Pavlov fann att salivkörtlarna hos hans försökshundar inte bara reagerade på mat, utan även när de såg mat på avstånd. Intresserad av detta så prövade han om annat kunde utlösa salivtillströmmning, om det sammanknippades med mat. 

Han ringde t.ex i en klocka samtidigt som hundarna fick mat flera gånger i rad, sedan behövde han bara ringa i klockan för att få det att rinna i munnen på hundarna. 

Den här typen av inlärning använder vi när vi lär våra hundar att reagera på ord. Vi låter en hund sammanknippa ett ord med att en viss handling utförs.

Operant inlärning är något annorlunda. Med det menas att vad som händer efter ett beteende avgör om det skall läras in eller inte. Om ett beteende leder till något trevligt då lärs det in. Leder det till obehag så lärs det inte in. Får hunden en godsak då den satt sig ner så lär sig hunden det ordet snabbt.

En handling kan belönas, förstärkas, på två olika sätt. Antingen slipper hunden något obehagligt då den lyder och det kallas för negativ förstärkning. Det är en metod som jag inte rekommenderar.

Eller också får hunden något trevligt eller positivt då den lyder och då kallar man det för positiv förstärkning. 

Negativ förstärkning skapar ledsna hundar som lyder för att de måste. De blir lätt undergivna. 

Positiv förstärkning gör hunden glad och samarbetsvillig vilket är att föredra. Straff är ett dåligt sätt att uppfostra hundar med.
      

Det finns olika typer av motivation. Medfödd motivation, förvärvad motivation och situationsbunden motivation. De delas in efter olika grundläggande funktioner hos hunden.

Dessa är:
- Försvarslust
- Matlust
- Kamplust
- Jaktlust
- Sexuell motivation
- Flockkänsla
- Dominans
- Motivation för valpvård
      

Varje överlevnadsbeteende har sin medfödda motivation. 

Hur stor den medfödda motivationen är varierar mellan olika individer. Den kan också ändras och är ibland mer lättutlöst vissa perioder. Därför har hunden sina formsvackor och är inte på topp jämt.

Lättheten att förvärva motivationen är ärftlig.

Förvärvad motivation åstadkommer man genom upprepade upplevelser under en längre tid. Den viktigaste perioden att påverka den förvärvade motivationen är i valpstadiet då man kan höja och sänka hundens lust att utföra en handling. 

Visar valpen tendenser att bita i saker så skall man undvika att sådana situationer uppstår. I och med det så sjunker lusten att tugga på allt. Ser man istället att valpen har liten lust att t.ex gripa så skall du ofta aktivera den i sådana situationer där det är skoj att "ta i saker". 

Den förvärvade motivationen blir lätt miljöbunden. Det kan man ha nytta av i vissa användningsområden som vattenarbete, spårning m.m. Men i andra sammanhang är det viktigt att man varierar miljö för att hunden skall fungera i olika situationer. Tränar man t.ex sin hund på samma ställe gång efter gång så kommer den snart att bara fungera på det stället.

Den situationsbunda motivationen uppstår ofta i dressyr. 

Hunden känner igen appellplanen, annan plats där ni brukar träna eller kläder som den kopplar ihop med träning. Har den haft positiva upplevelser av platsen eller i samband med din klädsel så höjs hundens motivation för arbete. Finns det olust med i bilden så sänks däremot motivationen. 

Hundar har också lätt att koppla ihop tidpunkter på dygnet med händelser. Kommer husse eller matte hem samma tid varje dag så kommer hunden att vid den tidpunkten vänta in det positiva mötet (flockkänsla) eller om du brukar ge hunden mat vid samma tidpunkt varje dag så höjs motivationen för att äta när klockan närmar sig matdags. 

Det skall man också tänka på när det gäller träning. En hund som bara tränas på kvällstid har låg motivation att arbeta på förmiddagen då den vanligtvis har en "viloperiod".

Man kan också använda sig av olika signaler för att höja motivationen hos sin hund. En hund som har goda erfarenheter av spårarbete får en motivationshöjning för arbete när man sätter på den spårselen eller servicehunden när tjänstetecknet sätts på och för jakthunden räcker det att husse tar fram jackan eller ryggsäcken som brukar vara med i skogen.

Hundar är bekväma varelser som snabbt ställer in sig på en bekväm tillvaro. Lika lätt är det att få dom aktiva i alla situationer om man tar hänsyn till motivationens inverkan. 

Så nästa gång det regnar,  sätt på er regnrocken och ut och träna. Det är för det mesta vi som tycker att det är roligare att träna när vädret tillåter.
 

Tröskelvärdet kan inte förändras genom dressyr eller utveckling men kan omformas genom långsiktigt avelsarbete. Människan har sedan minst 10-15 000 år tillbaka i tiden utnyttjat detta och avlat fram hundar anpassade för olika uppgifter.

Ett lågt tröskelvärde gör att hunden har lätt att utlösa ett visst beteende och som motsats har en hund med högt tröskelvärde svårare att utlösa samma beteende. 

För att lättare kunna få en bild av vad är tröskelvärde är kan man föreställa sig en skål med vatten. Kanten på skålen är tröskelvärdet. Ju lägre kant (tröskelvärde) skålen har ju lättare är det att vattnet (beteendet) rinner över och tvärtom med högt tröskelvärde. 

Tillfälliga förändringar i en hunds förmåga att reagera beror mycket på hundens motivation (läs mer om motivation på annan sida).

Skällande är ett vanligt beteende som är lätt att ha som illustration. En Jack russel har lågt tröskelvärde för skällande p.g.a den är framavlad för att användas vid jakt på skadedjur som t.ex räv, grävling, mård och råttor och skall driva fram dessa ur grytet. 

En spaniel skall ha högt tröskelvärde för skall för att den är framavlad som ställande och apporterade fågelhund och skall tyst, för att inte skrämma bytet och vänta in signal från sin husbonde för att stöta upp fågel och sedan apportera den.

Varje beteende som hunden har, har sitt individuella tröskelvärde. De beteenden som har de lägsta tröskelvärderna utlöses i allmänhet först och ofta. Men det kan tillkomma flera andra faktorer som kan påverka handlingarna.
    

Ex. om vi varje gång hunden får mat kräver att den skall sitta tills vi säger varsågod så kommer hunden att sätta sig automatiskt för att vänta på kommando innan den  äter. Det är därför viktigt att man är konsekvent när man använder den retning som skall utlösa beteendet.

Man skall samtidigt exponera hunden för så mycket retningar som möjligt för att försäkra oss om att de inte påverkar utförandet. 

Efter inlärning bör man därför lydnadsträningarna varieras vad gäller plats och miljö. 

Det finns två faktorer som påverkar hur snabbt en hund utvecklar en vana:
    

Ex. har hunden en gång fått upp ett spår och kommit till en sluthandling ex. jakten på djuret så kommer hunden att söka upp samma doft nästa gång ni går till skogs.
    

Ex. Om matte alltid tar fram selen när hunden kliver ur bilen före spårning så kommer att höja sin beredskap för spårning. 

Om proceduren för träning däremot alltid förändras så får hunden aldrig några förväntningar när den ser selen. 

Kom ihåg att utvecklandet av både goda och dåliga vanor sker på samma sätt.
 

Är hunden följsam och känslig medan du är en bra ledare så uppskattar hunden alla berömmande ord från dig. Är hunden däremot självständig och ser sig själv som ledare så struntar den i alla vackra ord och fraser.

Det största felet i hunduppfostran är att vi har så litet känsloregister. Ofta så sägs beröm och träningsord i samma röstläge. Man blir varken arg eller glad.

Det finns olika sätt att använda beröm. Ord med många vokaler verkar lugnande och ord med många konsonanter verkar upplivande. Likaså verkar smekningar lugnande och klappar upplivande.

En hund som struntar i berömmet lönar det sig inte att uppmuntra energiskt. Där brukar det ge större effekt om man är mer sparsam med berömmet så att det blir mer eftertraktat. Man använder det när det verkligen är befogat.

För att få inlärningen så effektiv som möjligt så måste man belöna rätt beteende. Belöningen måste komma i rätt ögonblick och vara i rätt mängd, anpassat efter hunden. Det är väldigt viktigt att belöningen blir rätt, det är den som skapar viljan att upprepa beteendet.

Huden har det inte medfött att förstå att ordet "bra" är ett belöningsord. Den måste lära sig att förknippa ordet med en lustupplevelse.

Vissa hundar föredrar leksaker före godis. Använder du leksak som belöning, se till att den bara används när ni tillsammans leker med den.

Det är lätt att missbruka berömmet. Man använder det utan att hunden har gjort sig förtjänt av det. En flockledare delar bara ut beröm när det är befogat.

Likaså skall man undvika att ge hunden den vanliga hundmaten som belöning. Det får den ju varje dag. Man skall lista ut vad hunden tycker om allra mest och använda det i träningen. 

När man berömmer hunden med rösten så skall man se på hunden att den blir glad. Ögonen skall glittra av lycka och hunden skall se ut som om den "svävar på moln".

2) Belöningen skall komma omedelbart. Just precis då hunden lyder som bäst. 

Ju längre tid det tar innan man uppmuntrar hunden desto längre tid tar inlärningen. När grundträningen är klar och hunden vet vad den ska utföra, då kan hunden gradvis få arbeta mer innan innan belöningen kommer.

3) Träna aldrig länge i ett sträck. Avbryt ofta och ta en kort paus. 

En paus är inte en passiv vila, utan se det som en aktiv återhämtningsprocess. Då hunden väl kan momentet så kan man träna längre intervaller. Då blir inte hundens hjärna så trött av att försöka förstå vad tränaren vill.
 

Låter du vänlig och lågmäld så lär sig hunden att lyda en vänlig och lågmäld röst. Låter du barsk och sträng så kommer hunden bara att lyda när du är arg. 

En betryckt hund lär sig sämre.

2) Det är upprepningar som befäster ett beteende. Antal övningar är viktigt. Ju fler gånger du övar desto säkrare inlärning. 

Det måste upprepas många gånger innan det befästs i minnet. Om en hund t.ex chockas av ett skott eller en smällare på nära håll behöver det inte repeteras. 

Rädsla och aggressivitet har en hög inlärningsnivå.

3) Minnet av det inlärda bleknar lätt. Hur många kommer allt man ihåg allt man lärt sig tidigare? 

Ser man att hunden börjar glömma det man lärt den är det bara att repetera några gånger så har den lärt sig det på nytt.

4) Det som man glömt kommer lättare tillbaka efter att man har vilat en stund. 

Gör därför ofta uppehåll under träningspassen så kommer du att få en lydigare hund med större motivation för inlärning.

5) Det är viktigt att tidsintervallen mellan ord och handling är rätt. 

För att få bästa effekt så skall ordet och handlingen komma samtidigt. Man hjälper alltså hunden vid inlärning till ett utförande och lägger in kommandot när hunden påbörjat handlingen.
    

Ex. har man en hund som är för ivrig i spårsläppet så kan man tillgripa avvänjning genom att man gör samma procedur som om man skulle göra ett spårarbete. Man sätter på selen, går fram till spårupptaget och avbryter sedan övningen och går därifrån. Övningen måste upprepas flera gånger för att ge resultat. 

En avvänjningsdressyr kräver både tid och tålamod för att ge ett bestående resultat.

Träningen av rädsleavvänjning ska ske på ett sådant sätt att inte hunden får anledning att göra flyktförsök. För att komma tillrätta med rädslan så behövs det en viss tid vid varje tillfälle och upprepade övningar. 

Man måste skynda långsamt. Tyvärr så förekommer det att hunden påverkas till lek för att den ska övervinna sin rädsla. Risken är istället att hunden upplever leken i sig som en varningssignal. 

Den måste få vara i lugn och ro i närheten av det den är rädd för.
Visar hunden inte något intiativ att närma sig det den är rädd för så måste du gå in och agera i situationen.
           

2 ) Kommer hunden ändå inte närmare kan du koppla den. Passera föremålet, ta i det. Tala till hunden, men ömka den inte. Klia den mellan frambenen eller bakom öronen. Det har en lugnande effect.

3) Tvinga aldrig hunden till närmare kontakt utan prova att sätta dig ner bredvid föremålet och gäspa lugnande och nonchalera hunden. Tidsfaktorn gör att rädslan minskar. När hunden går fram till dig för att ta kontakt går ni därifrån.