Evas tammusartiklar - Genetiska sjukdomar hos möss

Evas hemsida * Eva's Cavy Page * Evas tamråttsida * Evas tammussida * Evas natalpälsråttsida * Evas hamstersida * Evas gerbilsida * Evas taggmussida * Evas faktablad om degus * Evas sebramussida * Evas akvariesida * Evas ampelliljasida * Pet Care Disagreement *

Evas musrassida * Evas tammusvariantsida * Evas musgenetiksida - letala och semiletala gener * Evas egna tammöss * Evas gamla tammöss * Evas musskötselsida * Evas tammusartiklar *

Genetiska sjukdomar hos möss

Publicerad i SVEMUS medlemstidning HUSMUSEN nr 5-6 1994.

A^y – fetma, sterilitet, en form av diabetes, spontana lungtumörer, spontana juvertumörer, mm. Letal i dubbel uppsättning. Genens namn = dominant gul. Genen finns främst hos djur med förgerna Red, fawn, Yellow, Silver Fawn, Sable och vissa Cream.
c – påverkar beteendet; tar sig långsammare fram ur vatten, är mindre aktiva på öppna platser, är sämre på att skilja svart från vitt i valsituationer. Albino.
Mo^br – hanar dör vanligen vid 10 – 14 dagars ålder. Mycket få hanar överlever och uppnår vuxen ålder, gör de det är de vanligen fertila. Djuren är neurologiskt försvagade, darrar, har okoordinerade rörelser samt har en karaktäristisk reflex om man lyfter dem i svansen; baktassarna greppar om varandra. Vanliga Brindlehonor har endast ett Mo(br)-anlag. Har de dubbelt anlag dör de som hanarna och ser ut och fungerar precis som hanarna. Brindle. Alla Brindlemöss har reducerad livskraft!
Mo^vbr – honorna är dåliga mödrar och klarar bara hälften av ungarna i kullarna fram till avvänjning. Utöver detta dör hälften av hanbarnen före en månads ålder så att handödligheten blir sammanlagt 75 % (hondödligheten är 50 %). De hanar som överlever lider av samma neurologiska försvagning som Brindlehanarna, men de är sterila i motsats till Brindlehanarna som ju är fertila. Honorna fungerar precis som Brindlehonorna och djuren ser likadana ut. Hanarna brukar dock ha blodkärl som lätt går sönder, speciellt aorta (detta gäller ej Brindle). Genens namn = livskraftig Brindle.
s – fel på grovtarmen (ca en tiondel av alla djur med ss lider av detta). Sjukdomen kan alltid konstateras med obduktion. Grovtarmen är utvidgad och fylld med hård avföring. Orsaken är att genen s gör så att musen får för lite myecentriska ganglionceller, dvs samtidigt som du får brist på färgpigment i huden får du brist på dessa celler i tarmen. Det är denna cellbrist ger symptomen. Genen ger även vita tecken, tex Even, Broken och Dutch, genen finns även hos Variegated. Piebald.
W – alla möss med WW dör innan de är två veckor gamla, många redan innan de hunnit födas. Genens namn = dominant vit. Ingår i Variegated (Wwss).
Rw – dödlig i dubbel uppsättning RwRw, de flesta dör innan födseln. Rumpwhite.

OBSERVERA!

Många av de symptom som Mo^br och Mo^vbr samt närstående mutationer (det finns flera) uppvisar beror troligen på en primär defekt i koppartransporten i kroppen som i sin tur direkt beror av generna Mo^br och Mo^vbr. Sjukdomarna är direkt kopplade till själva generna och är troligen knappast möjliga att avla bort. Detsamma gäller de sjukdomar/förändrade beteenden som är kopplade direkt till övriga gener i denna artikel. De går knappast att avla bort, om man inte slutar att avla på djur med dessa gener…

Källor:
The Coat Colours of Mice – Willys K. Silvers.
Colour Inheritance in Small Livestock – Roy Robinson.

Eva Johansson.