Om Helig Birma

Temperament
Självklart har de olika individerna sitt individuella temperament, men alla birmor är ändå i stora drag lika. Den Heliga Birman är en lagom livlig och vänlig kattras. Den är mycket social och tillgiven och älskar sällskap. De befinner sig ofta i samma rum som sin ägare och är gärna med där det händer något, utan att vara alltför efterhängsna. De är pratsamma, men har ganska lågmälda röster. En sak vi märkt med våra birmor är att de alla har sina egna ljud för att kommunicera med oss, vilket verkligen gör dem till personligheter. De passar också väldigt bra som innekatter. Om man ska beskriva birmans temperament med ett ord så blir det: lagom! 

Legenden
Det finns en legend om hur birmarasen först uppkom. Enligt legenden fanns det i Burma eller det vi kallar Tibet ett tempel där det bodde en vit katt med gula ögon och lång silkig päls. Kattens namn var Sinh. Den fanns alltid vid översteprästens sida då han tillbad den blåögda, gyllene gudinnan Tsun-Kyan-Kse.

En natt så överraskade fienden templet. Översteprästen dödades och när hans ande lämnade honom, hoppade den vita katten Sinh upp på sin herres huvud. De församlade munkarna kunde se hur kattens päls ändrade färg till gudinnans gyllene. Kattens ögon blev bländande safirblå. Öron, ben, svans och ansikte fick samma färg som fruktbar jord, utom på de ställen som vilat på den gamle översteprästens huvud - där förblev tassarna vita. Katten vände sig för att se mot ingången av templet, där man nu kunde höra fler soldater närma sig. Då munkarna genom detta tecken fått mod, kunde de slå tillbaka inkräktarna och rädda templet. Senare upptäckte man att alla de övriga tempelkatterna hade fått samma färg som Sinh.

Rasens namn; Helig Birma, kommer sig troligen ur den här legenden. Personligen tror jag inte att rasen tillkommit genom det här miraklet, men man vet ju aldrig... Dessutom tror jag på att alla legender bygger på ett visst mått av sanning så förmodligen har Birmorna varit tempelkatter tidigare.

Modern Historia
Den moderna historien startar någon gång i början på 1900-talet då ett par Birmakatter skeppades från Burma till Frankrike. Tyvärr utplånades nästan rasen under kriget, men samarbete över gränserna gjorde att man lyckades bibehålla den. Det är alltså först från 1940-talet som man verkligen kan spåra ursprunget. Birman godkändes i Frankrike 1925, i England 1966 och i USA 1967. På 1940-talet blandade man in en del andra raser i birmaaveln, då mestadels perser och siames.

Till Sverige anlände den första birman 1968, en brunmaskad birmahona vid namn Riquie de Ranchipur. Hon kom från den franske uppfödaren Jean-Louis Pindrey, en välkänd kattdomare. Tyvärr dog Riquie de Ranchipur mycket ung och fick aldrig tillfälle att föra birmarasen vidare i Sverige. Flera importer av brun- och blåmaskade birmor (de enda färgvarianterna som fanns då) gjordes bland annat från USA, England och Holland. Den första birmakullen som föddes i Sverige bestod av två brunmaskade honor. Deras namn var Sinh Saga-Ell och Sinh Ester af Silverbäcken. Uppfödare var Jan Högberg, lång- och semilånghårsdomare samt en av grundarna till Birmasällskapet. Under 1986, efter tjugo år i Sverige föddes cirka 500 birmor, detta har nu utökats till bortemot 2000 birmor per år.