FRÅGA 1: Vilken är bästa gerbilburen?
SVAR: Ett stort akvarium på minst 70 liter, 75 - 100 liter är lagom till två gerbiler. Du behöver fixa till ett lock av tätt galler eller nät, så att de stannar i buren. Små gerbiler tar sig utgenom små springor, gerbilungar kräver mycket täta galler. Nät finns i järnhandeln. Enklast bygger man en träram som når runt akvariet, och fäster nätet på.
För ett avelspar är 70 liter för litet, de behöver minst 100 liter för att må bra. Fotot visar mitt avelspar Aristoteles Asta & Aristoteles Castor i sitt 100 liters akvarium. Fotot är taget precis efter att jag städat, så de har mycket mindre hö och leksaker än de brukar ha.
En bur i plast som är lite för liten gnager de sig lätt ut ur. Gerbiler uppvisar många stereotypier i för små burar, vilket innebär att de helt enkelt inte trivs i små burar.
FRÅGA 2: Hur många gerbiler bör man ha?
SVAR: TVÅ!
Gerbiler är parbildande, och skapar mycket starka band mellan varandra i paret. Antingen har man två hanar eller två honor. För uppfödning kan du ha en hona och en hane, men tänk på att de producerar mängder med ungar! Det kan bli svårt att skaffa burar till alla, för det är svårt att sälja alla ungarna.
Jag rekommenderar två hanar, för om dena gerbilen dör så är det lättare att sätta in en ny kompis till en äldre hane än till en äldre hona.
SVAR: Hö, fröer, knäckebröd, grönsaker och frukt.
Jag har fått de mest underliga förslag på gerbilmat - corn flakes, solrosfrön, rostat ris, russin osv - sådant är faktiskt inte bra mat gerbiler!
Mina har ätit mycket undulatfrön, de sorter som innehåller nästan bara hirs av olika slag, (hirs är ett superbra foder till smådjur), havregryn, lite solrosfrön (pälsen blir kladdig om de får mer än bara lite solrosfrön). Frysta majskorn och frysta gröna ärtor är superbra mat för gerbiler, bara att tina så mycket de äter upp. Kokt råris är bra mat för gerbiler, och vetegroddar, och en himla massa hö! De äter faktiskt hö, även om vissa opåstår att så inte är fallet, det är bara att sitta och titta riktigt noga så ser man hur de biter av ett höstrå, tuggar i sig en bit, biter av ett höstrå, tuggar i sig en bit, osv osv. Det är det att de bara tuggar i sig lite i taget som folk att inte tro att de faktiskt äter av höet, men om man bara tittar noga så vet man.
Varje dag, eller åtminstone nästan varje dag kan de gott få en bit grönsak ellet frukt. Men ta först reda på om de är vana att äta sådant, annars kan de få dålig mage och i värsta fall dö, för precis som många ndra djur behöver de vänja sig. Om du inte vet om de ätit grönsaker innan så ger du en liten bit barje vecka och kollar att de inte blir lösa i magen, sedan ger lite med eftersom och kollar hela tiden att de inte blir lösa i magen, tills de får lite varje dag.
FRÅGA 4: Vad för slags leksaker vill gerbilerna ha?
SVAR: Vad som helst som är säkert att gnaga sönder och som de inte kan bli sjuka av om de råkar svälja några bitar. Förslag på lämpliga saker är pappkartonger, trälådor, trähus, toalettpappersrullar, hushållspappersrullar, äggkartonger av papp, grenar, hö. Tänk på att gerbbilerna vill ha en ny leksak varje dag, så det krävs att man engagerar släkt och vänner att spara saker till dem :-)
Ge absolut ingenting av plast, och inga springhjul.
FRÅGA 5: Hur hanterar man gerbiler?
SVAR: Var försiktig och försök aldrig att hålla eller lyfta en gerbil i svansen. Använd kupade händer för att fånga och lyfta gerbiler, är de otama så fångar man dem i papprör av något slag. Tänk på att gerbilens svans lätt går av, och tag aldrig tag i den, var rädd om dina gerbiler! Träna på att försiktigt lyfta dem i kupade händer efter att du börjat tämja dem.
Tama gerbiler gillar verkligen att bli klappade och gosade, och de gillar att sitta på axeln, medan en otam gerbil lika gärna kan hoppa rakt ut i luften och slå ihjäl sig om den faller ända ner på ett hårt golv.
Jag har tämjt alla mina gerbiler genom att klappa dem i buren, jag har inte lyft dem i händerna förrän de varit tama och visat att de gillat att bli klappade. Och mina gerbiler har faktiskt blivit väldigt tama.
FRÅGA 6: Hur föder man upp gerbiler?
SVAR: Ifall du är beredd att leta hem till alla de ungar som ett gerbilpar kan producera (och det är många) och skafaf burar till alla dem du inte inte lyckas sälja, så sätter du bara ihop en hona med en hane så får du kull efter kull. Du behöver inte orora dig över ifall honan klarar det, bara du ger dem bra mat så klarar hon det utmärkt. Tag inte bort hanen ur buren för paret lider av att vara ifrån varandra, och dessutom hjälper hanen till med ungarna.
Fotot visar mina gerbiler Aristoteles Asta & Aristoteles Castor, båda dark eyed honey. Foto är taget inuti deras akvarium som är på 100 liter.
När du tröttnat på att söka hem till alla ungarna kan du dela upp paret så att honan får bo med en eller fler flera döttrar och hanen med en eller flera söner. OBS! Ju fler gerbiler som bor tillsammans desto större bur/akvarium behövs!
FRÅGA 7: Vilket bottenmaterial kan man ha?
SVAR: Använd vanligt kutterspån och hö, och blanda gärna dessa så att spånet blir armerat, för gerbilerna vill gärna gräva tunnlar i det. Vanligt hö och spån köps billigt i stora balar på exempelvis Granngården. Lägg ett tjockt lager på bottnen av buren.
Här i Sverige har vi varken "cedar" eller "pine" mer än i totalt oseriösa djuraffärer som sitter och importerar dessa giftiga träspån (vilket borde vara förbjudet eftersom både cedar och pine är giftiga inte bara för smådjur utan även för människor). Men vi har våra egna träslag. Våra vanliga svenska tallar och granar är inte farliga att använda, ej heller våra svenska lövträd, varför svenskt spån, exempelvis det som säljs till hästar, är helt ok att använda till smådjur.
Det finns massor med varningar angående användandet av cedar och pine ute på Internet och dessa är fullt berättigade, men våra inhemska träslag är alltså helt ok.
FRÅGA 8: Behöver gerbilerna springhjul?
SVAR: Nej, det gör de inte. Gerbiler förlorar ofta svansarna i springhjul, svansen fastnar och går av, varefter gerbiler framlever sitt liv svanslös. Visserligen finns det springhjul som de inte kan fastna med svansen i men de enda sådana jag sett i handeln har varit för små för gerbiler i storlek. De var mer i lagom storlek för den allra minsta dvärghamstern. Dessutom är de modellerna tillverkade i plast, vilket gerbilerna lätt gnager sönder i småbitar...
Jag har inte haft hjul till mina gerbiler, de har haft så gott om andra leksaker att de inte behövde något mer.
FRÅGA 9: Vad är gerbiler för slags djur?
SVAR: Gerbilen är släkt med råttor, möss, hamstar, osv, dvs det är en typisk gnagare. Faktum är att den trots sitt utseende är mer släkt med hamstern än med råttan och musen! Så att kalla dem ökenråttor är ju synd då de har det fina namnet gerbil :-)
FRÅGA 10: Bör gerbilerna ha ett sandbad?
SVAR: Gerbiler uppskattar att få mycket finkornig sand att sandbada i. Periodvis har jag gett mina gerbiler fågelsand, av en sort som enbart innehåller sand och ingenting annat, vilket de har tyckt mycket om. De var där direkt redan första gången jag provade!
En välskött gerbil har en mjuk och blankt glänsande päls. Gerbiler i djuraffärer har ofta tufsig och fet päls. Vanligen beror detta på fel diet (för mycket feta fröer, främst för mycket solrosfrön). I en djuraffär fick jag lära mig att gerbiler med röda fläckar runt nosen behövde ett sandbad. Inte vet jag om det stämmer.
En nackdel med sandbad är att gerbilerna gärna använder sandbadet som toalett, så en god idé är att ge dem sandbadet en stund varje dag, så det inte står och luktar, för annars kommer det snart att stinka!
FRÅGA 11: Hur får jag gerbilerna till att inte "smaka" på mina fingrar?
SVAR: Mata dem aldrig från handen så slipper du detta välkända problem!
FRÅGA 12: Hur gamla blir gerbiler?
SVAR: Mina blev 3 1/2 år gamla.
Copyright Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 2 oktober 2006.