|
|
|
Inledning 1900-talet,
sekelskiftet |
|
|
Inledning Ett citat av Harry Martinsson i Bosse Sundins bok ”Den kupade handen ” (s. 291) talar för sig själv:
|
|
|
1800-talet Men industrialiseringen var inte bara av godo utan medförde svåra sociala motsättningar och stora miljöproblem och nöd i städerna. Fabrikernas giftiga rök förstörde naturen runt städerna och människornas hälsa försämrades på grund av för dåliga, hastigt uppförda bostäder och sanitära problem. En ny arbetarklass växte fram och fabriksägarna blev de nya ekonomiska makthavarna. I städerna kunde klassklyftorna urskiljas tydligt. Det skapade oroligheter och missnöje bland arbetarna och de började organisera sig. Missnöje och demonstrationer ökade makthavarnas rädsla för en politisk och social revolution. Inget större krig utbröt under det här århundradet. Européerna erövrade istället nya landområden på andra kontinenter. Nya kolonier bildades, och sjöfartshandeln utvecklades. Inom vetenskapen fick naturvetenskapen och dess mekanistiska syn på naturen och människan genomslagkraft och det bidrog till att ny teknik utvecklades. Inom filosofin blev historiefilosofi en framträdande inriktningen. Darwins utvecklingsteori fick också betydelse inom filosofin och var ett av inslagen i det historiska utvecklingsperspektivet. Inom filosofin sågs nu förnuftet som mänsklighetens befriare. Filosofer som Hegel såg världshistorien som förnuftets utveckling, en dialektisk utveckling mot ett högre förnuft medan däremot Marx såg förnuftet som ett materiellt förnuft i den ekonomiska ordningen. Comte skaparen av positivismen ansåg att tänkandet hade utvecklats till fulländning vetenskapligt och rationellt genom historien men att endast givna fakta kan ge kunskap om verkligheten. Andra filosofer kritiserade förnuftet. Schopenhauer menade istället att världshistorien har ett innehåll av förnuftslös ondska och en ständig upprepning istället för framåtskridande. Människan är inte alls en förnuftsvarelse utan hennes innersta väsen är blind vilja. Nietzsche tyckte också att viljan, inte förnuftet är det centrala i tillvaron och skall bejakas. Förnuftet är en förklädd vilja till makt.
Filosofiskt
tänkande: 1800-talet Världshistorien är en berättelse om förnuftets skapelse och utveckling. Både vårt tänkande och historien utvecklas ”dialektiskt” enligt schemat tes - antites - syntes. Det första begreppet i vårt tänkande om verkligheten är ”varat”, att någonting är. Det kallar Hegel ”tes”. Om man befriar varat från alla dess egenskaper slår det över i sin motsats ”icke-varat” eller ”antitesen”. Syntesen av de två blir begreppet” vardandet” eller ”blivandet”. Hegels filosofi handlar just om blivandet och det är den process som driver Anden framåt. Hegel hade troligtvis den franska revolutionen i tankarna när han utvecklade idén till det dialektiska schemat. Till att börja med uppträdde det gamla kungadömet, ”tesen”, som 1798 störtades genom revolutionen eller ”antitesen,” varefter det goda i monarkin och revolutionens idéer sedan förenades i Napoleons välde, ”syntesen”. Med denna tanke ville Hegel visa att alla händelser i filosofin, i världshistorien och inom politiken när det drivs till sin spets slår över i sin motsats, men att motsatserna därefter återförenas på ett högre plan. Hegels tankar fick inflytande både inom den historiska och den politiska filosofin. I den historiska filosofin ses förnuftet eller världsanden regera världen och den har arbetat sig framåt i världshistorien i riktning mot en ”syntes” där alla motsatser har förenats. Människans ökade kontroll över naturen och hennes synsätt på den som en tillgång att utnyttja är en av grundstenarna i framåtskridandet. Olika stora personligheter som Caesar och Napoleon har använts av Världsanden för att föra historien framåt där förnuftet och friheten är slutmålet. I den politiska filosofin har Hegels tankar om staten haft stor betydelse. Människan är främst en samhällsvarelse och det råder ingen motsättning mellan statens och individens frihet och intressen. Staten är frihetens förverkligande och det organiserade förnuftet. Här kan människan nå friheten genom känslan att vara en del av helheten. Anden har en objektiv, högsta form i staten och genom den bildas lagar, sedvänjor, språk och institutioner. Andens olika former som konst och religion har sin givna plats inom statens ram. Hegel trodde att tiden nu var inne för en fullbordan av friheten och förnuftet i den moderna staten och han ansåg att filosofin var Andens sista form. Hegels teorier om dialektiken har haft stort inflytande på marxismen.
Filosofins
kris
Schopenhauer såg inte staten eller historien som en möjlighet till befrielse, istället ansåg han att människan kan få en tillfällig befrielse genom andra vägar som till exempel genom konsten. Konsten är en bild av det verkliga livet en bild av det som är evigt giltigt, ständigt ett och detsamma. När vi betraktar det sköna ger vi för en stund upp livsviljan för att istället bara betrakta. Vi glömmer då jaget för att istället gå upp i det sköna. Människans uppgift är att befria sig från viljan. Det kan hon göra genom konsten men främst genom att förneka livsviljan. Musiken har en speciell plats hos Schopenhauer. Han anser att den talar direkt till människans hjärta.
Kvinnans
frigörelse, frihet och demokrati Mill var nationalekonom, liberal och hävdade arbetarnas rätt till politisk och social frihet. Dessutom kämpade han också för kvinnans frigörelse. Mill såg individen och hennes intellektuella prestation som det drivande i samhällets utveckling. Han ansåg att det är av stort värde för samhället att människor är individuella och originella och menade att friheten är individuell vilket innebär att man som individ kan göra det man själv önskar och som man själv mår bra av så länge man inte skadar andra.
Existentialism Det här ger människan ångest eftersom vi var och en har vår egen moraliska frihet. Vi kan välja själva hur vi ska handla, om vi vill synda eller inte. Denna ångest leder oss till slut fram till tro och frälsning. Att tro för Kierkegaard är att lyda Gud mot allt förnuft. Kierkegaard bar på en tung börda och hade uppfattningen att han var skyldig att ta på sig sin faders skuld till Gud. Han ägnade sig åt djupa grubblerier och det ledde till att han bröt förlovningen med sin fästmö. Han utvecklade sina filosofiska funderingar om människans olika livsmöjligheter och indelade dem i stadierna estetiska, etiska och det religiösa. När människan upplever tomhet i ett stadium söker hon sig vidare till nästa för att till slut finna Gud som är det högsta att nå och som fyller ut tomheten. Kierkegaard menade också att det inte finns någon absolut sanning utan individen kommer fram till vad som är sanning just för henne. Kierkegaard var motståndare till den officiella kristendomen och till Hegels filosofi.
Högerhegelianer och
vänsterhegelianer En av de personer som ställde sig på Feuerbachs och vänsterhegelianernas sida var universitetsstuderande Karl Marx (1818-1883) Religionskritik var inte Marx huvudintresse. Istället var han intresserad av förändringar inom politik, samhälle och ekonomi. Marx tog avstånd från filosofi som rent tänkande. Kunskap får man enligt honom genom praktik i den konkreta verkligheten. Han menade att orsaken till att människan känner främlingskap i världen beror på att hon lever i ett förvrängt samhälle, i en förvrängd värld. Att hon söker sig till religionen beror på att hon har förlorat sitt egenvärde. Människans natur finns i hennes arbete men när hon förlorar kontrollen över sitt arbete och bara blir en kugge i maskineriet så berövas hon sin naturlighet. Produkten och penningen får makt över människan och hon blir en slav. Den nya religionen blir ekonomin. Människan kan bara få tillbaka sitt egenvärde genom att kämpa mot denna förvrängda värld och det är en kamp som skall genomföras av arbetarklassen, proletariatet. Genom revolution blir filosofin handling. Men människans främlingskap är historiskt nödvändig. Hegels tankar om historiens framåtskridande har här inspirerat Marx då han anser att kapitalismen ”tesen” har lett till lidande och motsättningarna, människans känsla av främlingskap driver historien framåt mot en förändring, en revolution ”antitesen” som leder till en ”syntes”, en bättre värld där det goda i kapitalismen, framåtskridandet och utvecklingen av mänskliga färdigheter har förenats med ett samhälle där alla är lika värda. Det är de olika samhällsklassernas motsättningar som har bidragit till detta historiens framåtskridande. Men Marx anser inte att det är världsanden som bidrar till det utan det är de materiella förhållandena, de ekonomiska som är bestämmande. Marx ser den socialistiska revolutionen som lösningen på människans främlingskap i världen. Marx var också påverkad av Darwins tankar om att världen går mot mer komplexa former och såg utvecklingens resultat som ett bättre, framtida storslaget samhälle. Förutsättningen för det är att människan får fullständig kontroll över naturen genom arbete och genom att industrialiseringen och tekniken utvecklas. Målet är ett klasslöst samhälle där inget förtryck mellan människor råder, där alla får del av den gemensamma jord de har lagt under sig. Han ansåg att det filosoferna hittills ägnat sig åt är att tolka världen när det egentligen handlar om att förändra den.
Marxistisk
socialism
Spencer
och darwinism Han hade långt före Darwin fört fram teorier om att djur och växtarter genomgått en utveckling från enklare former till mer komplicerade. Spencers samhällssyn var också biologisk. Han menade att det inte finns någon skillnad mellan den mänskliga kulturens evolution och den evolution som pågår i naturen och kosmos. Han såg samhället som en superorganism som består av enskilda organismer, människor. De första människorna levde i små flockar och var självförsörjande och har nu utvecklats till komplexa samhällen och arbetsgemenskap. För allt biologiskt och även för samhället finns utvecklingslagar som inte förändras. En lag där allt utvecklas från ett obestämt löst tillstånd till ett mer sammanhållet och en annan lag där förändringen går mot en större differentiering. Darwins utvecklingsteorier påverkade tänkesättet under den här tiden inom många andra områden också utanför biologin. Teorin fick också kulturell och social betydelse. Tanken på att även människan skulle ha härstammat från ”lägre” former gjorde att religionens företrädare gick till starkt motangrepp mot Darwins teorier. Även andra i samhället hade svårt att förlika sig med tanken. Under början av 1900-talet utsattes Spencers socialdarwinism för en förödande kritik.
Nietzsche
och nazismen Nietzsche hade uppfattningen att allt upprepar sig cykliskt i historien och att människan ska acceptera sitt öde och leva med i det som händer. Filosofernas vilja att få kunskap om sanningen är detsamma som viljan att få makt, att få makten att tala om för andra hur det ligger till. Detta värde kan inte uppnås med hjälp av religionen eftersom ”Gud är död”. Människan är nu slav i sin ödmjukhet under den kristna moralen vilken kväver henne. Styrka och lycka är något kristendomen lärt henne att skämmas för. Människan ska underordna sig samhället och ur det uppstår demokrati och liberalism. Resultatet blir ett förnekande av livet och dess värden. Nietzsche ansåg att människan istället ska bejaka livet både när det gäller dess njutning, lycka och dess smärta och förtvivlan och därigenom skapa sin egen moral, där vilja till makt, hänsynslöshet och hårdhet är de rätta egenskaperna, något som inte den vanliga massmänniskan kan uppnå. Det är istället egenskaper som finns hos den utvalda ”övermänniskan”. Övermänniskan för Nietzsche är en högre typ av människa som är en utvecklingsprodukt enligt Darwins teori och som nått stadiet genom evolution eller rashygienisk avel. Han hade också teorier om att övermänniskan är en typ av människa som alltid har funnits inom de renaste raserna. Dessa tankar tog Hitler och nazismen fasta på och tillämpade det på det tyska folket, den ariska rasen trots att Nietzsche själv var statslös och inte förespråkade Tyskland och tyskarna som något ideal. Dessutom hade Nietzsche inga antisemitistiska tankar att det judiska folket var ett hot och skulle utplånas. Istället förespråkade han att européerna skulle behöva beblanda sig med judarna för att få en bättre kvalitet som folk. (Ekerwald, Nietzsche - liv och tänkesätt) Nazismen grundades på myten om det tyska folket gemenskap genom ras och öde och den tyska rasens överlägsenhet. Nazisterna ansåg att det tyska folket ensamt var överlägset och skulle styra Europa i ett nytt tusenårs rike. Nazisterna ansåg att de hade legitim rätt att ta makten genom våld och krig mot andra länder och genom övergrepp mot det judiska folket som de upplevde som ett hot mot den tyska rasens renhet. Det här utvecklade sig till ett andra världskrig som fick katastrofala följdverkningar för hela världen. |
|
|
1900-talet Första världskrigets slakt förändrade den inställningen istället bidrog kriget till en fördjupad pessimism inför framtiden. Nationalismen fick genomslagskraft, diktaturer uppstod, nazism och fascism blev nya folkrörelser och förde Europa in i det andra världskriget med atombomber och andra hotfulla vapen, ett negativt resultat av och ett bidrag från den vetenskapliga forskningen. Förhoppningar om framtiden och ett lyckligt samhälle grusades. Istället ökade pessimismen och känslan av ett hot mot hela mänsklighetens överlevnad genom det efterföljande kalla kriget. Människans syn på sig själv som skapelsens krona med rättmätig makt över naturen har under 1900-talet slagit tillbaka på henne själv, då naturen nu ger tillbaka skörden av vad människan tidigare sått. Miljöförstöring och det hänsynslösa utnyttjandet av jordens resurser har lett in mänskligheten i en återvändsgränd där enda möjligheten till överlevnad är att inse att vi inte är herrar över naturen utan istället att vi är alla en del av jordens hela ekologiska system och måste försöka hitta tillbaka till vår egen plats i det.
1900-talets
förnuft Filosofen Husserl ansåg att förnuftet fortfarande har en plats i vetenskapen och hans önskan var att fenomenologin som försöker ge helhetsbilder av själsliga företeelser skulle bilda en sådan ny tradition. Heidegger såg förnuftet som Varat som under historiens gång förlorat sin identitet. Vägen tillbaka till det sanna Varat, förnuftet går inte via vetenskapen utan via konsten. Wittgenstein ansåg att filosofin inte är en naturvetenskap utan en aktivitet. Dess uppgift är inte att svara på problem utan istället lösa problemet. Två riktningar uppstod inom filosofin: den logiska positivismen som grundades i Wien på 1920-talet där filosofins uppgift var att analysera det vetenskapliga språkbruket. Formell logik förenades här med sträng empirism. Den andra inriktningen var den analytiska filosofin och företräddes av Cambridgeskolan, Oxfordfilosofin och Uppsalafilosofin. Den analytiska filosofins motto är att vara religiöst och politiskt obunden och den huvudsakliga uppgiften är att logiskt analysera begrepp och satser. Gemensamt för de båda är att filosofin inte längre ska försöka utforska de slutgiltiga svaren på meningen med livet och vad världen och universum är. En viktigare uppgift är att utveckla en metod där man kan klargöra innebörden i språkliga och vetenskapliga satser. I Sverige är den analytiska filosofin företrädd av Hägerström och hans värdenihilism, där ett värdeomdöme enligt honom inte är ett påstående om något utan istället ett uttryck för en känsla.
Filosofiskt
tänkande: 1900-talet Husserl ansåg att allt är sinnesintryck. Medvetandet och tänkandet är alltid inriktat mot något föremål som inte är närvarande i medvetandet självt. Han ger exemplet att en tanke är en tanke på något, glädje är glädje över något, vilja är en vilja till något. Minne är ett minne av något. Detta något behöver inte finnas i yttervärlden men handlingen är riktad mot något annat än medvetandet självt. Husserl utvecklade en fenomenologisk analys där målet var att få kunskap, påverkad av Platon och Aristoteles, om tingens väsen. Han inriktade sig på att betrakta det närvarande, det som visar sig för betraktaren och försökte hitta det gemensamma i ett fenomen. Han använde inte empirism i denna analys utan här handlade det om medvetandets möjligheter. Husserl utvecklade en transcendental fenomenologi där subjektet blir det som gör fenomenet till ett fenomen för medvetandet. I och med det blir fenomenen verkligheten. Han utvecklade också tankar på något han kallar livsvärlden. Det är den värld som omger oss och som vi direkt, perceptuellt uppfattar och som är färgad av oss själva. Denna värld är också en mellanmänsklig värld som vi har blivit bestämda av vår omvärld att betrakta på ett visst sätt genom vårt sociala mönster. Livsvärlden är en förutsättning för vetenskapen och finns där före den. Vi måste först förstå den verklighet vi har omkring oss innan det går att skapa vetenskapliga teorier utifrån den.
Framtiden är lika sluten som det förflutna och begreppen kan bara definieras utifrån ”nuet”. Vi bör istället ge akt på det som blir oss omedelbart givet i ”nuflödet”. Intuitionen däremot upplever tiden liksom medvetandet som något som går i varandra och bildar ett helt som ständigt växer, en skapande frihet som är varaktigt, ett ”nuflöde”. Den förstår verkligheten inifrån och sammansmälter med den. I minnet finns det förflutna samtidigt som nuet. Framtiden är en förväntan. Det är bara i minnet och livet som vi upplever, det är bara där som tiden existerar. Denna teori om tiden där allt flyter in i varandra använder också Bergson på den fria viljan. En handling kan bara förstås utifrån motivet och motivet utifrån handlingen. Det är inte något åtskilt utan två sidor av samma mynt. Frihet är när handlingen utgår från hela vår personlighet. Bergson vänder sig också mot Darwins mekaniskt verkande slump och ser istället utvecklingens drivkraft som en livskraft. Det som utvecklas är nytt och kan inte förutses. Livet har en rörelseriktning och strävar mot högre former drivet av en sorts utvecklingens intelligens. Denna livsenergi är det primära, en kreativitet och tingen vi ser är bara något stabilt och sekundärt i denna rörelseprocess.
Croce och
fascism Ekonomi hör till de egoistiska drifterna och är en förutsättning för allt annat eftersom drifterna innehåller både nytta och makt, ekonomi och politik. Konsten har också sin plats i detta framåtskridande och ger impulser till moral och vetenskap. Croce använde sig också av Platons fyra dygder i sitt resonemang, det sköna, det rätta, det nyttiga och det sanna där han uppfattade alla som delar av varandra i ett framåtskridande. Croce hade en moralisk syn på historien och den förutsätter en tolkning som naturligtvis tolkas av den tolkandes erfarenheter. Men han ansåg också att forskning måste bygga på dokumentation. Croce var öppen motståndare mot fascistregimen som tog makten 1925 och införde diktaturstyre i Italien. Dessutom var han en förkämpe för religionsfrihet vilket gjorde att han blev illa ansedd av katolska kyrkan. Den nationalistiska rörelsen i Italien grundades av Mussolini och blev sedan en allmän beteckning på högerextremistiska rörelser. Fascismens ideologi inbegrep nationens enhet och lydnadsplikt mot staten. Diktaturen hade kontroll över hela näringslivet. De hade också en antisemitisk inställning och hade som mål att få härska över hela Medelhavsområdet. Både fascismen och nazismen utvecklades till ett hot mot befolkningen i Europa under början av 1900- talet. Det är lätt att skylla på personer som Darwin och hans utvecklingsteori som senare utvecklades till rasbiologi och Nietzsches tankar om den starka övermänniskan. Det var troligtvis varken Darwins eller Nietzsches mening att deras tankar skulle få sådana katastrofala följder. De kan inte beskyllas för att ha påverkat till skadliga ideologier. Vem vill beskylla Jesus för att hans ideologi skulle vara orsak till korstågen eller religionskrigen i världen.
Det han inriktade sig mest på var politiska och sociala problem. Russell funderade över möjligheten att konstruera ett logiskt fullkomligt språk vilket ledde till att han utvecklade ett filosofiskt program som skulle användas för att analysera det naturliga språket. Han ansåg att det vi får kunskap om genom det vi upplever är det som vi förnimmer genom våra sinnen och menade att materiella ting är logiska konstruktioner utifrån vad vi upplever med våra sinnen. Han var pacifists och engagerade sig mot kärnvapenupprustningen.
Han koncentrerade sin filosofi på språkets natur och frågan om vad vi kan uttrycka med ord. Det finns en skillnad mellan det vi kan säga något om och det vi måste tiga om. De tillfällen då vi måste tiga är då språket inte räcker till. Ett område där detta gäller är etikens. Etik bevisas inte med ord utan genom handling. Senare utvecklade Wittgenstein tanken om språket och ser det som ett ”språkspel” där sammanhanget vid användning av ett språk måste tas med i beräkningen.
Människan har ett behov av att få existera. Det finns också ett oriktigt sätt att leva och det är när människans existens bestäms av ”man”. Det är när hon låter sig regeras av uttrycket vad ”man ” bör göra istället för vad jag bör göra. Människan har då blivit en del av ett massamhälle och låter sig existera utifrån det. Hon har förlorat sin individualitet. Att inte riktigt leva är också när människan förtränger döden. Att dö är något som andra gör. När vi ställs inför förintelse drabbas vi av ångest. Den visar oss hur utkastade vi är i världen och avslöjar vår frihet att välja döden eller livet vilket är ett personligt val. Filosofins historia enligt Heidegger är en berättelse om Varat eller förnuftet som under tidens gång gått förlorad. Varat var från början en sann öppenhet men har förändrats under historiens gång genom Platons metafysiska filosofi och Descartes filosofi där kosmos och helheten började uppdelas i objekt och subjekt. Mening och värden blir nu subjekt och objekten hänförs till den matematiska naturvetenskapen. Naturen ses som något som kan behärskas av människan genom tekniken. Filosofin utvecklas vidare och tanken att Gud är död uppstår. Naturen ses endast som en tillgång som man ska utnyttja och utvinna så mycket som möjligt ur. Varat har blivit till ”en glömska av varat”. Heidegger kritiserade industrialismen och det ytliga samhället och sökte efter ett sätt att hitta vägar tillbaka och åter se det ursprungliga Varat i naturen hos människan. Konsten är den vägen. Genom att ägna sig åt konsten kan människan finna Varat, ett Vara som är större än människan och där hon kan finna sin rätta plats. Heidegger var nazistsympatisör och det var främst hans tankar på den tyska jorden, traditionen och det tyska folkets biologiska gemenskap som återspeglade det.
Svensk
filosofi Den enda verkliga världen är den som upplevs i tid och rum. Han ansåg att det endast finns en total verklighet och inte en ytterligare verklighet förutom det vi upplever. Han var motståndare till subjektivismen. Istället ansåg han att de ting om vilka vi har kunskap existerar oberoende av vår kunskap. Men mest känd är Hägerström för sin värdenihilism. Han ansåg att uttryck som förmedlar sådant vi upplever med våra sinnen inte kan bevisas vara sanna eller falska. De är ingen egenskap hos tinget utan är bara meningslösa känslouttryck. Det går inte att bestämma vad godhet, skönhet eller rätt är. Att ställa upp moraliska bud är möjligt men det kan inte motiveras varför med hjälp av teorier eller sanning. Det enda som går att genomföra är att se dess praktiska nytta i samhället. Copyright ©Elinor Carlsson |
|
|
Bergenheim.Å /Eskilsson.L Förnuft, fruktbarhet, förälskelse, Carlssons.1995 Idéhistorisk läsebok, Gidlunds.1982 Malnes.R /Midgaard.K De politiska idéernas historia. Studentlitteratur.1994 Nordin.S Filosofins historia.Studentlitteratur.1995 Sundin.B. Den kupade handen.Carlssons.1991 17 uppsatser,1980 Sörlin.S Naturkontraktet. Carlssons 1991 Tillbaka till:
|
