Frihetens Lycka
Robert G. Ingersoll (1833 -1899)

Dagen när jag blev övertygad om att Universum är något naturligt – att alla spöken och gudar är myter – trängde en känsla in i min hjärna, i min själ, i varje droppe blod, i sinnet.
En känsla av Frihetens Lycka.

Mitt fängelses murar vittrade sönder och föll. Fängelsehålan flödade av ljus och alla bultar, bjälkar och handbojor blev till damm. Jag var inte längre en tjänare, en träl, eller slav. Det fanns ingen herre i hela den vida världen – inte ens i den oändliga rymden.

Jag var FRI

Fri att tänka, att uttrycka mina tankar
Fri att skapa mina egna ideal
Fri att leva för min egen skull och för dem som jag älskar
Fri att använda mina förmågor, alla mina sinnen
Fri att veckla ut fantasins vingar
Fri att undersöka, att gissa, drömma, och hoppas
Fri att vara min egen domare och avgöra mitt eget öde
Fri att förkasta alla okunniga och grymma trosläror,
alla ”inspirerade” böcker som omänskliga personer producerat,
och alla barbariska legender från förr.
Fri från påvar och präster
Fri från alla ”de kallade” och ”de utvalda”
Fri från rättfärdiga misstag och heliga lögner
Fri från rädsla för evig pina
Fri från bevingade mörka monster i natten
Fri från djävular, spöken och gudar

För första gången var jag FRI.
Det fanns inga förbjudna platser i alla mina tankar,
ingen luft, ingen rymd där fantasin inte var fri att veckla ut sina målade vingar

Inga kedjor för mina lemmar
Ingen prygel för min rygg
Ingen plåga för mitt kött
Ingen herres ogillande eller hot
Inte längre behöva följa i andras fotspår
Inte längre behöva böja sig, krypa, eller kräla inför någon, eller uttala lögner

Jag var fri, jag stod upprätt och mötte världen utan rädsla med glädje.
Och mitt hjärta var fyllt med tacksamhet, med uppskattning
som mynnade ut i kärlek till alla hjältar, och de tänkare som gav sina liv
för Hjärnans och Handens Frihet
för Arbetets och Tankens Frihet
Till de som föll på krigets slagfält, till de som dog fastkedjade i fängelsehålor
Till de som stolt steg upp på giljotinens trappa
Till de vars ben blev krossade, vars kött blev ärrat och sönderrivet
Till de som brändes på bål

Till alla de visa, de goda, de modiga i varje land,
vars tankar och gärningar har gett frihet till sönerna [och döttrarna] männen [och kvinnorna].

Och jag lovade att gripa tag i facklan de höll i, och jag höll den högt, så att ljuset må fortsätta att besegra mörkret.

Robert G. Ingersoll (1833 -1899)

Tillbaka till:

Funderingar

2006
elcarlsson@hotmail.com