|
|
|
Inledning
och egna reflektioner 1700-
talet |
|
Inledning
och egna reflektioner. Gud kanske var den Demiurg som gnostikerna talade om, en ”ängel” som fick i uppdrag att plantera in ett högre medvetande i jordens skapelse. Vi bär en ständig längtan inom oss efter något högre, något annat, en annan värld samtidigt som vi uppskattar naturens ursprungliga principer. De här båda sidorna verkar vara svåra att förena. Den högre delen av oss kanske inte hör hemma här och det är därför vi fjärmar oss från naturen och inte kan hantera dess principer ju mer vårt medvetande utvecklas. Allt eftersom vårt medvetande utvecklas önskar vi oss någon annanstans, och vår samtids alla science - fiction romaner och drömmar om andra civilisationer i universum, upplevelser av besök från yttre rymden kanske har en grund i denna önskan. Min tanke är: För att leva här så måste vi lära känna den natur och den jord vi lever på och vara uppmärksamma på att den inte på grund av oss förstörs. Att människan har byggt upp en bild som Bacons filosofi antydde, att vara härskare över naturen är en stor fara för mänskligheten. Istället borde vi bli en del av naturen och försöka leva i harmoni med den. Många av de tankar som olika filosofer har framfört har fortfarande legitimitet nu i vår tid och tränger igenom vår tids filosofers åsikter. Descartes syn att själen kan förmå kroppen att röra sig och att den kan reagera på det och ge upphov till sinnesintryck och känslor och att det i hjärnan finns livsandar som ser till att en växelverkan kan ske mellan det själsliga och kroppsliga leder till tankar på den komplicerade kroppens uppbyggnad och upptäckterna om kemiska och elektriska fenomen som reglerar psykosomatiska samband. Leibniz tankar om monader och att i varje liten del av materien uttrycks hela universum får mig att tänka på nutida filosofers tankar om ett holografiskt universum där i en dimension hela universum återspeglas i varje liten del. Leibniz tankar om Ceasar och hans så kallade fria val, får mig att tänka på kvantfysiken och Paul Davies. Hans åsikt att vi kan välja olika universum efter vad vi väljer att göra. Bakom möjligheten att välja att dricka en kopp kaffe istället för en kopp te ligger möjligheten att välja två olika världar. Berkeleys tankar om allmänbegreppen och dess icke vara är också intressant. Det finns ingen allmän bild av en hund hos människan, istället har var och en egen bild av vad en hund är. Slutsatsen av det här är att vår tids
filosofers idéer är bara en fortsättning på äldre tiders tankar.
Egentligen kommer det inte något nytt, däremot blir mycket som tänkarna
filosoferat över bekräftat genom den nya naturvetenskapliga
tekniken. Kanske de två olika lägren en dag åter kan närma sig
varandra och komma fram till någon god lösning till problemet med människans
dubbelnatur. |
|
1600-
talet I början av 1600-talet började nya revolutionerande tankar inom vetenskapen och filosofin att ta form. Nya upptäckter visade att världen inte var uppbyggd som man tidigare trott. Jorden och människan var inte längre universums centrum. Människan blev plötsligt liten och bara en del av en stor mekanisk apparat. Tankar om den heliocentriska världsbilden spreds över Europa av lärda män. Matematiken började återigen användas i resonerande och kalkylerande och naturen beskrevs i matematiska termer. Detta hade sitt ursprung i den Platonska akademien. Allt resonerande skulle kunna uttryckas i matematik. Det ledde till en konflikt mellan tidigare teoretisk och empirisk kunskap och upprörde både präster och vetenskapsmän vid de universitet där tidigare Aristoteles filosofi och syn på naturen haft en framträdande plats. När människan började se på naturen och världen som en mekanisk ordning kunde hon också börja se de möjligheter som finns att manipulera med naturen.
Några filosofers syn på människan och
naturen
Natursyn
Människosyn Stammens gyckelbilder är den mänskliga naturen. Människan är inte alltings mått, utan våra sinnen och vårt förnuft är anpassat till människan inte till världsalltet. Förnuftet påverkas av viljan och känslorna och det leder till att människan tror det hon vill tro. Grottans gyckelbilder är den enskilda människans natur. Vi påverkas av det vi läser av vår uppfostran och av andras åsikter. Det kan vilseleda oss när vi söker det rätta tänkesättet. Torgets gyckelbilder är något som uppstår i människors gemenskap när vi använder språket och orden. Vi använder orden på ett vilseledande sätt och kan inte fånga tankens innehåll. Teaterns gyckelbilder är något som kommer från filosofins system. Det finns många olika inriktningar både inom vetenskapen och filosofin som gör oss förvirrade. Vi får svårt att tänka klart och se den rätta vägen. Bacon sökte en medelväg mellan en fanatisk empirism och en fanatisk rationalism. Han ansåg inte att matematiken har så stor betydelse utan han var mer en praktisk filosof. Han tyckte att uppfinningar är viktiga då de kommer alla till del. Boktryckarkonsten, krutet och kompassen har revolutionerat tillståndet på jorden.
Thomas Hobbes (1588-1679) Hobbes var materialist. Han skapade en samhällsteori om människans egoism som han ansåg leder till ett ”allas krig mot alla”. Detta krig kan endast hindras genom ett samhällsfördrag där oinskränkt makt överlämnas till statsledningen. Genom en suverän kan vår medfödda egoism begränsas och det skulle kunna leda till fred åtminstone inom staten.
Natursyn
Människan Det enda som skiljer människan från djuren är hennes förnuft. Människan reagerar på två primitiva sätt. Med begär eller motvilja. Vi anser det som vi har begär till som gott och det som vi hyser motvilja till som ont. Människan är inte i grunden god utan drivs av en inre mental egoism. Hon har ingen naturlig känsla för samverkan och samhörighet utan strävar alltid efter att bevara sin egen existens och vill skydda sig själv i första hand. Människan har också två grundläggande drifter: Stolthet och dödsfruktan. Hon har också ett förnuft. Alla människor är ganska lika, lika sårbara, lika begåvade .Samtidigt finns det begränsat med tillgångar. Detta är vad Hobbes menar med naturtillståndet och det leder till allas krig mot alla. För att säkra sin egen överlevnad och sina materiella intressen kommer människan att angripa andra när nöden så kräver medan andra kommer att angripa i syftet att nå makt och ära. Det finns ingen Gud i detta sammanhang. Vi är tillräckligt kloka för att inse att vi för att överleva måste samarbeta. Vi underkastar oss staten av ren egoism annars skulle vi utrota oss själva. Det är överlevnadsinstinkten och önskan om ett gott och behagligt bekymmersfritt liv som driver oss att fortsätta.
René Descartes (1596-1650) var en av de som grundlade den moderna fysiska världsbilden. Han ville grunda sitt nya tänkande på matematik och naturvetenskap och han uppfann den analytiska geometrin.
Människosyn. Descartes var dualist när det gäller förhållandet kropp och själ. Det är två oförenliga substanser men de är på ett paradoxalt sätt förenade i en enda varelse, människan. Det finns tre grundläggande begrepp, själ, kropp och en förening av själ och kropp som ordnar vår kunskap som ett mönster. Själen kan förmå kroppen att röra sig och kroppen kan reagera på det och ge upphov till sinnesintryck och känslor. I hjärnan finns livsandar som ser till att en växelverkan kan ske mellan det själsliga och kroppsliga. Tallkottkörteln fungerar som en central där detta sker. Djuren och växterna däremot är själlösa automater. När det gäller människans fria vilja så kan hon inte lägga på sig bördan av ansvar eller skuld eftersom kroppen följer naturlagarna men människan har ändå en inneboende, medfödd fast vilja att handla gott, som Descarte kallar ”Det högsta goda”. Vi kan inte med förnuftet veta allt och styra kroppen som vi vill men vi har ”Det högsta goda” som får oss att handla rätt.
Natursyn.
Baruch Spinoza (1632-1677) var däremot panteist. Han ger filosofin en ny inriktning och han förde ett resonemang som betonar hur man ska leva för att bli lycklig. Geometrin kan användas för att bevisa teser. Spinoza har ett eget spännande sätt att uppfatta världen. Han är en fritänkare, både mystiker och visionär. Han förenade den nya vetenskapen och filosofin i polemik mot den gällande religionen.
Natursyn
Människosyn Gud är fri från känslor, han varken hatar eller älskar och människans kärlek till Gud är obesvarad. Själ och kropp är olika aspekter hos samma individ. Själen är en idé hos Gud och föremålet för denna idé är kroppen. Den individuella kroppen är ingen substans utan en essens, ett väsen. Själen är en idé om en essens. På detta sätt får människan en individuell tillvaro. Hon blir en individuell kroppslig essens och idén om denna essens. Hon liknas vid vågorna på havet. Varje våg ses som individuell men är alla samtidigt bara en del av havet. Hon har självständighet och försöker upprätthålla sig själv men endast relativt eftersom hon bara är en del av helheten. Det existerar ingen växelverkan mellan kropp och själ. Kroppen påverkar inte själen och vice versa. Det kroppsliga och själsliga är två parallella förlopp. Ingen del kommer före den andra. Kroppen finns i tiden men själen är evig och förgås inte. Känslor är förvirrade idéer som påverkar själen till passivitet eller aktivitet. Olust är vanmakt och något ont och något vi känner när vi är passiva och ofria. Anden blir en slav, därför känner den olust. Melankolin är en last. Lust är något gott ,den är en dygd. Vi känner lust när vi är aktiva och fria och den ger en känsla av makt. Vi blir herrar över känslorna om vi har klara idéer och följer förnuftet.
Blaise Pascal (1623-1662) Skapade en rad viktiga matematiska och naturvetenskapliga arbeten. Han skapade den första sannolikhetskalkylen som han tyckte var en bättre passande metod att använda för uträkning än geometrin i den osäkra värld vi lever i. Han skapade också den första matematikmaskinen och var den förste som tolkade kristendomen efter naturvetenskapens världsbild.
Natursyn Den nya världsbilden där jorden bara är en av planeterna i vårt solsystem gjorde att Pascals tankar ofta cirkulerade kring människans litenhet i det enorma universum. Guds existens eller ickeexistens kan inte bevisas ansåg han eftersom naturen inte lämnar något bevis. Det är bara genom att söka med hela sitt hjärtat som man kan finna Gud, detta på grund av att tillvaron har många dimensioner och hjärtat uppfattar världen på ett annat sätt än förnuftet och kan vara kanalen till Gud. Det är det som är skillnaden mellan tro och vetande. Vi har inget att förlora i vårt sökande efter tro. Finns Gud har vi vunnit allt, finns han inte har vi inte förlorat något. Den jordiska tillvaron är fylld av elände och tragedier men kan räddas genom Jesus lidande för oss.
Människosyn Pascal hade en dualistisk syn på människan. Människan är både Guds avbild och en syndig varelse. Hon är fåfäng, grym och egoistisk och bryr sig inte om andra människors lidande. Det enda som driver till goda handlingar är en önskan att få förhäva sig och tycka att hon själv är förträfflig. Trots att människan är en fallen natur så är hon bestämd för något högre. Det som gör människan stor är att hon kan tänka. Men även om hon är stor i tanken är hon liten i det fysiska universum och kan lätt förgås. Tanken att hon vet att hon ska dö gör henne stor.
Grunder
för naturvetenskapens revolution
Protestantismen
Samhällssyn
Industrialisering
Materiens byggstenar
Människokroppen
Isaac Newton (1642-1727) visade genom sina experiment att naturen fungerar på ett lagbundet sätt och att den kan utforskas och dess lagar kan formuleras. Det blev hans uppgift att ge fysikens lagar en matematisk formulering. Han upptäckte gravitationslagen vid 23 års ålder och kunde med hjälp av den förklara planeternas rörelser. Han formulerade tre rörelselagar, beräknade månens rörelse och dess inverkan på ebb och flod, bestämde kometernas banor och gjorde en realistisk uppskattning av avståndet till en stjärna. Han gjorde upptäckter inom optiken när det gäller ljusets färgspridning, förbättrade spegelteleskopet och angav principen för sextanten. Han var en av dem som lade grunden till differential- och integralkalkylen.
Natursyn Newtons slutsatser att rörelselagarna är lika i både himmel och jord var något som skilde sig från universitetens aristoteliska kunskapssyn där rörelsen i den jordiska världen under månen var rätlinjig och i den himmelska en cirkelrörelse. Vila och rörelse är enligt Newton två lika naturliga ting. Kroppar befinner sig i rörelse till dess de påverkas av en yttre kraft. Den tidigare uppfattningen var att universum var en organism ett slags levande väsen och vilan var något som skulle eftersträvas . Rörelse var något påtvingat som måste ha en orsak, en ”rörare” som ytterst är Gud. Synen på universum hade nu förändrats och världsbilden mekaniserades. Universum sågs som en mekanisk konstruktion i rörelse och brukade ofta jämföras med en klocka. Detta var något helt nytt i tänkandet.
Naturrättens
ursprung Tanken i den stoiska naturrätten var att människan är i harmoni med skapelsen och är satt i världen med kompetens att leva i harmoni med naturens lagar och hon har också förmågan att leva rätt som en moralisk varelse. Ett annat ursprung till tankarna i naturrätten är den judiskkristna läran där människan ses som skapad till Guds avbild. Alla är lika Gud och är Guds barn. Eftersom alla har samma far är alla jämlika. Denna jämlikhet kunde inte upplevas i ett socialt samhälle utan var något som väntade i himlen. Under medeltiden fanns filosofiska uppfattningar som anspelade på den kommande naturrättstanken. Människan är en enskild individ med mänskligt värde en varelse som själv kan välja vad hon vill bli och har förmågan att skapa sig en enskild existens. En kombination av dessa tankar att människan är en enskild individ, att hon är jämlik, lever i frihet och är en förnuftig varelse ingår i naturrättsläran på 1600-talet.
John Locke (1632-1704) förespråkade en konstitutionell stat där människan skulle ha naturliga rättigheter garanterade. Han försvarade också religiös tolerans. Han blev en av liberalismens föregångare.
Lockes naturrätt Kunskap om vad som är gott och sant ligger nedlagt i människans väsen och är något som förnuftet kan nå. Vi är alla skapade med vissa egenskaper och böjelser, den viktigaste är självbevarelsedriften. Världen är god och förnuftigt ordnad, en moralisk ordning. Det finns tillräckligt med tillgångar i naturen för att alla ska kunna leva av den och må bra. För att kunna leva behöver vi livsmedel. När vi tar av naturen blandar vi vårt eget arbete med naturen och eftersom vårt arbete är vår egendom blir det vi bearbetar vår egendom. Vi har en absolut äganderätt till det som vi bearbetar. Alla människor har rätt till liv, frihet och egendom. Människan har frihet att själva bestämma över sina handlingar. Människan har också rätt till livet, och har rätt att försvara sitt liv. För att skydda människan när det uppstår konflikter eller finns ett hot mot livet upprättar man en stat. Staten ska skydda liv, frihet och egendom för alla. I och med ett upprättande av en stat, överlämnar var och en en del av sin frihet och egendom. Men det innebär inte att lämna hela sig själv till staten utan rätten att göra uppror finns om staten inkräktar på människans frihet, jämlikhet och äganderätt. Ingenting får förfaras i naturen. Människor ska inte samla på sig det hon inte behöver. Däremot när det uppstår handel då är det acceptabelt att lagra för att sälja. Tanken bakom det är att när en människa lägger ner arbete i naturen ökar värdet i naturen. Då uppstår ingen brist istället ökar mänsklighetens tillgångar. Ingenting förfars och alla får det bättre. Det finns en hierarki av herre och tjänare men den är inte given av Gud, den är frivillig. Arbetet är en vara som kan köpas och säljas.
Människo- och kunskapssyn Vad vi än uppfattar och tänker på är en idé. Som argument använder Locke barnet. Ett barn lär sig inte att tre plus fyra är sju förrän det lärt sig räkna till sju och förstått idén ”är lika med”. Det finns enkla och sammansatta idéer. Enkla idéer är grundade på erfarenhet och kan uppstå ur enkla sinnesintryck som exempelvis idéer om "gult, vitt, hårt, mjukt.”. De kan också uppstå i vår inre erfarenhet som tänkande, viljande, tvivlande, kännande. Vi kan skapa sammansatta idéer genom att med förståndet kombinera enkla idéer. Atomteorin ligger bakom dessa tankar. Det finns tre slag av sammansatta idéer, ”modes”, relationer och substanser. Ett föremål producerar en idé i vår själ. Det kallas en kvalitet hos det föremålet. ”Modes” och relationer är egenskaper hos eller i förhållanden mellan olika föremål. De kan inte existera självständigt utan måste bäras upp av substansen. Substanserna är självständiga men har en problematisk natur. Vi vet inte så mycket om substansen. Det är en idé om något okänt som skall kunna förklara det vi ser hos föremålen. Moralen är inte heller medfödd eftersom det finns folkslag där man sätter ut oönskade barn till vilddjuren. Däremot har vi en medfödd kunskapsförmåga och ett medfött förstånd. De moraliska sanningarna liknar de matematiska och geometriska på så vis att det inte handlar om några okända substanser utan är något som vi själva är upphov till. Själen både tänker och vill. Att kroppen rör sig när vi vill, visar det. Vi vet inte om jaget bärs upp av en eller flera själsliga substanser. Det som ger jaget identitet är minnet av tidigare handlingar och tankar. I den intuitiva kunskapen uppfattar själen sanningen direkt och den hjälper oss också att uppfatta vår egen existens.
Natursyn Locke skiljer på primära och sekundära kvaliteter. Föremål består av små atomer som vi inte kan se med blotta ögat. De synliga föremålen har egenskaper som inte atomerna kan ha i sig. Dessa egenskaper är sekundära och subjektiva. Föremålen påverka våra sinnesorgan så att vi uppfattar dem. Det gröna i bladet är inte något som finns i bladet självt. De primära kvaliteterna som form, rörelse utsträckning finns däremot oberoende av om vi uppfattar dem eller inte.
Gottfried Wilhelm von Leibniz (1646-1716) kritiserade Lockes kunskapsteorier. Filosofin och naturvetenskapen var hos Leibniz nära förenade och han försökte förena den moderna naturfilosofin med Aristoteles skolastik.
Leibniz natursyn Det finns många monader och de är olika varandra för det finns inte i naturen två väsen som är lika varandra. Hela universum avspeglas i monadernas medvetande och perception. De är ordnade av Gud till en förutbestämd harmonisk helhet i en hierarki som förenar ordning och mångfald. Gud har från början inrättat världen så att den utvecklas i en viss ordning. Alla monader är synkroniserade med varandra och förändringar bestäms av en inre princip. Den inre princip som styr dem åstadkommer förändringen från ett medvetandetillstånd till ett annat, från en perception till en annan. Denna helhet är den bästa av världar eftersom Gud som fullkomlig inte kan skapa något sämre. Även det som vi ser som är ofullkomligt behövs för att det ska bli en bästa helhet. Allt som inte är monader är en skenverklighet. Ondskan har av Gud reducerats till ett minimum. Vår värld är den bästa tänkbara av världar, annars skulle Gud inte tillåtit den bli till. Det onda i tillvaron är en följd av att människor missbrukat sin valfrihet eller att världen skapats av allmängiltiga lagar. Ofullkomlighet beror på att det är skapat, den är inte Gud själv. Världen är en blandning av Varat och Icke vara. Det finns en värld av varelser, levande väsen, djur och själar i minsta del av materien. I varje liten del av materien uttrycks hela universum. Världen är en utstrålning från Gud och skapelsen är så fullkomlig som den kan vara. Den är besjälad, materien är kraft och energi där monaderna är punkter av aktivitet.
Leibniz människosyn Det finns inget förhållande mellan kropp och själ som är grundat på orsak. Själ och kropp är en förutbestämd harmoni. Själen följer sina lagar kroppen sina. De är komplementära. Själens monader och kroppens monader tycks stå i en ömsesidig växelverkan med varandra. Hos varje substans i varje monad existerar individens hela förgångna, innevarande och framtida öde. Gud kan genomskåda varje individs förflutna och framtida öde. Leibniz. hävdar också i motsats till Locke att människan har medfödda begrepp och det är de medfödda begreppen som skiljer människornas kunskap från djuren. Djuren tillskrivs också själar eftersom det handlar om monadernas kontinuerlig hierarki från otydliga former av medvetande till klart medvetande. Skillnaden är att människan har förnuft. Gud och människorna har en fri vilja men deras val kommer ur deras förutbestämda natur. |
|
1700- talet Men strömningarna fanns i hela Europa. I Skottland blev Edinburgh centrum för filosofin och kallades ett nytt Aten. I Tyskland ingick upplysningen i olika förgreningar inom det religiösa livet. Här levde det rationalistiska tänkandet kvar. Filosofin som tidigare varit Europeisk blir nu mer nationell. Det beror på att filosoferna börjar delvis använda sitt lands språk i sina skrifter och de olika ländernas språk får genom det sitt genombrott i den lärda världen. Den nationella kontexten spelar nu större roll och nationalismen som ideologi ser sin gryning. Andra tankar som börjar ta form under denna tid är tankar om att samhället och världen ingår i en utvecklingsprocess. Världen och samhället utvecklas naturligt till mer fulländade former. Gud är inte herre över samhället utan det har instiftats och leds av människan. Under 1700- talet placerades människan och hennes enskilda moraliska liv, historien och samhället i centrum. Det finns många betraktelser som handlar om vem människan är och hur hon bör vara, biologiskt, moraliskt och socialt. Tankefrihet och den kulturella friheten var viktig. Försök att popularisera naturvetenskapen gjordes också. Uppfattningen om människan var att hon är god. Det var en optimismens tid. Upplysningsmännen sökte dygden och den husliga lyckan var viktig. Kärleken, kvinnan och barnet beskrevs i filosofin. Pedagogik blir intressant eftersom en önskan växte fram att vilja upplysa andra och ge dem kunskap om världen. Människan måste upplysas eftersom all kunskap kommer från sinnena och inte är något medfött men hon har en potential och kan utvecklas och förändras med hjälp av kunskap. Lite längre fram på 1700-talet förändras bilden av naturen. Naturen blir problematisk som ledstjärna. Det finns många sätt att se på naturen. Det är svårt att hitta förklaringar till vad t.ex liv är. Det upptäcks att inte all kunskap är kvantifierbar, t.ex. det som hör till känslolivet. Vad är ”röd”?. Vad är ”stor”? Dessa begrepp blir svåra att bestämma och filosoferna försöker finna förklaringar till det. En ny naturkänsla växer fram.
George Berkeley (1685-1753) var empirist och ansåg att naturvetenskapen handlar om våra egna idéer och sinnesintryck. Han förnekade materien vilket inte kunde tas på allvar av hans samtid. Men det fick stor betydelse för senare filosofer. Kunskapsteori och metafysik är det centrala i hans filosofi. Han polemiserar Lockes lära om kunskapens begränsningar, atomteorin och antagandet om materiella substanser.
Berkleys
syn på människan Berkeley ansåg också att det inte finns någon kropp och själ. Det finns inga kroppsliga substanser men det finns andliga. Istället ger Gud oss en förnimmelse av en kropp fast det inte finns någon egentligen. Själen förnimmer idéerna.
Berkleys
natursyn Berkeley avvisade atomläran eftersom atomer inte kan förnimmas. Han ansåg också att rörelse är relativ och endast kan uppfattas om det finns två kroppar.
David Hume. (1711-1776) Hume framhöll förnuftets begränsade inflytande och att vanan och instinkten hade den största betydelsen. Han var kunskapsteoretiker och moralfilosof, empirist och skeptiker.
Humes natursyn I naturen finns bara den empiriska regelbundenheten. Induktionen kan inte stödja sig på logiskt tänkande eller sinneskunskapen. Induktionen har stöd i att framtiden kommer att likna det förflutna. Den har sitt stöd i vanan inte hos förnuftet eller instinkten. Substans, jag och orsaksföreställningar är något subjektivt och är därför ingen säker kunskap. Vi kan inte vara säkra på att solen ska gå upp varje morgon bara för att vi vant oss vid det. Det finns inget skäl till att världen är som den är, allt vi kan föreställa oss i fantasin är möjligt och vad som helst kan vara orsak till vad som helst. Det finns inget nödvändigt samband mellan olika händelser, istället tycks allt existera tillsammans men utan sammanhang. Ordningen i naturen kan förklaras av en självorganiserande princip i materien. Det kan finnas flera samarbetande gudar. Det kan spontant ha uppstått en mängd världar varav den mest ändamålsenliga har överlevt. Att det finns endast en intelligent skapare är bara en hypotes. Den är uppenbarligen inte den bästa hypotesen anser Hume eftersom den inte kan förklara världens ondska. Existensen av en ond värld kan inte förklaras med hjälp av antagandet av en god skapare. Han tyckte också att Guds existens är byggd på ett felaktigt resonemang att det är opålitliga data.
Humes
syn på människan Mänskliga förnimmelser är av två slag: intryck och idéer. Intryck är yttre sinnesintryck som ger inre förnimmelser. Idéer är reflexer i själen av intrycken och är mindre livliga och svagare. Idéer och intryck kan vara enkla eller sammansatta. Enkla idéer kommer från enkla intryck och fantasin kan skapa sammansatta idéer. Kunskap om världen kommer till oss genom våra sinnen och består av fakta och regelbundenheter. Vår tro på en yttre verklighet beror på vår naturliga instinkt inte på rationellt grundad kunskap. Empirisk kunskap har vi bara om våra egna känslor och subjektiva intryck i ögonblicket i nuet. Förnuftet kan aldrig motivera viljan eller motsätta sig eller styra passionerna. Förnuftet kan inte ensamt få oss att handla. Det kan bara få oss att vilja handla i samband med en önskan, en känsla. Själva vår önskan kan bara uppstå ur våra drifter, våra passioner. Det finns ingen strid mellan förnuft och känslor. Förnuftet är passionernas slav och det kan bara lyda och tjäna passionerna. Människan har ett moraliskt sinne som får henne att älska dygden och ogilla lasten. Det moraliska sinnet uppväcker känslor av tillfredsställelse eller motvilja. Detta sinne är så djupt rotat i människans natur så endast sjukdom eller galenskap kan förstöra det. Förnuftet kan inte ge oss kunskap om moral, ont eller gott, rätt eller fel. Det finns ingen ond handling i det yttre. Människan känner bara ogillande för en handling inom sig. Det är föremål för en känsla inte ett förnuft. Förnuftet kan inte ge oss någon moralisk kunskap. De naturliga instinkterna tar alltid ut sin rätt. Last och dygd är som färger och ljud som inte finns hos föremålet utan endast i sinnet som uppfattar det. Religiösa och moraliska föreställningar är bara komplicerade känslosamband inom människan.
Jean Jacques Rousseau(1712-1778) ansåg att det finns ett ursprungligt gott naturtillstånd som civilisationen har förstört. Han utvecklade en samhällslära där regeringsmakten bygger på samhällsfördrag, en tänkt överenskommelse att organisera sig i ett samhälle. Rousseau hade betydelse inom pedagogiken. Han påverkade senare strömningarna inom romantiken genom sina tankar om frihet, naturlighet och svärmeri för naturen. Han var kulturfilosof och deist och också rationalist. Han var skeptisk mot vetenskapen och förnuftet så som det såg ut i vissa samhällen.
Rousseaus
människosyn Locke och Hobbes ser människan i naturtillståndet som en social varelse, det tycker inte Rousseau. Han tycker att människan i naturtillståndet är ett djur som helst vill leva för sig själv och att hon har en sådan styrka så att hon kan klara av det. Hon har vissa grundläggande behov som att äta, dricka, vila sig och få sexuell tillfredsställelse. Får hon dessa behov tillfredsställda är hon nöjd. Djuret människan samlar inga ägodelar, skapar inga relationer och har inget språk. Bara gesternas och skriets språk. Hon har inget förnuft, inget minne av det som hänt utan lever i nuet. Hon har heller ingen historia eller framtid och lär sig inget nytt, men har en förmåga till medlidande när hon ser andra sjuka, svaga människor. Genom att lämna födoämnen kvar till de svaga blir hon fri från sitt eget obehag av att se lidande. Det leder till att naturtillståndet blir ett gott tillstånd. Människan är konfliktfri och harmonisk precis som naturen hon lever i. Eftersom människan inte har något förnuft har hon inte heller några moraliska principer. När människan började utveckla sitt förnuft skedde också en social förändring. Hon kände igen sina likar, började söka sig till dem och utvecklade ett språk för att kunna kommunicera. Med förnuftet började människan utveckla andra förmågor. När en människa utvecklar sina egenskaper förlorar en annan sina naturliga förmågor. Det är en viktig tanke hos Rousseau. Tanken bakom det är att summan av energier i ett slutet system alltid är konstant. När något utvecklas går något annat tillbaka. Det är därför en del människor utvecklas till intelligenta filosofer medan andra går under ansåg han. Utveckling leder alltså till ojämlikhet. I och med att människan började utveckla vissa förmågor och praktisk kunskap fick hon ett anseende bland andra i den sociala gruppen. Dessa förmågor var detsamma som egendomar med bytesvärde. Genom att vi utvecklar olika förmågor så kommer vi också att särskilja oss från andra i gruppen. Det här leder till ett dilemma. Vi vill ha jämlikhet samtidigt som vi vill vara särskiljande vilket leder till en olöslig inre konflikt. Styrs inte det upp kommer det att leda till grymhet och brist på medlidande. När vi kräver jämlikhet kan det leda till brist på medlidande. När människan börjad dela upp sig i olika yrkesgrupper uppstod också tanken att låta andra arbeta åt sig. Det infördes en hierarki med hjälp av hot eller lockande erbjudanden vilket i sin tur ledde till en ökad privatiseringen. Samhället utvecklades till ett marknadssamhälle där pengar användes som bytesmedel. Pengar fick det högsta sociala anseendet. Det leder till att den naturliga verkligheten lämnas, de fattiga utesluts, den naturlig balans upphör och då uppstår det motsättningar. Människan blir artificiell. Det finns inget utrymme för medlidande endast grymhet. Klyftan mellan rika och fattiga gör att en klass av kriminella bildas och blir ett hot. De rika vill skapa en stat för vinnings skull men påstår egentligen att de vill skapa en stat för att skydda sin egendom. Det leder till tyranni. Den starkes rätt råder och det finns inte längre någon moral.
Rousseaus samhällsfördrag En moralisk tillvaro skapas med hjälp av regler som kan accepteras av alla som ingår i staten. Genom att ha ingått i kollektivet bestämmer individen över sig själv och ger tillbaka egendomen till sig själv. Klyftor undviks då mellan rika och fattiga. De fattiga ges samma möjligheter som i naturtillståndet att överleva av egen kraft. Den egendom individen får är helig, ingen annan kan göra anspråk på den. Egendom skapas som en överkapacitet och den lever staten av. Den allmänna viljan är en kollektiv, god frihet, rätt och identisk med den naturliga lagen och Guds röst i människan. Tillämpningen kan variera i olika länder. Det är en respekt för liv, rätten till liv och rätten till skydd av livet. Det är också rätten till frihet, att få vara med och bestämma grunderna för statens uppbyggnad, rätten till egendom och förmåga att utveckla ett överskott som är nödvändigt för att staten ska fortleva. Ett folk är fritt då allmänviljan råder. |
|
1800-1820 Nationalismen börjar också få fäste. Ett enhetligt samhälle med bestämda gränser där folket med samma traditioner och ursprung kunde få samlas under en och samma ledare blev önskvärt. Metafysik blev ett centralt begrepp och idealismen utvecklas. Intresset för konst och litteratur blev också centralt. Romantikens tankar ledde också till en ny naturkänsla. Respekten växte fram för den enkla lilla människan. Jämlikhet och broderskap var honnörsord som också framfördes under den franska revolutionen.
Immanuel Kant.(1724-1804) Transcendentalfilosofins upphovsman. Han försökte förena rationalism och empirism och var inspirerad av Leibniz filosofi. Kant ville införa en ny metod för att lägga en grund för filosofin och vetenskapen då han tyckte att själva den mänskliga kunskapsförmågan skulle undersökas .
Kants natursyn Kants kunskapsmetod, transcendental deduktion, utgår från att vetenskapliga och moraliska erfarenheter är ett faktum och utifrån det försöka se vilka villkor som krävs för att det ska kunna bestå. Materien är given a posteriori, genom förnimmelserna men formen finns där a priori. Det finns ett ändamål i naturen. En växt eller ett djur kännetecknas av de olika delarnas underordning under ett större helt. Dessa samverkar för att nå upp till denna helhet. Något bevis för naturens ändamålsenlighet kan vi aldrig finna men kan använda tanken på ett ändamål som ett mål och en ledtråd i forskningen.
Kants människosyn En av förståndets kategorier är kausaliteten. Allt vi erfar är inordnat i en kedja av orsak och verkan. Det är en förutsättning för erfarenhet. Av alla förnimmelser uppstår en enhet. Det är kunskapssubjektet, eller det transcendentala medvetandet. Allt ordnas av ett ”jag tänker”. De blir tänkta och omvandlade till erfarenhet och kunskap. Människan har också ett förnuft och mot förnuftet svarar idéer. Förnuftets idéer hör till "noumenalsfären”. En sfär som visar tingen hur de i sig själva är bortom sinnevärlden. Det moraliska medvetandet öppnar vägen för oss till en översinnlig verklighet. Sökandet av en sådan kunskap kan aldrig ha framgång när vi lever här i sinnevärlden. Men förnuftsidéerna kan tjäna som ledtrådar och mål i kunskapssökandet. Vi kan betrakta världen som om den kunde förstås helt och fullt av vårt förnuft.
Moralfilosofi Lycka är en god sak när någon som är värdig lycka upplever den med andra ord en människa som har en god vilja. Plikten är något som är rotat i människans personlighet och är det som höjer henne över henne själv till en förnuftets ordning. Vi har ett praktiskt förnuft som visar oss vad som är det rätta. Vi har också en moralisk kunskap nedlagd i oss. Det moraliska handlandet kan göras till ett universellt handlande, genom att handla på ett visst sätt så skulle det sättet vara ett önskvärt sätt för alla att handla på. Människan äger frihet och har fri vilja. Vi är moraliskt fria att välja mellan olika alternativ. Vi bör göra vår plikt och det förutsätter att vi kan välja. Människan hör hemma i två världar, naturen eller frihetens rike. Hon är en biologisk varelse som är underkastad universums lagbundenhet. Hon är en frihetens förnuftsvarelse som hör hemma i noumenalsfären. När hon följer förnuftet och gör sin moraliska plikt handlar hon oberoende. Hon handlar enligt lagar men bara lagar som hon själv har valt att lyda. Hon är fri. Vårt praktiska förnuft ger oss kunskap om rätt och orätt, gott och ont. Omdömesförmågan är en förmåga som befinner sig mitt emellan dessa två världar och förmedlar mellan förståndet och förnuftet. Gud är den som upprätthåller den moraliska världsordningen.
Johan Gottlieb Fichte(1762-1814) lade grunden till den transcendentala idealismens filosofi. Han utgår från Kant. Fichtes filosofi innebar att objektvärlden inte uppkommer genom påverkan från yttre ting utan är en skapelse av jaget själv, inte det individuella utan av verklighetens väsen, det överindividuella absoluta jaget. I erfarenheten finns både subjekt och objekt förenade. Vilken inriktning man väljer beror på viljan eller intresset. Vilken filosofi man väljer beror på vad man är för människa. Fichte valde inriktningen att det primära är subjektet, och förklaringen att allt är en produkt av intelligensen. Han trodde på andens makt över materien och viljans makt och insåg betydelsen av sin egen frihet och oberoende av allt utanför sig själv.
Fichtes natursyn Fichte förändrade senare sin teori till att det Jag som skapade världen är inte ett individuellt jag utan ett transcendentalt jag som finns gemensamt hos alla människor och i större likhet med de kristnas Gud. Det är både den sinnliga och den moraliska erfarenheten som sätter oss i förbindelse med en transcendental verklighet en verklighet som är den moraliska världsordningen. Den högsta verkligheten jämställs med Gud, Livet, Varat. Det mänskliga jaget gör Varat till objekt och därmed blir Varat medvetet om sig själv.
Fichtes
syn på människan Människan är inte bara existens utan är ren frihet och rörelse. Hennes handlande är ett självändamål och hon övervinner ständigt sig själv. Människan kan rycka sig loss från fjättrande bojor, från verkligheten omkring sig. Fichte anser också att det är varje folks rätt och plikt att förverkliga sin egenart.
Friedrich von Schelling, (1775-1854) var en av de mest inflytelserika filosoferna inom den tyska romantiken. Han utgick från Kants teleologiska natur och konstuppfattning. Naturen och konsten var två centrala teman i Schellings filosofi. Hans naturfilosofi var en revolt mot den tidigare materialistiska och mekaniska uppfattningen av världen. Han var inspirerad av Platon och nyplatonism.
Schelling
och naturen Människans historia, filosofi och konst är en högre manifestation av Andens medvetande. Naturen är inte död materia utan består av krafter som magnetism och elektricitet. Det finns inga atomer utan istället krafter och motkrafter. Naturen fortsätter att utvecklas och håller alltid på att skapa sig själv. Varje del av naturen är ett mikrokosmos och återspeglas i universums helhet. Enligt hans identitetsfilosofi utgör ande och materia, subjekt och objekt djupast sett en enhet som kan upplevas i en särskild kunskapsakt, den intellektuella åskådningen. Han hade en föreställning om den i naturen slumrande anden. Schelling filosoferar över identiteten. Den absoluta Verkligheten kan inte sägas vara ande. Istället säger Schelling att Anden är identiteten mellan subjekt och objekt, mellan ande och natur. Denna identitet är bara tillgänglig för förnuftet. Det Absoluta har ett innehåll av idéer som tjänar som förebilder för verklighetens alla föremål. Copyright ©Elinor Carlsson |
|
Idéhistorisk läsebok I och II,1982.Gidlunds Malnes,R /Midgaard,B.1994 De politiska idéernas historia, Studentlitteratur Nordin,S.1995. Filosofins historia. Studentlitteratur Strömholm, P.1984.Den vetenskaplige revolusjonen1500-1700,Solum forlag 17 uppsatser, 1980 Tillbaka till:
|
