man inte använder gödningsmedel utan har ett lager vanlig blomjord under akvariegruset i stället (blomjord är ju extremt mycket billigare än gödningsmedel), samt att man kan använda vilken gammal ljusramp som helt, bara den ger någotsånär mycket med ljus. Det går utmärkt med ”helt fel” lysrör, eller bara glödlampor. En viktig detalj är att man vid igångsättningen använder väldigt mycket med växter, annars blir det inte så lyckat, och kan tom gå överstyr. Det stod i boken att man även kunde använda växter som var i dåligt skick vid igångsättandet, och det gjorde jag delvis. De verkar ha tagit sig på bara ett par veckor! En stor del av växterna man använder vid igångsättningen bör vara snabbväxande. Om man startar det rätt och har lite tur kan detta växtakvarium hållas igång i åratal med extremt liten omvårdnadsinsats. Näringen i blomjorden räcker mycket länge, och det som tar slut eftersom ersätts av näringen i den mat man ger fiskarna, den hinner brytas ned och bli användbar långt innan den behövs av växterna. Man får dock inte städa på bottnen av akvariet, utan måste låta skiten ligga (större blad som börjat ruttna får man dock ta bort, samt naturligtvis eventuella döda fiskar).

Eftersom man inte tillsätter koldioxid så är inte tillväxten hos växterna extrem, så man behöver bara gallra typ varje månad eller så, vilket är lite när det gäller växtakvarier. Har man flytväxter och snabbväxande stängelväxter och liknande så måste man gallra varje vecka. Det bildas mindre mängder mängder koldioxid i bottenlagret, så växterna växer bättre än i akvarier helt utan koldioxid.

Man kan dessutom gärna låta lite sol lysa in i akvariet. Det där med att ha sol i akvariet hade jag prövat innan, det var så jag fick en kull av en då okänd art Apistogramma, så det var jag inte alls helt främmande inför. Att ha blomjord i akvariet var dock lite svårare att svälja!

Mitt eget experiment

Jag tyckte detta verkade så intressant att jag ville prova själv. Pga ekonomiska begränsningar valde jag ett litet akvarium (bara 56L). I med jord och akvariegrus, en hel påse vanlig blomjord hällde jag i först, det blev rätt mycket. Sedan lade jag ett lager 2-3 mm grus ovanpå jorden, och ovanpå det ett lager 3 – 5 mm grus överst. Sedan i med växterna. En stor klunga Vallisnerior planterade jag till vänster längs med sidorutan, Limnophila längst fram till höger, och Alternanthera bakom. Ett gäng Cryptocoryner hamnade längst fram eftersom de var kortast och några svärdsplantor i mitten. Vattenpesten satte jag längst bak till höger och Cabomba längst bak till vänster. Jag stoppade även i ett par vattenstjärnor precis till vänster om svärdsplantorna och ett par lite ledsna vattenwistarior mellan Cryptocorynerna och Vallisneriorna längst fram. Avslutade verket med några mindre flytväxter och så många halvvuxna Endleryngel jag orkade fånga in ur ett av mina andra akvarier. Endast på några få ställen såg man skymten av bakrutan när arbetet var klart. För säkerhets skull slängde jag i en skvätt PMDD med (den torde inte ha gjort någon större skillnad med tanke hur mycket växter det var i, rena djungeln).

Efter bara en och en halv vecka hade växterna vuxit snabbare och bättre än jag någonsin sett tidigare i något av mina akvarier. Cabomban var i snitt ca 15 cm längre, vattenpesten ca 20 cm längre, Limnophilan ca 10 cm längre, vattenstjärnan var mer än 5 cm längre. Vallisneriorna hade flera nya blad. Tom flytväxterna växte bra, bättre än i de andra akvarierna som bara fått PMDD under samma tid. Fantastiskt! Jag toppade vattenpesten och hade helt plötsligt växter som jag kunde plantera ut i mina övriga akvarier (det fanns inte plats att plantera ner dem i 56L akvariet)! Hemmaodlade akvarieväxter! Jo, det här med att odla akvarieväxter var helt enkelt kul, och inte behöver det bli dyrt heller. Det skall dock bli spännande att se hur detta lilla experiment artar sig framöver.

Experiment nr 2

Efter två veckor stod det klart att 56L akvariet var en succé, men att det måste gallras betydligt oftare än en gång i månaden. Så jag gjorde om mitt 25 L akvarium på samma sätt, för jag hade så mycket växter... Det skall bli spännade att se hur detta utvecklar sig framöver :-)

Vad hände sedan?

56 liters akvariet växte igen många gånger, det är jobbigt att hålla på och gallra och slänga växter hela tiden, samma sak hände med 25 liters akvariet. Jag har dock gjort om flera av mina akvarier på samma sätt, för det är så mysigt med alla växterna :-)

I det sista jag gjorde i ordning planterade jag alldeles för lite växter, och fick en del alger. Får se hur det går med det framöver :-)

Eva Johansson