Vi har nu klivit in i det 21:e århundradet
och en historisk sammanfattning ska skrivas om 1900-talet. Frågan är
hur den beskrivningen kommer att se ut. Vad kommer framtidens barn att läsa
i sina historieböcker. Hur kommer 1900-talet och den industriella
revolutionen att beskrivas. Frågan är väl om det överhuvudtaget
kommer att finnas böcker om några år. Vi kanske är på väg mot det
papperslösa samhället, inte för att jag själv tror på det ännu.
Inget är väl mysigare än att krypa ned i sängen och läsa en
intressant och spännande pappers bok. Inte kan man krypa ned med en
kall och ogästvänlig datortingest och tycka att det är mysigt … eller? Nog om det. Vad har kännetecknat vårt århundrade?
Har tekniken gett oss allt det där goda? Har vi människor blivit mer
lyckliga och harmoniska när vi har fått utnyttja naturen med hjälp av
vår självpåtagna makt och vårt kloka förnuft? Detta århundrade har
visat för oss att vi ingår i ett sammanhang och att den vetenskapliga
specialiseringen gör att människan förlorat blicken för helheten.
Det vi utforskar och utvecklar måste ses i ett större sammanhang så
att dess negativa konsekvenser kan förutses i tid. Där har vetenskapen
brustit. Inser vi att vi själva ingår i ett
sammanhang som om det rubbas får allvarliga konsekvenser för oss alla så
blir vi också mer rädda om vår omgivning, naturen och andra människor. Ett citat av Harry Martinsson i Bosse Sundins bok ”Den kupade handen” talar för sig själv:
Är det så att vår andliga sikt numera
är obefintlig? I så fall är vi mycket nära en mänsklig katastrof.
Moder jord har inte hur mycket tålamod som helst. Tänk om hon
tycker att vi börjar bli för obekväma, som kliande löss och börjar
trycka till oss och slänga av oss från sin yttre hud, som vi
punkterat, skövlat och sårat så hänsynslöst. Vad ska hon egentligen
med oss till? Hon behöver inte oss för att de ekologiska systemen ska
fungera på jorden eftersom vi befinner oss överst i pyramiden, äta
eller ätas. Vem står ut med ohyra i längden? ©Elinor Carlsson 2003 Tillbaka till: |