Månskensandar
cirkulerar
runt silverljusets
bleka 
skönhet

Månmannen
lockar mig ut
blinkar förföriskt
med sitt
bleka 
öga

kastar förtrollande
skuggor
mellan snöbeklädda 
granar
och tallars
utsträckta
och fallande
armar

Träden viskar
i silverljuset

Blånande tyngd
skyler trädens
bara axlar
och i björkens
avskalade 
grenar
leker himmelsänglar
med isklara 
stelnade
vingar

Jag lockas in 
bland skuggorna

Något viskar
om fördolda
ting

Dansar ringdans
med vitmantlade
gnistrande
granmän

tar deras händer
får vara med
delaktig
i det förunderliga

bli ett med skuggorna

Virvlande går dansen

extatiska virvlar 
som rymdens nebulosor
på långt håll
skådade
från den minimala
storslagna
platsen
vår Moder Jord

Nästa dikt

 Tillbaka till Lyrik