Evas faktablad om strimmig gräsmus = vanlig sebramus

Evas hemsida * Evas marsvinssida * Evas tamråttsida * Evas tammussida * Evas natalpälsråttsida * Evas gerbilsida * Evas hamstersida * Evas taggmussida * Evas faktablad om degus * Evas akvariesida * Evas ampelliljasida * Pet Care Disagreement * Häften till salu *

Evas sebramussida * Evas egna sebramöss * Evas sebramusuppfödarsida * Evas faktablad om randfläckad gräsmus * Evas sebramussläktingsida *

This page in English.

Djurslag:

Vetenskapligt namn är Lemniscomys barbarus. Engelskt namn är "Barbary Striped Grass Mouse", men de kallas även zebra mice på engelska. Korrekt svenskt namn är faktiskt strimmig gräsmus, men den kallas även sebramus på svenska. Observera gärna att sebramus stavas med s och ej med z på svenska!

Namnet randfläckig gräsmus som förekommer för den här arten här och var på Internet är helt felaktigt, men det finns en nära släkting som heter randfläckad gräsmus (Lemniscomys striatus).

Ursprung:

Sebramusen lever vild i stora delar av Afrika, speciellt i områdena runt Sahara. Arten känd sedan länge, den beskrevs redan år 1766 av Linné.

Storlek som vuxen:

Sebramusen blir ca 10 cm lång med lika lång svans.

Livslängd:

Normal livslängd är normalt 2 – 2 ½ år.

Utseende:

Sebramusen är musformad men något mager, och vackert längsrandig i brunt och guld.

Intressant är att arten är mycket variabel både i färg och teckning samt i storlek, varför det är möjligt att det kommer att ske en revision av artens systematik framöver. Möjligen indelas den i flera underarter, eller i flera arter. Närmaste släkting är L. hoogstraali.

Aktivitetsmönster och social organisation:

Sebramöss lever oftast i stora skaror i naturen, och man bör aldrig hålla dem ensamma om det kan undvikas. En sebramus som förlorar sin kompis kan sörja ihjäl sig. Sebramöss som inte känner varandra eller är släkt säges vara omöjliga att sätta samman

Bur och omgivning:

Sebramöss skall aldrig bo i en gallerbur då de väldigt lätt skadar sig allvarligt på gallret. Buren ställer man vanligen i ett lugnt hörn av rummet. Det är viktigt att buren är placerad långt från drag, fönster och dörrar som öppnas, samt även långt från element. Sebramöss tycker om värme, de vill gärna ha ca 24-25 grader varmt i sin bur, aktas för kyla. Sebramusen kräver rejält stora burar annars slåss de sinsemellan, en 70 cm lång plastbur av typen ”duna” eller ett lika långt akvarium/terrarium är lämpligt för två stycken sebramöss som känner varandra väl. Har man fler sebramöss tillsammans krävs en betydligt större bur.

Rymningssäkra burar:

Håll buren stängd, sebramöss hoppar ca en halvmeter i höjd och en meter långt. De kan sikta och hoppa ut genom en öppen lucka i taket av buren.

Miljöomställningar:

Sebramöss är mycket känsliga för miljöomställningar.

Skötsel:

Sebramössen som lever så nära Sahara i naturen förorenar inte mycket i sin bur och den behöver därför inte städas alls lika ofta som buren till andra typer av möss. Sebramössen behöver inte ett plasthus eller liknande utan de bygger ett jättestort bo och det måste man ge dem byggmaterial till. Exempel på bra byggmaterial är hö, toalettpapper, hushållspapper, osv. Boet blir som ett stort fågelbo när det är klart. Man får aldrig slänga hela boet när man städar buren, utan man måste behålla så mycket av boet som möjligt vid varje städtillfälle, annars blir sebramössen extremt stressade och kan skada sig. Sebramössen brukar hålla sitt bo rent så länge man städar buren regelbundet. Använd aldrig importerat spån, det kan vara giftigt. Vanligt svenskt kutterspån är utmärkt att använda, det är inte gjort av samma träslag som de amerikanska som det varnas för på Internet. Sebramöss skall ha fri tillgång till hö av god kvalitet. Vattenflaskan skall rengöras ofta och fyllas på med nytt fräscht vatten dagligen. Man brukar ej klippa klor eller borsta sebramöss.

Sebramöss och barn:

Sebramöss är främst ett lämpligt djurslag för äldre ungdomar och vuxna med rätt stor djurvana.

Föda och näringsbehov:

Sebramöss äter mycket mat och dricker ganska mycket vatten. Byt vatten ofta så att det är fräscht. Sebramöss bör få fri tillgång till hirskolvar och hö, vilket är mycket nyttigt för dem samt även ärtor och majs (köpes fryst och tinas endast så mycket som de äter upp) samt frukt och grönsaker, gärna morötter, dvs man ger dem så mycket de äter upp – inte så mycket att det ligger och blir dåligt i buren. De bör få lite proteiner från exempelvis färsk mjölmask eller kokt kyckling varje vecka.

Sebramöss har liknande näringsbehov som vanliga tammöss, så man kan gott ge dem ett torrfoder som är avpassat för tammöss. Många ger vanlig labpellets som basfoder till sina sebramöss, och de rekommenderar att man ger labpellets till sebramöss. Svårigheten ligger i att få tag i färsk labpellets... Man kan lika gärna blanda till ett bra torrfoder hemma.

En bra hemmablandning:
3 delar havre
3 delar vete
3 delar korn
3 delar råg
1 del hirs
1 del bovete
1 del torrfoder för hund
1/2 del linfrö
1/2 del solrosfrö
1/2 del sesamfrö
1/8 del alfaalfafrö
1/8 del quinoafrö

Man kan även prova att ge kanariefrö, helst skall det ej vara utblandat med rapsfrö. Kanariefrön kommer från kanariegräs, som växer vilt i Sverige, men även odlas för att tillverkning av foder till småfåglar.

Hantering:

Otama sebramöss är väldigt kvicka och svåra att fånga, många fångar dem faktiskt med håv. Tama sebramöss kliver snällt upp i handen, och är lätta att få tag i och att hålla.

Första tiden hemma:

Sebramöss är mycket känsliga för omställningar i sin miljö så den första tiden hemma är de extra rädda och försiktiga. Man bör, som med de flesta andra smådjur, låta dem vara ifred de första dagarna i sin bur så att hinner vänja sig vid alla nya lukter och nya ljud i sin nya miljö.

Att tämja sebramöss:

Det tar tid och tålamod att tämja sebramöss men de kan bli helt handtama.

Avel och dräktighet:

Sebramöss går dräktiga i 21 dagar, och det blir rätt få ungar. Om mamman är tam är det lättare att tämja ungarna.

Vanliga tecken på sjukdom:

Sedvanliga för smådjur av mustyp.

Vanliga sjukdomar:

Få sjukdomar är kända på sebramöss.

Nackdelar med sebramöss:

Det är inte helt ovanligt att man blir allergisk mot hö om man redan är allergisk mot gräspollen, eftersom hö är ett slags torkat gräs. Eftersom hö är så viktigt för sebramöss så kan det bli tal om att omplacera sebramössen i sådana fall. Själva sebramössen brukar man inte bli allergisk emot, utan oftast just höet. Man bör faktiskt ta hela familjen till doktorn för allergitest innan man skaffar djur av något slag.