Naturfilosofi © 2000 Elinor Carlsson. Kommunikatör.
|
Naturfilosofiska framsteg
|
|
Naturfilosofiska
framsteg Dessa grekiska tänkare sökte rationella förklaringar på sina frågor, förklaringar och svar som söktes i det som kunde upptäckas i naturen. Det finns endast ett fåtal skrifter bevarade från denna tid men genom senare filosofer som Platon och Aristoteles får vi lite kunskap om hur de tänkte. Människan då funderade precis som många gör i våra dagar, över relationen till en högre skaparkraft eller något annat gudomligt. Hon funderade på jordens skapelse och sin plats i universum och syftet med tillvaron. Naturfilosoferna var inte medvetna systembyggare och tänkte inte medvetet i begrepp som verkan och orsak som våra nutida vetenskapliga institutioner. Människan levde i en huvudsakligen muntlig kultur där det var ytterst ovanligt att skriva ned sina iakttagelser. De gjorde iakttagelser i naturen och drog slutsatser utifrån vad de såg. De försökte begripa det de såg och trodde också att det var möjligt. Det gjordes försök att finna naturliga orsaker till det som upplevdes istället för att ge myterna och gudarna rollen som en orsak till fenomenen i naturen. De tidiga försokraterna funderade över vad alla föremål egentligen bestod av och antog att allt var uppbyggt av ett eller flera urämnen. Thales (omkr. 585 f. kr) till exempel trodde att vatten var ett urämne, och att jorden var en skiva som flöt på ett vattentäckt firmament, dessutom att stjärnor och planeter var lysande ånga. Thales hade uppfattningen att allt i naturen är gudar och menade också att allt i naturen är besjälat. Andra naturfilosofer trodde att eld, jord och/eller luft var andra urämnen. Pythagoras (föddes omkr. 570 f. Kr) och medlemmarna i det Pytagoreiska Förbundet som bildades senare, hade uppfattningen att de matematiska talen var ett urämne, att universum var uppbyggt på matematisk grund och de förde in abstrakt tänkande genom att matematiskt försöka förstå världen. Matematik är inte något som skapas, den finns där för att upptäckas! Empedokles (omkr. 400 f. Kr) gjorde experiment med luft och fastslog att materia kan existera trots att den inte är synlig. Han ansåg också att människan består av samma grundämnen som naturen det vill säga luft, jord, eld, vatten. Anaxagoras (omkr.500- 428 f.Kr.) uppfattning om Kosmos var istället att det bestod av ett oändligt antal första principer som han kallar frön. Han betraktade sinnesintryck som oumbärliga vid naturforskning. Han anklagades också för att han påstod att solen inte hade någon gudomlig karaktär utan var ett glödande klippblock och att månen bestod av jordisk materia! En annan tänkare var Demokritos (född ca 470-450 f. Kr) Demokritos ägnade sig åt observationer av tekniska och naturliga processer och skrev ett stort antal böcker. Demokritos antog att naturen arbetade med osynliga kroppar som han kallade atomer! Atomerna var en fast, odelbar liten byggsten som kunde användas för att bygga upp en matematisk värld. Genom en förening av atomer som rör sig i ett tomrum uppstår alla ting. Själen är dödlig och består av förenade, lättare, rundade atomer vars förening upplöses i döden.
Förändring och själen Sokrates (omkr.470-399 f. Kr) däremot hade inte samma uppfattning som naturfilosoferna, utan förde istället in ett nytt begrepp gällande själen som något personligt som ägde intelligens och karaktär. Platon (427- 347 f. Kr) har i vissa av sina skrifter naturfilosofiska inslag även om han till största delen ansåg att filosofi är tänkande och inte empirisk iakttagelse. I dialogen ”Timaios” berättas om Kosmos som något ordnat som har mått och är något som finns i förnuftet och det godas idé. Gud är den hantverkare som skapat världen och som förebild har han använt idéerna som är urbilder för det som skapas. Det finns en världssjäl och världen består både av materia och ande. Platon tyckte att naturforskningens mål är att söka efter lagbundenheter bakom de empiriska iakttagelser som görs. Bakom planeter och stjärnors tillsynes oregelbundna rörelser på himlen ansåg han, finns regelbundna geometriska rörelser som man geometriskt och matematiskt skulle kunna utforska. Han ansåg liksom pythagoréerna att universum är uppbyggt på en matematisk grund och tyckte att uppgiften är att upptäcka de matematiska lagar som styr universum. Detta var början till den antika astronomins forskningsprogram. Aristoteles (384-322 f.Kr.) uppfattningar skiljer sig från Platons i vissa avseenden. Han är den förste tänkare som försöker göra en systematisk indelning av vetenskaperna. Han skiljer på teoretisk och praktisk vetenskap och anser att vi inte har någon verklig kunskap om tingen förrän vi känner till dess orsaker. Han utförde empiriska undersökningar på djur. Aristoteles hade också en teori om de fyra elementen, jord, vatten, luft, och eld, liknande naturfilosofen Empedokles tankar. De olika elementen ansåg Aristoteles har olika rörelseprinciper som han empiriskt troligtvis hade iakttagit. Eldens naturliga rörelseriktning är uppåt och jordens materia strävar nedåt. Dessa fyra element kan kombineras på olika sätt och genom det bilda nya ämnen och kroppar. Aristoteles universum är en
ordning som på en gång är moralisk, metafysisk och religiös. Här
finns inte någon skapare, världen har alltid funnits men det finns
andlig kraft, en orörlig rörare som inte Själ är något som finns i allt levande och den är inte odödlig. Den vegetativa själen delar vi med alla till och med växterna, den animala själen delar vi med djuren, den förnuftiga själen har bara människan. De högsta själsförmögenheterna är fantasi, sinnesförnimmelser och förmåga att tänka. |
|
Kunskapsteoretiska
framsteg Frågan rent teoretiskt vad kunskap är och vad kunskap kan användas till var troligtvis inget som tänkarna funderade så mycket över, men tankar om universum, högre makter och människans plats i världsalltet nedtecknades för att vara en grund i berättandet av olika myter och för att ge identitet till åhörarna var de hörde hemma i världsalltet. Detta var början till framtidens kunskapsteorier. Med vår tids vetenskapliga definition kan man säga att naturfilosofernas kunskapsteori var empirisk. All kunskap fick man genom sinnesorganen. När skrivkonsten utvecklades fick det däremot till följd att språket fick en form och kunde lagras till andra efterföljande tänkare och genom det kunde sparad, samlad erfarenhet sammanställas till kunskap som med tiden växte till olika teorier. Sokrates ansåg att kunskap kan inhämtas om någon hjälper till att förlösa de insikter som redan finns i människan sedan tidigare och han jämför det med tillfället när en barnmorska förlöser en moder. Att få kunskap är en stor upplevelse men är samtidigt smärtsamt och besvärligt. Den som hjälper till att förlösa insikter behövde inte själv ha mycket kunskap utan i stället vara vis nog att ställa de rätta frågorna för att locka fram kunskapen. Platons filosofi präglas av kunskapsteoretisk rationalism och förnuftet är den huvudsakliga kunskapskällan. Förnuftet är aktivt i sig självt och inte något som organiserar sinnesintrycken. Tänkandet kan skapa nya tankar oberoende av empirism. Troligtvis uttryckte Platon både en muntlig lära som var till för hans lärjungar och en skriftlig för de som läste hans dialoger. För Platon är kunskap återerinring. Kunskap är något som vi har med oss från tidigare liv och upplevelser och som finns där från födelsen men är något som vi glömmer. Den måste återupptäckas. Filosofi är detsamma som kärleken till kunskap och tankens värld är filosofernas sanna hemland.
Platons Ontologi Platons kunskapsteori i dialogen Theaitetos betonade för att ha kunskap om någonting och tro på att det var sant så måste det finnas acceptabla skäl att tro det. Platon räknar upp fem acceptabla skäl. a) varseblivning, det som kan iakttas med sinnenas hjälp, b) minne, det minne som finns från tidigare liv och upplevelser i idévärlden, c) deduktiv slutledning, det som kan härledas till allmänna lagar. d) induktiv slutledning som bygger på iakttagelser e) intuitiv insikt, förmåga att dra slutsatser utan tillgång till fakta. Allt i sinnevärlden är enligt Platon föränderligt så kunskap kan vi få endast genom det eviga formerna och idéerna. Aristoteles ansåg liksom Platon att kunskap endast gäller det oföränderliga, men han ansåg också i motsats till Platon att formerna är något som finns inne och hör samman med tinget så länge det består. Målet för teoretiskt tänkande är sanningen för dess egen skull. All kunskap måste utgå från erfarenheten, och den högsta kunskapen är seendet både det yttre och inre seendet, kontemplationen, att låta sig upptas av djupa tankar. Kunskap är också kunskap om orsaker, det räcker inte med att bara beskriva, det måste också ges en förklaring varför. Han använder bilden av en bildhuggare som tillverkar en marmorstaty. Den materiella orsaken är materialet marmor, den formella orsaken är formen av en mansfigur. Den effektiva orsaken är bildhuggaren och hans mejsel och den finala orsaken är avsikten med att skapa ett vacker föremål. Aristoteles säger också att
det finns olika kunskapsformer och mot varje kunskapsform svarar en
dygd. Dygden vetande
har som mål att nå en
sanning, en kunskap om kosmos och dess regelbundna mönster.
Kunnande har som mål tillverkning, en förmåga att åstadkomma
saker. Klokhet , praktisk visdom har målet den rätta
handlingen. |
|
Metodologiska
framsteg. Thales jämförde jordens skapelse med bildandet av Nildeltat som uppstått vid uppslamning av jord och sand, Thales trodde också att jorden var formad som en skiva som flyter på vattnet. Det utfördes olika experiment men inget i förväg systematiskt sätt att närma sig materialet fanns inte. Genom att iaktta vad som hände när eld värmde vatten drog man slutsatser som sattes in i större sammanhang. Det som hände i vardagen, i köket eller i smedjan eller hos krukmakaren användes för iakttagelser.
Några experiment Sokrates (omkr. 470 -399 f. Kr) anses vara upphovsman till begreppet deduktion och induktion. De filosofiska diskussionerna som förekommer i Platons dialoger innehåller ofta olika begrepp. Till exempel frågas vid ett tillfälle ”Vad är tapperhet?” eller ”Vad är fromhet? ”(Filosofins historia, S. Nordin,1995) Samtalet går vidare tills en definition har blivit föreslagen. Denna kritiseras, en ny definition föreslås. Det här liknar en slags verklighetsforskning. Det leder till en överenskommelse om vad begreppet ska betyda, om det inte kan uppnås så skjuts lösningen på framtiden.
Akademin och Lykeion Aristoteles grundade Lykeion ett komplement till Akademin. Han indelade vetenskaperna i tre grupper. a) De teoretiska vetenskaperna som behandlar det nödvändiga och av lagar bundna som filosofi, metafysik, matematik, fysik. b) De produktiva vetenskaperna konst, retorik c) De praktiska vetenskaperna politik och etik.
Kontradiktionsprincipen
Syllogism
Naturens trappa Aristoteles gjorde en stor
insats för den biologiska vetenskap då han delade upp och |
|
Epikurism och
stoicism Stoicismen
representeras av Zenon (omkr. 300 f. Kr) som sägs ha
vandrat och undervisat i pelargången eller Stoan på torget i Aten.
Han var författare och lärare och utvecklade läror inom logik och
naturvetenskap.
Epikurismens
kunskapsteori
Epikurismens metafysik Epikuréerna var troligtvis påverkade av Demokritos och hans atomlära eftersom de trodde att allt består av ett oändligt antal atomer som varierar i storlek, form och vikt. Dessa virvlar runt i tomrummet och när de stöter mot varandra bildas subtila former som har själ. Själen som är dödlig består av en finare typ av atomer. När ett föremål förstörs faller det sönder i sina beståndsdelar, atomerna. Det finns odödliga gudar men de är materiella och bör visas heder och ära. Men de griper inte in i människors angelägenheter. Uppfattningen var också att det inte finns något syfte med världen och att det inte finns någon Försyn eller ordning. Världen styrs blint. Det finns en fri vilja och det kan inte förutsägas vad som ska komma att hända.
Epikurismens etik Människan bör undvika att vara rädd i onödan. Rädsla och oro var något som skulle bekämpas. Det var onödigt att frukta döden. Gudarna skulle inte heller fruktas då de ansågs inte ha något inflytande i det dagliga livet. Döden sågs som något slutgiltigt. Det finns inget helvete och vid döden dör själen också eftersom även själens atomer skingras. Däremot kunde inte obehag och smärta undvikas och det var tröstande att veta att enligt erfarenheten så är en intensiv smärta inte långvarig och en långvarig smärta är inte lika intensiv och kan stås ut med. Det förekom inga orgier bland epikuréerna. Dramatiska kärleksrelationer skulle undvikas, istället var vänskap viktigare och lugnare. Människan skulle leva måttfullt och vara nöjd med lite. Var och en accepterades och fick ha sin egen uppfattning.
Stoicismens kunskapsteori
Stoicismens metafysik Logos eller Zeus är det högsta förnuftet och härskare. Det kan kallas gud men är inte en personlig gud. Förnuftet genomsyrar allt. Natur, förnuft och dygd är ett. Människan ska följa naturen genom att styras av förnuftet. Själen måste härska över kroppen och förnuftet måste härska i själen. Det råder en sorts panteism i naturen. Världen uppfattas som en besjälad kropp, en levande organism. Människan är själv delar av det materiella kosmos och kan inte styra kosmos, allt styrs av en Försyn. Allt är förutbestämt, det finns ingen fri vilja. Inget kan vara bättre än det är. Det finns ingen odödlig själ utan Logos finns inne i människan. Vid döden lever själen kvar ett litet tag, sedan dör den och uppgår i Logos. Döden är inget ont och en rädsla för döden är inte nödvändig. Självmord accepterades som en möjlig utväg.
Stoicismens etik Uppfattningen var att människan styrs av en självbevarelsedrift och lyckan beror på henne själv och inte på tillgångar. Självbehärskning är en livskonst. Försöker människan göra revolt så styrs hon ändå av ödet och det kan inte hindras utan allt leder till vad ödet bestämt. Det ansågs att lidelsefrihet är ett ideal och det bästa är att undvika fysisk lust och kroppslig njutning. Stoikerna var inte dömande, de var öppna för olika slags religioner.
Några olikheter mellan stoicism och epikurism Kollektivet i den epikureiska ”Trädgården” var välvilligt inställda mot kvinnor , det var inte vanligt då överhuvudtaget i Aten. Kvinnor och barn sågs som något lägre stående. Synen på universum skilde sig mellan epikuréer och stoiker. Epikuréerna trodde att universum alltid hade funnits och alltid skulle fortsätta att finnas, man trodde också att det fanns ett oändligt antal världar, medan däremot stoikerna trodde att kosmos har en början och ett slut. De trodde också att världen består under ett mångtusenårigt världsår och sedan går mot sin undergång för att på nytt födas. Tidigare händelser upprepas på nytt. Stoikerna trodde att universum bestod av en blandning av förnuft och materia. Epikuréerna trodde att den bestod av atomer och tomrum. Epikuréerna hade uppfattningen att världen styrs blint, att det inte finns något öde eller någon Försyn. Man trodde också att människan har en fri vilja. Stoikerna hade motsatt uppfattning. De trodde att allt var förutbestämt och att en Försyn styrde allt i Kosmos. De trodde inte att människan hade någon fri vilja utan att hon var helt styrd av sitt öde. När det gäller etik tyckte epikuréerna att man skulle vara naturlig, njuta av livet, söka lusten och undvika olust. De trodde också att människan själv var kapabel att avgöra vad som var lust eller olust. Stoikerna undvek istället att söka fysisk lust och kroppslig njutning. Idealet var självbehärskning och lidelsefrihet.
Debatt mellan stoiker och epikuré Stoiker: Käre atenare, här sitter du och gömmer dig. Det är dags att du kommer ut i verkligheten. Man kan inte springa undan sitt öde genom att dra sig tillbaka så här i Trädgården Epikuré: Vilket öde? Vi lever här och nu och ska ta vara på vad livet bjuder. Det beror på oss själva vad vi får ut av livet. Stoiker: Ja så ser du kanske saken men ödet bestämmer vad det blir av oss. Kanske ditt öde är att sitta här i Trädgården. Epikuré: Jag har själv valt att leva så här, det har inget öde bestämt. Stoiker: Du går bara den lättaste vägen och låter dig ledas av dina begär. Jag ser att du har kvinnor här också. Deras plats är inte bland männen, det vet du så väl. Epikuré: Jag förstår inte din anklagelse, jag försöker leva naturligt och göra det bästa av livet, det är inte fel att försöka ha det så bra som möjligt. Dessutom är kvinnor också människor. Stoiker: Du vet väl att det är Förnuftet det högsta och mäktigaste vi ska lyda och vi måste inse att kroppen inte ska styra oss och få oss att ge efter för våra begär. Vi måste finna oss i vår plats i livet även om vi inte har det så bra. Det är inget som vi kan eller bör göra något åt. Epikuré: Men lusten finns ju där, ska vi inte njuta av den då? Jag tror inte att lusten är ond så länge vi mår bra av den. Jag tror att man som människa själv kan avgöra var gränsen går mellan lust och olust. Stoiker: Du tror så för att du inte vill ledas av Förnuftet, du tycker väl att det är den enklaste vägen. Epikuré: Du uppfattar det så för att vi inte har samma uppfattning om världen. Du får ha din egen uppfattning om du vill och jag hoppas du låter mig ha min. Stoiker: Ja visst käre atenare får du ha din uppfattning. Världen är komplicerad, det finns många gudar. |
|
Naturfilosofernas
syn på natur, teknik och människan Anaximandros
(omkr. 550 f. Kr) trodde att människan en gång varit en fisk som
sedan anpassade sig efter ett liv på land. Kanske tankar som en
senare påverkade Darwin och hans utformande av utvecklingsläran!
Teorier utvecklades om naturens och människans uppbyggnad av urämnen
som vatten, luft, eld, och jord och de funderades också över
motsatsförhållanden och balansen mellan vått och torrt, varmt och
kallt. En del hade uppfattningen att jord och stenar bildats av ett förtätat
töcken.
Gränsen mellan människa
och natur
Sjukdomsuppfattning
Samspelet, människa och
natur Under Antiken förekom det också en omfattande avskogning runt Medelhavsområdet. Trävaror hade ett stort användningsområde, till att bygga båtar och hus, till redskap och som bränsle. Platon varnade för detta och man stiftade lagar mot för mycket avverkning. Följden av avskogningen ser vi idag då landskapet runt Medelhavet är mycket kargt och jordarna magra.
Den Hippokratiska läkekonsten
Platons syn på
naturen och människans samspel Människan består enligt Platon
av tre delar: 1.Förnuftet, 2.Viljan, och 3.Begäret. Förnuftet
är den del som står i kontakt med kosmos och det är beläget i
huvudet. Dygden vishet sammanknippas med förnuftet. Viljan finns i bröstet
och gör att man får en förmåga att genomföra saker. Dygden mod Platon anses också som den förste tänkare som kan förklara psykiska fenomen. I hans skrifter finns tankar om psykosomatiska sjukdomar där känslolivet bidrar till kroppsliga sjukdomar. Han talar också om hur kemisk obalans kan påverka själen, psyket, genom att olika kroppsvätskor tränger in i själen och orsakar svårmod och tungsinthet. Platon förklarar kvinnors och lägre djurs existens som en följd av mannens degeneration. De män som levt ett fegt och dåligt liv blir återfödda som kvinnor i nästa liv. Fyrfotadjuren utvecklades från de män som helt saknade filosofi. Fiskarna var tidigare helt själlösa människor, och oförargliga, trögtänkta människor blir fåglar!
Aristoteles syn på
samspelet, naturen och människan Likadant är det i naturen. Naturen befinner sig i ständig rörelse och strävar från möjlighet till ändamål. Ett exempel är att ett blomfrö har till avsikt att bli blomma och kommer att sträva mot det målet. Aristoteles trodde att naturen är fylld av olika blandningar av materia. Han trodde inte på ett åtskiljande utan trodde att kropp och själ hör ihop. Själen är en funktion som aktualiserar kroppen. Han ansåg att det finns en mänsklig natur och vår uppgift är att förverkliga den. Detta kan bara göras stegvis. Vårt tänkande, våra känslor, behov och drifter leder till att vi väljer att fatta ett beslut som vi sedan följer upp i handling för att nå det förutbestämda målet. Aristoteles ansåg att världen består av de fyra elementen, vatten, eld, luft och jord. Dessa element blandas menade han och olika kroppar med olika egenskaper uppstår. Han trodde liksom hippokraterna att sjukdom beror på obalans mellan olika element i kroppen. När det gäller naturens uppkomst menade Aristoteles att det inte finns någon skapare till naturen utan allt finns för sitt eget ändamåls skull. Människokroppens form är själen, däri finns livet och ändamålet. Han beskriver i Djurens delar IV människan som ”det enda av alla djur som går upprätt, emedan hennes väsen och substans är gudomliga”.…”naturen har utrustat henne med händer och armar”…”ty händerna är verktyg och naturen delar i likhet med förnuftiga människor ut verktyg till dem som kan bruka dem”( Grekisk Vetenskap. B. Farrington.1991) Han menar vidare att människan inte har blivit klok tack vare sina händer utan hon har fått sina händer för att hon är det klokaste djuret. Aristoteles såg människorna som djur, t. ex bin och myror. Utmärkande är att hon kan tala och skilja mellan ont och gott. Han delade också upp det människor i det manliga och kvinnliga könet och gav dem olika egenskaper. Det manliga könet kännetecknas av värme, himmel, höger, torr, aktiv och har psykiska egenskaper som styrka, förnuft, och klarhet. Det kvinnliga könet kännetecknas av kyla, jord, vänster, fuktig, passiv och har egenskaper som känslosamhet, svaghet, irrationalitet och orenhet! Denna syn har präglat hela det västerländska samhället och gör det fortfarande.
Asklepioskulten Enligt myten var han en halvgud och son till Apollon. Han överskred gränsen för sin läkarkonst och började uppväcka döda och föll för Zeus blixt. Asklepios fick stor betydelse som hälsogud för grekerna och tempel uppfördes där man kunde gå igenom ritualer för att bli botade från sina sjukdomar. Denna läkekonst var av metafysisk art och botade många genom att med hjälp av människans egen tro bli frisk. För att gå igenom en behandling av Asklepios besöktes ett av hans tempel där behandlingen inleddes med en inkubation. Förberedelser pågick i flera dagar. Ritualer och gåvor ingick i förberedelserna. Under natten besöktes den sjuke av Asklepios antingen genom drömmar eller uppenbarelser, där gavs direkta råd eller symboliska bilder som visade vad som skulle göras för att bli frisk. Ibland blev den sjuke mirakulöst frisk under natten även om han inte hade mött guden. |
|
Nyplatonikernas
uppfattning om människan och naturen
Galenos
humoralpatologi Galenos ansåg att kroppen har
fyra olika kroppsvätskor, blod, gul galla, svart galla och slem. Han
ansåg att sjukdom orsakas av en felaktig blandning av dessa kroppsvätskor
så kallad dyskrasi. Allt levande hade tidigare indelats i tre större grupper, växter, djur och människor. I växter finns växandets princip, i djur växandets och rörelsens princip och i människan, växandets, rörelsens och förnuftets princip. Denna kraft omvandlas i kroppen till fysisk, animal och psykisk livskraft. Galenos formade en tes över hur detta gick till. Levern och venerna var huvudorgan för det fysiska livet, hjärtat, lungor och artärer var huvudorgan för det animala livet och hjärnan plus nervsystem var säte för det psykiska livet eller intelligensen. Galenos uppfattning var att i levern omvandlas födan till blod som i sin tur omvandlas till fysisk växtkraft. Blodet transporteras sedan vidare till hjärtat där det förädlas med animal livskraft och somliga artärer för blodet vidare till hjärnan där det sker en tredje omvandling med psykisk livskraft. Detta var ett första försök till en teori om blodcirkulation som uppfattades som sann ända fram till 1500-talet. |
Det råder delade meningar om antikens tekniksyn. En del historiker hävdar
att antiken präglas av en teknisk stagnation. Orsaken till det skulle
vara att det inte ansågs fint att använda sina händer i ett En orsak till stagnationen kan ha varit att greker och romare fick svårt att lagra information då mängden av papyrusrullar blev svåra att hantera. Det var svårt att komma åt tidigare information som kunde ha använts för fortsatta experiment. Andra historiker hävdar att det är en felaktig bild att tekniken stagnerade. I Rom byggdes avancerade vägar, akvedukter och sanitära inrättningar. Underverk som fyren utanför Pharos byggdes. Det byggdes tempel. Järnframställningen utvecklades. Archimedes är känd för sin utvecklingen av de viktiga mekaniska uppfinningarna som skruven, det lutande planet, kilen och hävstången. Under antiken konstruerades också komplicerade urverksliknande maskiner. Vattenhjulet och kugghjulet är antika uppfinningar likaså betonggjutning och glasblåsning. Tekniken utvecklades även under antiken, men teknik var inte intressant för filosoferna och eliten. Att arbeta praktiskt med händerna var slavarnas uppgift. Copyright ©Elinor Carlsson |
|
Bergenheim.Å. Eskilsson L.(1995) Förnuft, fruktbarhet och förälskelse. Carlssons Farrington. B. (1991) Grekisk vetenskap, Prisma Johannisson. K. m. fl. (1982) Idéhistorisk läsebok. Gidlunds Malnes, Midgaard. (1994)De politiska idéernas historia. Studentlitteratur Sundin. B. (1996) Den kupade handen. Carlssons Artiklar Sjöstrand. L. "Platon - den förste psykiatern". Läkartidningen, vol. 92, nr 25. 1995 Sjöstrand. L. "Förleddes av guldet att överskrida otillåtna gränser" Läkartidningen, vol.92, nr 51-52. 1995
Tillbaka till:
|
