Jag förstår inte …
av Elinor Carlsson

Varför ser inte de kristna våldet?

Varför vill inte kristna som har bibeln som sin heliga lärobok kännas vid att den innehåller så mycket fruktansvärt omänskligt våld. Är det för att de kristna vill att den ska vara sann. Blundar de som grundar sin tro på bibeln inför uppenbart svåra frågor bara för att de inte vill se det inkonsekventa? Det är ju med all tydlighet så att bibeln beskriver Gud som väldigt skrämmande. "Han" framställs mer lik en fanatisk sektledare än den Gud man trodde skulle beskrivas; Guden som en kärleksfull omsorgsfull källa som visar villkorslös kärlek. Varför denna inkonsekvens i bibeln? Är det inte kärleksbudskapet som är det viktiga även i kristen tro?

Jag vet att det finns olika grader av ”kristna”. De som är närapå bokstavstroende och andra ”kristna” som bara tror. För de senare är inte bibeln så viktig, för dem är tron viktigare, tron på en gudsbild som de själva skapat. Så långt är jag också med. Jag grundar inte heller min ”tro” på bibeln för min ”gudsbild” stämmer inte överens med bibelns. Så för mig personligen kan inte bibeln vara den sanna bok som en del förespråkar just på grund av att den innehåller så många inkonsekventa, motsägande ”sanningar” både i ord och handling.

Men de som är ”bokstavstroende”, jag undrar om de verkligen uppriktigt tror att Gud är sådan som han beskrivs. Tror de att Gud har egenskaper som intolerans, svartsjuka, hat, hämndlystnad, begär att bli dyrkad, krigshetsande, en uppmuntrare till äktenskapsbrott och mord m.m.? Om så verkligen är fallet så kanske ni förstår att det inte är en gudsbild som jag vill omfatta.
Jag vill tro att Gud är Kärleken.

Du som är uppriktigt kristen. Vad ser du för vackert i bibeln?

Tror du på allt som sägs i bibeln?
Hur ser du på skapelseberättelsen?
Kan man förstå den på olika sätt fast man är kristen?
Hur ser du själva på de krigiska berättelserna i GT.
Tror du bara på NT? 
Tror du själv på den Gudsbild som framställts här ovan?

Jag ser inte ner på dig som är kristen och jag ser inte ner på din tro även om du säkert ser mig som dömd eftersom jag inte tagit emot Jesus. (Intolerans) Vill bara försöka förstå hur man kan ha bibeln som sitt rättesnöre när den innehåller så mycket våld och inkonsekvens och en så underlig Gudsbild.

Självklart är det upp till var och en att välja att tro vad de vill. Men för den skull behöver man inte stänga dörren för varandra. Man kan väl diskutera det här på ett mer ödmjukt, sansat sätt. Försöka förstå varandra.

Kan det vara så att det är de olika författarnas egen personliga gudsbild och syn på verkligheten som återspeglas i texterna? Det tycker jag är den enda förklaringen till varför Gud är så motsägande och ”mänsklig” många gånger. Men i så fall är det inte Guds ord utan människors egna ord och upplevelser. Då återspeglar bibeln människan istället för Gud. Kan det vara så att bibeln istället är en bok full av mänsklig erfarenhet som vi kan lära av utan att för den skull behöva bygga hela vår tro på den som om den var den enda sanna heliga skriften i världen och biljetten till Guds Rike. För är bibeln verkligen Guds ord och Gud som "han" beskrivs där, skulle inte jag vilja leva i hans rike.

Intolerans

Den intolerans som beskrivs i bibeln där Gud uppmanar sitt folk att utrota olika folk kanske bara återspeglade profetens egen intolerans. Att Gud beskrivs som en krigsherre kanske kan förklaras som ett behov av en stark men krigsälskande gud som kunde skydda sitt folk i alla strider som pågick då mellan olika folk.

De sägs ofta i bibeln, att "Herren talade till mig", gör si och så …Budskapen profeten fick från Gud kanske egentligen var en kontakt med profetens egna personliga inre tankar som subjektivt färgats av profetens egna åsikter och uppfattningar.

Samma upplevelser förekommer idag men det kallas nu med ett modernare ord ”kanalisering”. Vissa ”utvalda” människor får budskap från ”någon”. Den stora skillnaden i dag är att de böcker som skrivs under kanalisering oftast inte är så grymma och intoleranta som bibeln är. Kan det bero på att vi är mer ”upplysta” idag. Har vi börjat bygga upp en annan gudsbild, en mer tolerant och kärleksfull gud eftersom det är det vi behöver?

Det påstås att bibeln har fört med sig något gott för människan i stort. Jag tycker inte att människan har gått framåt tack vare bibeln, istället har den fött intolerans, stridigheter och krig, en förvrängd kvinnosyn, skapat skuld mm. En samling böcker som inspirerar till sådant kan inte vara inspirerad av andra än sådana som själva återspeglar och inspirerar till sådant.

Essens av godhet

Men jag menar inte att allt i bibeln är fel. Jag tror att det finns en essens av sanning och godhet även i bibeln. Denna essens finns i alla så kallade "heliga skrifter" eftersom det finns godhet i alla människor som skrivit dem. För dem som hittat essensen har det inneburit ljus och bättring. De visar det i sina liv genom omtanke, kärlek, förståelse och tolerans. Men hur många av dem är troende? Martin Luther King kan nämnas. Moder Teresa en annan.

Att bibeln är världens mest LÄSTA bok tror jag inte, den är nog världens mest SPRIDDA bok. Men hur många av jordens befolkning sätter sig ned och läser den, studerar den så ingående som djupt bibeltroende gör? Det är inte många. De som verkligen har studerat den, speciellt de som har blivit styrda i sin läsning, har oftast utvecklats till fundamentalister. Andra har helt förlorat sin tro på den som inspirerad. Det senare troligtvis på grund av att den är så splittrad och motsägande i sin gudsbild.

En så gammal samling böcker som skrevs för flera tusen år sedan blir inte mer och mer sann ju längre tiden går. Den känns istället mer och mer främmande i den kultur vi tillhör och lever i nu. Vi kan aldrig sätta oss in i hur det var då. Hur ska vi då kunna förstå eller ta till oss det som den förmedlar? Det enda vi fortfarande kan ta till oss är essensen i den. Den lilla inre kärnan av sanning och kärlek som finns i allting.

Bibeln och makten

Bibeln i sig själv skulle inte ha existerat idag om inte kristendomens maktapparat hade utvecklats under de första århundradena. Maktlystna prästerliga män insåg värdet i en samling skrifter som man kunde använda för att hålla folket på plats. Bibelns böcker är dessutom sammanställda och utvalda av dessa män under de första århundradena. Tänk så många stridigheter om bibelns och kristendomen innehåll de hade under alla dessa biskopsmöten. Frågan om Jesus var jungfrufödd eller inte, om han var människa och Guds son eller bara människa. Om själavandring var förenligt med kristendomen eller inte, med mera!

Vem avgjorde egentligen att vissa skrifter var passande och andra inte? Var det Gud? Jag tror inte att dessa herrar på den tiden fick mer kanaliserade budskap då än nu och jag tror inte heller att det fick budskap om att just den och den skriften skulle passa in i Böckernas bok.

Vad är det som säger att just dessa skrifter som de maktfullkomlig männen som härskade då valde ut och inte till exempel några av de gnostiska skrifterna skulle varit mer lämpliga? De berättar också om Jesus men kanske på ett mer icke-judiskt österländskt sätt. Föll det inte herrarna på läppen att Gud fanns inom oss och inte utanför som vår domare?

Historien visar att det florerade många olika "sekter" vid samma tid då Jesus predikade i Jerusalem. Hur kan vi veta om det inte var någon av de andra grupperna som var den egentligt "sanna" religionen? Tänk om dessa maktlystna män lika gärna kunnat välja någon av dessa andra gruppers skrifter eller läror om det hade passat dem bättre? Om det hade hänt då hade istället de skrifterna blivit vår bibel. Hade vi trott lika mycket att de skulle vara den "sanna" tron? Det är inte en omöjlighet.

Kanalisering

När det gäller de böcker som sägas vara kanaliserade idag så är jag tyvärr väldigt skeptisk. Vad bevisar att de har blivit kanaliserade. Vad bevisar någonting egentligen? Måste vi verkligen ha en bok att följa för att vi ska kunna tro? Räcker det inte att följa vår egen inre röst och lyssna på den och uppleva "Gud" istället i det som finns omkring oss här på jorden? I naturen, inom oss, i allt levande och i de som vi möter på vår väg? Det är väl först då som vi hittar vår egen sanna väg? Men det är ju förstås bara hur jag uppfattar det.

©Elinor Carlsson 2003
Reviderad 2006

Lästips

Jonas Gardell. Om Gud

Karen Armstrong, Historien om Gud

Karen Armstrong, Kampen för Gud

Elaine Pagels, Adam, Eva och ormen

Elaine Pagels, De gnostiska evangelierna

Tillbaka till:

Funderingar

2006
elcarlsson@hotmail.com