Strängen som brast

Jag vet inte hur man gör
för att leva 
här

Jag känner inte till
spelreglerna

som en utomjording 
från en annan 
värld
har jag dykt upp 
den här världens 
skuggiga
estrad

Jag vill spela
men vet inte hur
på strängar
eller på känslor

Mina eller dina?

Både känslor
och strängar 
kan brista

Var går gränsen?

Min gräns känns
som en rymddräkt

Jag kan inte andas fritt
och rör mig 
klumpigt

Det är trångt
instängt

Min gräns brister nog
lättare
än er

Så jag måste nog stänga nu
dra ner hjälmen
ge mig iväg
från denna skrämmande
känslokalla 
värld

©1992 Elinor Carlsson  


Nästa dikt

 Tillbaka till Lyrik