Min filosofiska uppfattning 
om livet och Gud
av Elinor Carlsson

Min och din väg

Dessa tankar som jag vill dela med mig av har växt fram genom en lång process. Jag har undersökt en hel del både från öst och väst, tänkt mycket, försökt samla ihop det och få någon slags personlig uppfattning av livet och Gud. Dessa funderingar om livet är naturligtvis inte slutgiltiga utan utvecklas och förändras hela tiden och är här mycket kortfattat beskrivet. Något som är viktigt att tänka på när du läser det här är att det här är inte din sanning. Den är min högst personliga uppfattning. Din sanning kan se helt annorlunda ut och inte vara mindre sann för det.

Det här är den väg som passar mig i mitt eget universum. Det som ger mig trygghet och en plattform att utgå ifrån i mitt liv som människa här på jorden. Var och en måste hitta sin egen väg och ingen väg är dålig om den får människan att må bra. Men mår man dåligt av sin väg är inte det heller fel. Det kan leda dig vidare till nya insikter. Gör det inte det nu kanske vi väljer att komma tillbaka hit till jorden en gång till för att lära mer och gå vidare på vår väg.

Gud eller Darwin, utveckling eller skapelse

Det här med Darwin och utvecklingen, skapelse eller evolution är ett ämne som ofta leder till heta diskussioner mellan kristna och ateister. Varför måste det vara så svartvitt? Vi är så vana i vår västerländska kultur att tänka antingen/eller när det kan vara både/och. Vi är så begränsade i vårt rationella tänkande, så präglade av vetenskapen, förnuftet och det mekanistiska tänkandet. Det började påverka vårt samhälle och vår kultur redan på 1600-talet och har haft ett kraftigt inflytande på hur vi tänker. I det mekanistiska tänkandet betraktas materian som livlös, som byggklossar sammansatta av en manlig Gud och Herre.

Jag tror att det finns både en skapare och en utveckling. Jag tror att allt skapande sker ständigt, att allt utvecklar sig till det som det lämpats för eller haft som mål och sedan i ständig rörelse och förändring omskapar sig då målet också förändras.

Jag tror inte på någon Allsmäktig, manlig Gud med mänskliga egenskaper som bor ute i universum någonstans. Jag tror att det är människan utifrån sina egna tankar om sig själv som intelligent varelse som har skapat en sådan passande, mänsklig gudabild till sig själv och skapat den högre och mäktigare för att ha något att luta sig mot när stormvindarna viner ute i verkligheten och inne i själen. Någon att använda som hot och skydd när det behövs.

Jag tror istället att detta ”något” är obegripbart för oss och kan inte ha någon benämning, varken Gud eller något namn. För att ge det en mänsklig förklaringsmodell kan man kalla det ett slags medvetande som omfattar allt. Jag tror att vi ingår i detta medvetande som ständigt är i rörelse och förändras precis som människan, naturen och universum gör.

Jag tror att det är till detta ”medvetande” olika religioner hänvisar när de ger sina olika gudar och gudinnor namn. Alla jordens skapade gudar och dess skapare människan ryms i detta medvetande. Jag tror att detta medvetande är både/och, innehåller både det som vi i vårt patriarkala samhälle kallar den manliga och kvinnliga principen i förening liksom den innehåller både det de kristna kallar det ”goda” och ”onda”, eller som jag vill kalla det positiva uppbyggande och negativt nedbrytande krafter i olika graderingar. Dessa krafter strävar mot jämvikt och balans precis som i de naturliga processerna här på jorden och i det fysiska universum. Blir det obalans någonstans kompenseras det någon annanstans.

Andar på andra frekvenser

Jag tror också att det här medvetandet består av myriader andra medvetanden i olika dimensioner som vi med mänskliga begrepp kallar till exempel fysiska som människan eller de vi inte ser ”andar”. Jag tror att det egentligen handlar om att dessa andra myriader av medvetanden finns på olika frekvenser och att vi uppfattar bara de som befinner sig på vår egen frekvens. Några varelser bland oss har möjlighet att uppfatta signaler från en annan frekvens och kan då uppfatta ”andevarelser”. Energin i universum är evig och försvinner inte, den förvandlas bara till något annat. När vi dör omvandlas våra fysiska kroppar och sänder på en annan frekvens. Visste du att våra kroppars rena materia ryms på ett knappnålshuvud, resten är energi i ständig rörelse som vi uppfattar med vår mänskliga perceptionsförmåga som något materiellt. Det är likadant med allt fysiskt runt omkring oss.

Jag tror att det finns många olika universum och parallellvärldar. Jag tror också att jorden är en skola för oss. Jag tror på att vi återföds, eller väljer att vistas i detta frekvensomfång för att lära oss mer om vårt eget medvetande och för att vårt medvetande ska växa. Vi har också andra medvetanden som vi inte har kontakt med här och nu. I vår frekvens finns mycket att lära om olika känslor. Vi kan i mänsklig gestalt känner så mycket, smärta, kärlek, lidande, glädje, lust, lycka, rädsla, avundsjuka, hat. Ja, listan kan göras lång. 

En del av Moder Jord

Att leva på jorden tror jag handlar om att vi måste finna oss i att vara en del av Moder Jords ekosystem och inte uppträda som jordens herrar. Även vår jord strävar mot jämvikt och balans. Som det är nu härskar de destruktiva krafterna och orsaken är att den västerländska människan har gjort sig själv till ”gud” i betydelsen herre och tror att meningen med livet är att behärska jorden och använda den för sina egna syften. Det har bidragit till en enorm obalans och en utarmning av naturens tillgångar, miljöförstöring och utrotande av viktiga arter i ekosystemet som måste finnas där för att upprätthålla balansen. Det här kan leda till att vi utplånar vår egen art. Som människa befinner vi oss högst upp i näringskedjan. Vi behövs inte för att processerna på jorden ska  komma i balans igen. Vi ser redan hur det slår tillbaka på oss själva. Vi har till exempel fått svårt att kontrollera sjukdomar med antibiotika då bakterier förändras och blir resistenta. Ett annat exempel är hur allergier mot den natur vi ingår i ökar dramatiskt. Vi tål inte längre den naturliga miljö vi bor i. En stor del i det här destruktiva kommer från kristendomens och judendomens påverkan av mänskligheten. Skulden kan läggas på tron på den bibliska myten om Adam och Eva och deras utdrivande ur Edens lustgård.

Kärleksbudskap

Vad vi kan göra för att motverka de destruktiva krafterna är att sluta tro att vi är herrar över jorden. Vi måste följa med i naturens rörelser och försöka leva med och i naturen, lära känna den natur som är så viktig för vår överlevnad. Respektera vår miljö och visa hänsyn. Det gäller i synnerhet också vår egen art. Vi måste lära oss att visa kärlek, hänsyn och respekt för varandra. Eftersom vår jord är så starkt präglad av negativa, nedbrytande krafter just nu så krävs det att vi visar extra mycket positiva, uppbyggande kreativa känslor som kärlek, ödmjukhet och hänsyn till varandra. Vi kan inte börja uppträda som predikanter och säga hur andra ska göra utan bara försöka utgå från och börja med oss själva.

Detta kärleksbudskap har profeter förkunnat i alla tider och det finns nedtecknat i många olika religiösa skrifter och däri tror jag ligger en stor sanning som gäller vår jord och vår egen framtid som människoart. Vi vet att jorden  idag skulle klara sig utmärkt utan människan. Vår Moder Jord skulle snarare dra en suck av lättnad om hon slapp oss och betraktar nog oss som en cancersvulst som sprider sig med rekordfart. Jag tror att vårt uppdrag och vår läxa som människor på jorden är att försöka att med våra känslor uppnå denna balans, sannerligen ett svårt uppdrag. När arten är utplånad och jorden hämtat sig igen väljer nog några av oss att inkarnera och komma tillbaka hit och börja om från början. Man kan undra om vi någonsin kommer att lyckas, det kanske är en evig läxa.

Vart ska jag gå?

Jag tror inte att man måste tillhöra någon särskild religiös grupp för att kunna sträva mot det här men jag dömer inte heller de som vill känna tillhörighet. Jag tror det är viktigt att var och en  hittar sin egen väg till ”Gud”. Vi är alla så olika, därför kan vägen se väldigt olika ut. Jag tror att det är möjligt att vara både ateist, agnostiker, hängiven katolik, protestant, buddhist, kristen, ja listan kan göras lång. Det viktigaste är hur vi uppför oss mot varandra och mot den jord vi lever på. Det handlar om att uppnå balans, känslomässig balans.

Det här är min uppfattning nu men liksom allt ständigt förändras kan min uppfattning också förändras eftersom jag försöker följa med i rörelsen och utvecklas. Jag kanske istället väljer att ta ett steg tillbaka eller åt något annat håll eftersom jag liksom allt och alla också är en del av destruktiva krafter lika väl som positiva krafter. Och vad är egentligen bra och vad är egentligen dåligt?

© Elinor Carlsson 2003
Reviderad juni 2005

Tillbaka till:

Funderingar

2006
elcarlsson@hotmail.com