This page in English. Detta är en hemsida som handlar om ampelliljor - min favoritväxt! Jag har sparat på och odlat dessa trevliga krukväxter i många år. Jag vet att många slänger sina Ampelliljor när de blir något år gamla och sätter nya från sticklingar, detta förfarande rekommenderas i många krukväxtböcker. Själv gör jag tvärtom - jag sparar mina gamla plantor i år efter år, och de bara växer och blir större och större. När man haft samma planta i över tio år brukar man kunna se hur den utvecklar rotstammar som kryper runt i krukan, och iböland även växer ut över kanten på krukan. Från toppen av rotstammen kommer alla de nya bladen, och det växer ut en del rötter längs med den.
På fotot till höger kan du skillnaden i storlek mellan några av mina ampelliljor. Till höger i bild syns lite av en helgrön ampellilja, i mitten står en stor vanlig vitrandad och nere till vänster står den lilla gulgröna varianten.
När detta fotot togs hade jag ännu inte Laxum, som är ännu mindre. Andra sorters krukväxter brukar flytta härifrån ganska snart, så jag brukar endast ha ampelliljor, och jag samlar på olika varianter av dem!
Mitt mål med ampelliljorna är tredelat:
Ett sätt att få ampelliljorna att bli riktigt stora är att plocka bort alla de där långa blomställningarna som det sedan blir småplantor på så fort du bara ser dem. Då sparar plantan den energin och bladen blir fler och större istället. men det blir förstås inga småplantor så ta inte bort alla om du inte redan har så många ampelliljor som du behöver. Alla ampelliljor som är under 2 år gamla brukar jag plantear om flera gånger om året till en bara något större kruka, men lite ny jord i. Äldre plantor omplanteras vanligen en gång per år.
Äldre plantor blir större. Jag tror nog att jag har ett par som är över 15 år gammal, och någon som kan vara runt 25 år gammal. jag flyttade till Stockholm 1980 och jag har kvar alla utom en av de plantor jag tog med mig då. På över 30 år har jag endast lyckats ta död på en enda ampellilja...
Riktigt gamla ampelliljor kan bli ganska sköra eftersom de får allt längre rotstammar som gärna hänger ut över kanten på krukan och kan gå av om man handskas ovarsamt med växten. Jag brukar försöka böja lite på dem så att jag får dem i krukan, men det fungerar inte alltid.
Här finns ett par foton, ett som visar en rotstam med lite rötter som inte har nått ned till jorden än (denna rotstam tillhör mina äldsta ampelliljor), och ett som visar en rotstam som hänger farligt ut över kanten på krukan. Den hänger ned en 6 - 7 cm och vänder sedan uppåt igen, denna planta är också gammal, men inte riktigt lika gammal som den med rötterna.
Till höger finns en bild på en rotstam som lyckats gå av, jag satte dem i vatten ett tag, och den fick en massa nya rötter... som du kan se på fotot.
Vanligen planterar jag 5 - 7 småplantor i varje liten kruka. Ampelliljor skall alltid stå trångt! De trivs helt enkelt inte lika bra i en rymlig kruka med massor av jord. Eftersom det brukar produceras så himla många småplantor så verkar det fullt logiskt att plantera dem tillsammans.
Färgen på plantorna varierar efter hur mycket ljus de får. När de får tillräckligt med sol så blir de randiga varianterna klart gulgröna eller vitgröna, men i för lite sol blir de mindre klara i färgerna och i riktigt lågt ljus försvinner delvis de ljusa ränderna, speciellt på Pictoratum-varianten. I riktigt dålig belysning blir de nya bladen mer eller mindre gröna även om det är en randig variant, det blir mina på vintern, alla mina fönster vetter not norr.
Steg två -
Dessutom har jag haft två 2 "falska" fusk-varianter, som utvecklades till helt normala varianter efter ett tag. Den första fusk-varianten fick jag i december 2001, det var en bredbladig Vittatum, som var extra bredbladig som liten men som fick helt normala blad när den växte upp. Den har jag inte kvar längre. Den andra fusk-varianten köpte jag sommaren 2004, det var en bredbladig helgrön ampellilja som även den utvecklade helt normala blad efter ett par månader. Den har jag inte heller kvar.
Om du som läser denna sida vet med dig du har någon variant som är annorlunda mot de som jag har skulle jag gärna vilja ha en stickling, du kanske vill ha någon som jag har, så vi kan byta...
Jag har blivit informerad att det är olagligt att skicka sticklingar till USA, annars skulle jag gärna göra det då jag har haft många förfrågningar därifrån...
Jag har dock fått veta att de flesta varianterna, inklusive Bonnie, redan finns i USA :-)
Jag skickar gärna sticklingar, inom Sverige och till andra länder, så länge det är lagligt. Jag har främst spritt ut olika ampelliljor till människor i Sverige och England, och har nu några som skall till Finland.
Vanlig grön ampellilja Chlorophytum comosum,
den helgröna varianten med med mörkare gröna blad som blir upp till 710 mm långa and 30 mm breda blad. Denna variant har upp till 145 cm långa gröna utlöpare som växer uppåt i mitten av plantan och får små vita blommor, och senare bildas även småplantor på den.
Denna variant är snabbväxande och producerar under goda förhållanden många utlöpade med många småplantor på. Den här varianten får man om man frösår den vitrandiga varianten (Vittatum) eller den felradade varianten (Pictoratum). Jag har ej fröförökat de övriga varianterna så jag vet inte vad det skulle bli, men det vore ett mycket intressant experiment. Denna variant är mycket vanlig i Sverige, men finns sällan till salu.
På många ställen på Internet står det att denna variant inte alls är samma art som de övriga ampelliljorna, utan arten Chlorophytum capense. Det påstås helt glatt att det helt enkelt inte existerar någon helgrön variant av Chlorophytum comosum. Detta kan naturligtvis inte vara sant, vem som helt kan fröföröka ampelliljor och se att det blir enbart helgröna växter ur sådden! Längre ned på sidan står det hur man fröförökar ampelliljor!
Denna varianten har jag haft sedan omkring 1970. Växten på fotot var opmkring 15 år när jag först lade upp denna text på Internet, och det var några år sedan... :-)
Varianten kallas även "helgrön ampellilja".
Vitrandig ampellilja
Chlorophytum comosum var Vittatum, ljusare gröna blad med ett vitt centralt placerat längsgående band som ofata ser smårandigt ut. Bladen är upp till 640 mm långa och 23 mm breda. Denna variant har upp till 160 cm långa ljust gulaktigt beiga utlöpare som växer uppåt i mitten av plantan och får små vita blommor, och senare bildas även småplantor på den.
Den här varianten växer lika snabbt som den vanliga gröna varianten och producerar vanligen ungefär lika många småplantor som den. Frösådda plantor blir den vanliga gröna varianten, så för att få nya Vittatum måste man alltså ta hand om småplantorna på utlöparna och plantera dem. Denna variant är minst lika vanlig i Sverige som den helgröna varianten och kan ofta köpas i affär. Den tenderar att bli något mindre än den helgröna i storlek, men min gissning är att det beror på att den har så litet klorofyll (klorofyll saknas i alla vita delar av bladen).
Denna varianten har jag haft sedan omkring 1970. Fotot visar en av mina äldre plantor, som är omkring 1 meter tvärsöver. Fotot togs den 5 oktober 2004, och plantan var då över 15 år gammal.
Här i Sverige kallas varianten även "vanlig ampellilja", då den är lite vanligare än den gröna.
Det engelska namnet är "White-Stripe Spider Plant".
Felrandad ampellilja
Chlorophytum comosum var Pictoratum, mörkt gröna blad med tydligt gula kantränder. Bladen är upp till 720 mm långa och 32 mm breda, så detta är alltså den största varianten :-)
Denna variant har upp till 162 cm långa gröna utlöpare som växer uppåt i mitten av plantan och får små vita blommor, och senare bildas även småplantor på den.
Den här varianten växer betydligt långsammare än den vanliga gröna varianten och den vitrandiga varianten och producerar betydligt färre småplantor än de gör. Den kräver mer ljus för att växa lika bra som de två vanliga varianterna ovan. I för lite ljus blir bladen så småningom helt gröna, först blir de gula banden ljusgröna och sedan mörkare gröna tills de inte syns. varianten producerar väldigt få småplantor men många utlöpade och många blommor som ger mycket med frön. Fröförökning ger dock endast den ehelt gröna varianten! Det enda sättet att få fler Pictoratum är att spara småplantor från utlöparna och plantera dessa. Varianten är ovanlig i Sverige, om inte extremt ovanlig, så jag försöker sprida den :-) Jag fick varianten av en kille som sparar på udda gamla växter och de enda exemplar jag sett sedan dess är sådana jag själv har spritt ut till folk :-)
Denna variant blir vanligen lika stor som den helgröna, faktiskt lätt en aning större. Intrycket av plantan är betydligt mörkare än den vitandiga, då den har betydligt med grönt i bladen än denna.
Vi kallar den felrandad eftersom den har ränderna på fel ställe jämfört med vanliga vitrandade ampelliljan, jag tror att den redan kallades felrandad när jag fick mitt första exemplar.
Denna varianten har jag haft sedan omkring 1980. Plantan på fotot är min äldsta och kan faktiskt vara just den jag fick 1980...
Dvärgampellilja
Chlorophytum comosum var Variegatum, ljusare gröna blad med vita kanter, det vita har en svagt gulaktig ton. Detta är min dvärgplanta! Bladen är upp till 450 mm långa och 16 mm breda, så detta är alltså den minsta varianten :-)
Denna variant har upp till 80 cm långa gröna utlöpare som växer uppåt i mitten av plantan och får små vita blommor, och senare bildas även småplantor på den. Småplantorna är vanligen väldigt många och producerar ofta egna små utlöpare med nya småplantor på medan de fortfarande sitter kvar och hänger på utlöparna från den stora växten.
Den här varianten verkar inte ha något svenskt namn, den verkar dessutom mycket ovanlig. Jag kallar den dvärgampellilja eftersom den är en dvärg jämfört med de övriga varianterna som jag har.
Många småplantor kan se lite lustiga ut jämfört med de vanliga varianternas småplantor, det är inte ovanligt att det växer blad åt precis alla håll så att det är svårt att se vad som är upp och vad som är ner när man skalll sätta dem i vatten. De flesta bladen växer dock i två generella riktningar - uppåt och nedåt som på fotot till höger - men just den lilla plantan ser ut att växa upp och ner! (Den är faktiskt rättvänd på fotot.)
Den här varianten verkar vara ovanlig i Sverige, jag hade aldrig ens hört talas om den när jag fick några sticklingar av en kompis hösten 1998. Jag har försökt någon gång att fröså den, men inte lyckats.
Denna varianten har jag haft sedan hösten 1998. Plantan på fotot är min äldsta och är helt säkert just den jag fick 1998...
Det engelska namnet är "Variegated Spider Plant".
"Bonnie" Chlorophytum comosum var Bonnie. Bonnie är en variant av Vittatum.
Bonnie var rätt ny på fotot, och den var vuxit bra sedan dess. Plantan har samma färg på bladen på Vittatum, men mittranden är smalare, och bladen är spiralformade - alltså lockiga, krulliga blad! Bladen är upp till 470 mm långa och 320 mm breda hittills.
Denna variant har över 450 cm långa utlöpare i samma färg som Vittatum men verkar grövre, vilka växer uppåt i mitten av plantan och får små vita blommor, och senare bildas även småplantor på den. Även utlöparna är krulliga och därför svåra att mäta längden på, och den längsta utlöparen som jag mätt var tyvärr redan avkapad när jag mätte dem. Småplantorna är vanligen många.
Det blir många utlöpare och många små krulliga småplantor att hitta nya hem till :-)
Denna varianten har jag haft sedan 31 januari 2001.
Foto på mina numera tre stycken Bonnieplantor, september eller oktober 2004.
Jag har delat ut massor med Bonnie till folk och fått höra att de som har söderfönster får krulligare Bonnieplantor (jag har bara norrfönster) så hur krullig en Bonnie egentligen kan bli får du ta reda på själv :-)
"Laxum".
Den här varianten kallas "Chlorophytum c. laxum" på identifieringslappen som satt på krukan, och den kommer från "Gartneriejer Flemming Weber Madsen" (detta står också på lappen på krukan). Det var en kompis som köpte den och gav den till mig, som vet att jag älskar ampelliljor. När jag fick den var liten, med mörkgröna blad som har gula kantränder.
Egentligen tror jag inte alls att detta är samma art som mina övriga ampelliljor, den har utlöpare som bara är 10 cm långa och producerar extremt få småplantor (hittills en enda!). På lite håll ser den ut som en ampellilja, men vid närmare undersökning sitter bladen annorlunda fast, och känns annorlunda att ta i. Jag gissar att det är en släkting till den riktiga ampelliljan.
Till vänster ser du ett foto, en närbild av en utlöpare på min första Laxum. Utlöparen är ca 10 cm lång och har en vit blomma som är stängd samt några knoppar.
Denna varianten har jag haft sedan december 2001.
Den fjärde oktober 2004 köpte jag en till Laxum, som ser ut precis som den första, men lite högre. Den nya Laxumplantan har upp till 370 mm långa och 16 mm breda blad med gulvita kanter. Utlöparna är upp till 22 cm långa, och väldigt smala.
På fotot till höger är en bild av den andra Laxumplantan men en liten ny planta på en utlöpare. Fotot är taget i juni 2005.
Ett foto till höger visar en närbild av den hittills enda adventivplantan som mina Laxyúm har producerat när den fortfarande sitter kvar på utlöparen. Denna lilla planta satte jag senare i vatten och när den fått rötter så planterade jag den, och så hade jag en till Laxum. Tyvärr är Laxum så känsliga att jag idag bara har kvar en enda planta (nr 2 som jag köpte)...
Vitrandig bredbladig ampellilja
Detta är min första fusk-variant av ampellilja. Chlorophytum comosum, samma färg som Vittatum. Fotot visar en liten planta jag fick sommaren 2004, som skulle få extra breda blad. Den hade bredare blad när den var liten, men när den blev större såg den exakt likadan som ut som de övriga Vittatum.
När jag fick den kalaldes den bredbladig ampellilja av den person den kom ifrån.
Ganska tidigt hade den 18 mm breda blad, men det märktes snart att bladen inte tänkte bli bredare än så, så tilol slut gav jag bort den, för jag behövde inte fler Vittatum.
Grön bredbladig ampellilja
Detta är min andra fusk-variant av ampellilja. Chlorophytum comosum, samma färg som den vanliga gröna ampelliljan. Till vänster syns ett foto på denna och den nya Laxum, fotat 5 oktober 2004, dagen efter att jag köpte dem i en blomsteraffär. Det syns tydligt på fotot att den har extra breda blad.
Redan som liten hade dem upp till 32 mm breda blad, men efter ett tag var alla nya blad som den utvecklade långa och betydligt smalare. Min misstanke är att den behandlats med någon kemikalie för att kunna bete sig på detta sätt, men jag har fått förslaget att den hade vuxit under betydligt starkare ljus än vad jag har i mina norrfönster. En fråga inställer sig snabbt - varför vet jag ingen som har lika stora ampelliljor som jag trots mina norrfönster?
Fotot till höger visar båda fusk-varianterna tillsammans på samma foto. Det syns ganska tydligt att de kortare bladen är breda och de långa bladen är smala på den gröna plantan.
Jag har funnit beskrivningar av två andra varianter på Internet, båda under samma namn:
Mandas ampellilja Chlorophytum comosum var Mandaianum, har mörka gröna blad med en gul mittrand, omkring 100 till 150 mm långa och 12 till 13 mm breda blad, samt upp till 60 cm långa utlöpare. Vissa beskrivningar säger istället att den har gula kantränder i stället för en gul mittrand längs bladen.
På engelska kallas den även Dwarf Spider Plant.
Självklart vill jag ha sticklingar av denna variant!
Notera: Alla mätningar har jag gjort på mina egna ampelliljor!
Ampelliljan tillhör släktet Chlorophytum som lär innehålla omkring 15 olika arter. Det står på olika ställen på Internet att en del av de olika färgvarianterna tillhör olika arter av släktet Chlorophytum, men detta tror jag inte på. Förutom Laxum, som påstås vara samma art som den vanliga ampelliljan, men den tror jag är en helt annan art, jag vet inte ens om den tillhör släktet Chlorophytum, men det är möjligt att den gör.
Släktet Chlorophytum tillhör underfamiljen Anthericaceae som innehåller omkring 20 till 30 olika släkten. Anthericaceae tillhör i sin tur familjen Liliaceae - liljornas familj :-)
Alla vitbrokiga ampelliljor är chimärer, vilket innebär att för att få fram likadana måste man föröka dem via de adventivplantor som uppstår på utlöparna, om de frösås får man bara helt gröna plantor. Så fungerar chimärerna. Man undviker genetiskt variation och varje ny generation består av genetiskt identiska individer som föräldragenerationen, dvs man får vitbrokiga chimärer hela tiden.
Det är därfär som du får gröna plantor ur frösådden, vilket jag har testat med Pictoratum och Vittatum.
Jag fick ett email med frågor om hur man förökar ampellijor ur frön. Många som skriver från USA har endast sett vitbrokiga plantor och vill gärna ha fram helgröna, och då måste de ju fröföröka om de gröna inte finns att tillgå.
Blommorna är små och vita, och de kommer först på utlöparna, innan småplantorna har bildats, ibland finns både blommor och småplantor samtidigt. Man lämnar kvar utlöparna och blommorna, så bildas till slut små gröna frökapslar, se foto till höger - en närbild av en frökapsel på en ampellilja. Den gröna delen av frökapseln är 7 mm lång.
Lämna kapslarna att torka på utlöparna, och sedan kan du skörda dina frön. Då frökapslarna är torra så tar du och öppnar dem försiktigt och plockar de små svarta platta fröna, jag brukar förvara dem torrt, mörkt och svalt under vintern (ej över rumstemperatur). Sedan sår jag dem på våren. Grobarheten har varit omkring 75 % alla de gånger jag sått frön som jag skördat själv.
Jag hittar ofta små svarta frön på fönsterkarmen och om dessa istället hade hamnat i en kruka hade de kanske kunnat ta sig. Jag gissar att det inte är omöjligt att ampelliljor kan fröföröka sig själva på detta sätt, även om det inte är vanligt.
Ampellijor har kultiverats som inomhusväxt i 200 år och är känd för att rena inomhusluften. Nyligen läste jag att den är svagt giftig, och därför inte bör ges till katter, men det vet jag ej om det är sant :-) Många katter gillar i alla fall att äta på den.
Ampelliljan har väl bara ett namn på svenska, men en mängd olika namn på engelska. Här är några få: Spider Plant, Airplane Plant och Ribbon Plant.
Copyright: Eva Johansson.
Senast uppdaterad: 29 februari 2008.