Dag 5 söndag: Känner mig lite starkare, kan prata om dig utan att gråta och till och med läsa om andra änglamammors upplevelser på internet. Har tittat mycket på max-saknad.com. Känner igen mig i mycket.

Dag 6 måndag: Känner mig stark under dagen, nästan för stark. Rädd för att glömma och kunna gå vidare, känner nästan panik över det. Värsta bakslaget på kvällen, vet ej varför det kom. Började när jag låg och läste för storasyster. Allt kändes så otroligt meningslöst och tomt som om livet bara var där och varje dag var till för att genomlidas. Du skulle ju vara med, ligga vid mitt bröst, vid min sida. Finnas där i vardagen, det var ju det vi planerat för i alla dessa månader. Tänkt på hur vi ska klara av olika situationer nu när vi blivit 5. Allt hade ju kretsat runt det. Nu var vi tillbaka på noll fast med en olidlig smärta.

Dag 7 tisdag.
Vi träffade prästen Anders Näsman kl. 14.00 i hans rum på Falu Lasarett och satt och pratade om dig en stund. Han berättade att han varit och tittat på dig och hur du såg ut. Han berättade lite om själva namngivningsceremonin och vi fick berätta vad vi hade för tankar runt den. Vi hade inte så mycket önskemål utan såg mest fram emot at få träffa dig igen och få hålla dig i våra armar. Jag hade hittat en fin sång av Carola som jag ville ha spelad. Vi gick upp till receptionen där farmor och farfar väntade och sen gick vi gemensamt till Patologen där du fanns. Du låg i din lilla säng och var så vacker. Dina kinder var röda, precis som om du skulle ha varit ute en kall vinterdag och du hade lugn och frid i ditt ansikte. Jag fick hålla dig i min famn och det kändes så rätt - det kändes att du var mitt älskade barn och jag ville aldrig släppa dig ifrån mig. Det är så orättvist, varför får du inte vara med oss, saknaden är så stor!
Sen fick du ligga i pappas armar en stund och vara honom nära. Även farmor och farfar fick känna din lilla kropp.
Du var så kall men jag vet att ditt hjärta, din värme och själ finns på andra sidan och att du har det bra där. Det var smärtsamt att lämna dig men det var samtidigt så skönt att få ha träffat dig en gång till. Vi kanske kommer igen på fredag om vi orkar, älskade lilla plutt.

Dag 9 torsdag.
Idag har vi varit till begravningsbyrån och pratat om din begravning. Jag vill inte vara med om det här, varför??!!
Det gick ändå rätt så bra. Vi pratade om var vi skulle vara och vi bestämde oss för ett litet kapell bredvid kyrkan. Vi bestämde att vi ville att du skulle ligga i en liten vit kista och att vi ville ha en gravplats dit vi sen kan gå och hälsa på dig och plantera blommor och pyssla om dig på det sätt vi kan. Vi gjorde en skiss på hur dödsannonsen ska se ut men vi ska fundera vidare på den över helgen, det blev för jobbigt att göra det där. Medans vi satt där så gick storebror Isac förbi utanför fönstret, han hade varit med skolan på teater.

Dag 10 fredag
Vi åkte till Borlänge och lämnade tillbaka din fina barnvagn. Åh, vad det gjorde ont i hjärtat, jag tyckte verkligen om den vagnen och hade så sett fram emot att få gå långa promenader med dig. Tack till Babyproffsen i Kupolen för att vi fick lämna tillbaka den trots att jag köpt den när jag bara var i vecka 20. Sen åkte vi till Falun och träffade vår kurator, det är så skönt att få sitta och prata om dig.

Dag 11 lördag
Farmor och farfar åkte hem till Småland idag, dom kommer tillbaka om 10 dagar och ska vara här tills din begravning har varit. Vi andra åkte till kyrkogården för att titta på den plats där du ska begravas. Det fanns två små barn begravda där och jag hoppas att du kan få vila bredvid dom. Det kanske känns lite roligare med några små nära intill. På väg därifrån träffade jag en av personalen på Kyrkis och fick en skön kram men samtidigt så var det jobbigt att träffa någon. Sist jag träffade henne så var du full av liv i min mage och jag var lycklig.

Torsdag 28 februari
Jag och pappa var till Falun och träffade vår läkare. Hon gick igenom provsvaren tillsammans med oss och inget av alla tester de gjorde på dig och mig visade att det var något fel. Allt såg så bra ut. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Det var jobbigt när hon gick igenom proverna tagna från mig. Jag blev då så rädd att det skulle vara något i mig som tagit ditt liv och även fast jag inte hade kunnat rå för det så hade det känt hemskt. Nu var det ju inte så men jag vet inte om det känns bättre ändå? Inget kan ju ge dig tillbaks till oss. På väg hem från Falun så stannade vi i Insjön för att beställa blommor till begravningen. Jag trodde att jag var stark nog och skulle klara det men det gjorde jag inte.

Fredag 29 februari
Planera min sons begravning...JAG VILL INTE!!!!!

Nu så har även denna dag snart gått. Dagarna går, vare sig man vill eller inte. Prästen har varit hos oss idag och vi har pratat igenom Linus begravning som ska vara om exakt en vecka. Det måste väl vara det värsta man måste göra, planera för sitt barns begravning.
Men lilla Linus, det gick rätt så bra även fast mina tårar rann hela tiden och min röst brast gång efter gång. Vi har tänkt oss en enkel begravning mycket riktat till barnen. Det kommer nog att bli jättefint men så smärtsamt. Det känns lite som ett sista farväl, nu vet vi var du finns och att vi kan åka och träffa dig även fast det bara är din kropp som finns här. Storebror säger att ditt hjärta och det som finns inuti kroppen är i himlen och visst är det så. Jag hoppas att du kan se oss och vet hur mycket vi önskar att du var här med oss och att vi älskar dig så otroligt mycket.
Efter prästen åkt så åkte jag och pappa till kapellet där begravningen ska vara och fick träffa dig, sätta på dig lite andra kläder och lägga över dig i den lilla vita kistan. Jag försöker verkligen tänka att det inte är du som ligger där men det är svårt. Det är ju där jag ser dig, din lilla kropp, och det är där jag kan smeka din kind men samtidigt så måste jag tänka att du finns någon annanstans, där du är varm och lycklig och har många runt omkring dig som tar hand om dig. Kvällen var jobbig, det var så många känslor som kom. Jag var ARG, varför ska det här hända oss? ORÄTTVIST, varför ska det här hända oss? MARDRÖM, kan jag inte få vakna och märka att detta bara var en ond dröm! Ibland vill jag vakna och det ska vara juni 2007 och jag ska få min mens som vanligt och livet ska rulla på som det gjorde då. Då skulle jag vara utan den smärta som jag har i mitt hjärta och den värk jag har i mina händer. Jag kan känna ditt lilla huvud i mina händer när du ligger i min famn, det värker men det är en känsla jag aldrig vill glömma.

Söndag 2 mars
Sorgen känns annorlunda, den känns så tung. Som om det ligger ett tungt lock över mig och allt blir så jobbigt. Det är jobbigt att klä på sig på morgonen, jobbigt att leka med barnen, att laga middag - allt är tungt. Jag vet inte hur jag ska komma ur det här?
Satt vid datorn en hel del och fick ner rätt så mycket på hemsidan. Det är kul när det fungerar men irriterande när det blir fel. Det är tur att jag har min bror som kan hjälpa mig! Ibland känns det som ett skönt måste, att sitta och skriva. Jag kan tänka på dig hela tiden men ändå göra något praktiskt, på så vis är det inte lika jobbigt som att sitta i soffan och gråta. Det är nog en slags terapi för mig.
Våra vänner fick en liten tjej idag. Det känns otroligt jobbigt och orättvist samtidigt som jag är jätteglad för deras skull. Jag vill också vara där, i deras situation, inte här där vi är.

Måndag 3 mars
Igår kväll var nog första kvällen som jag inte kunde somna, jag låg vaken i säkert 3 timmar. Tankarna bara snurrade. Det är nog din begravning som hänger över mig för jag har samma känsla av tyngd som igår.

Fredag 7 mars
Nu var det några dagar sen jag skrev. Farmor och farfar har varit här hela veckan och pysslat om oss och hjälpt oss med matlagning och lek med barnen.
Idag har vi varit i kyrkan och tagit farväl av din lilla kropp för du är ju ändå med oss i våra hjärtan och dig tar vi aldrig farväl av. Du finns med oss, alltid! Det var en jättefin ceremoni men vi var alla så ledsna. Det känns så definitivt nu och nu kommer allt som snurrat runt dig att stanna av. Det finns inget mer att planera för, samtal, hälsningar, blommor kommer att mattas av och livet kommer att rulla på som det gjorde förut. Men inte för oss, ska du veta lilla gubben, livet kommer aldrig att bli detsamma för mamma och pappa. Jag kommer att tänka på dig hela tiden och du kommer alltid att finnas som en del i våra liv.

Lördag 8 mars
Idag har vi varit och hälsat på dig på kyrkogården. Det hade snöat så de fina blommorna du fått var täckta av snö. Hoppas att du har det bra lilla vän. Vi kommer snart dit och hälsar på dig igen.

Tisdag 18 mars
They say I look fine but if walls could talk
They'd tell you all about how much I break apart
I think you were ment to be but what did go wrong
Ever since you left me I just can't go on.
Detta är några rader ur Sanna Nielsens Empty Room som jag tycker beskriver rätt så bra hur jag känner mig.
Vänner frågar hur det är och jag svarar att det är väl rätt så bra fast egentligen är det förjävligt men jag vet inte hur jag ska svara. Utåt och utanpå känns det stundvis rätt så bra men inuti är det hemskt. Hur kan man sakna någon så mycket som man inte ens känner?
Åh, lilla gubben, varför skulle det bli så här?

Onsdag 26 mars
Nu har vi precis kommit hem efter att ha varit hos farmor och farfar i Småland i en vecka och firat Påsk. Resan dit var jättejobbig för mig.
Allt som är första gången sen vi förlorade dig är jättejobbigt att göra, för gången innan, som nu - åka till farmor och farfar, då var jag ju gravid och vi planerade för en framtid tillsammans alla fem.
Vi hade det lugnt och skönt där och gjorde inte speciellt mycket. Det föll mycket snö så det var kul för Isac och Ida att busa i, vi som trodde att vi skulle möta våren men så blev det inte. När vi åkte hem, idag alltså, så sa Isac att -"vi är ju sex stycken i vår familj; mamma, pappa, jag, Ida, Anjo (hunden) och Linus". -"Ja det stämmer sa jag, Linus är ju också en del av vår familj". -"Ja för kärlek kan ju aldrig dö" sa vår duktiga kille. Vilka härliga funderingar han kan ha!
Puss och kram lilla gubben, nu ska mamma gå och sova.

Söndag 30 mars
Åh, vad jag önskar att du vore här. Var till graven och hälsade på dig idag. Märkte du det?
Jag önskar att någon kunde tala om för mig när det kommer att börja kännas bättre. Jag har så svårt att se framtiden framför mig med att jag ska börja jobba igen. Det känns konstigt när jag tänker på att jobba. Förhoppningsvis så kommer jag att kunna gå in i en roll och ta mig igenom dagarna som jag gjorde förr och sen får känslorna/saknaden/längtan/sorgen komma fram när jag kommer hem. Hoppas att jag orkar det.
I morgon ska jag, pappa och Ida åka in till affären och handla, det är första gången för mig sen du for till himlen. Ytterligare en "första gång" att stryka från listan. Det är väl så jag får göra, ta det steg för steg.
God natt lille vän, kom till mamma i mina drömmar.

Söndag 6 April
Dagarna går...nästan all snö är borta och vi har hittat både tussilago och blåsippor. Igår såg vi till och med en fjäril.
Jag ser fram emot att det ska torka upp lite mer och att vi ska få hem din gravsten så att vi kan göra det fint med blommor vid din grav. Ser fram emot...det gör jag inte alls det, jag vill inte ha någon fin grav att gå till, jag vill inte ha någon grav alls, jag vill att du ska vara här. Sorgen ligger fortfarande så tung över mig och nu vet jag verkligen vad man menat när jag hört uttrycket "ont i hjärtat". Jag har verkligen ont i mitt hjärta, jag tycker själv det är rätt konstigt för hjärtat är ju faktiskt bara en muskel som pumpar runt blod, men jag har ont i mitt hjärta av saknaden och sorgen. Jag frågade vår kurator om jag var onormal som fortfarande var så ledsen hela tiden. Jag har fått för mig att jag borde rycka upp mig nu, det är säkert ingen som tycker, förmodligen bara jag själv, men det känns så avlägset. Hon sa i alla fall att jag var helt normal och det var skönt att höra, skönt att det får göra ont och att jag får vara ledsen för det gör så ont och jag är så ledsen.
Tack för att jag fick träffa dig, kom till mamma igen.

Torsdag 10 April
Nu är det full vinter igen, suck. Vi har flera centimeter snö, stackars fjärilar och blåsippor.
Vi har varit till vår läkare i Falun idag och fått de sista provsvaren på fostervattnet och moderkakan och det visade inga fel. Det är så konstigt att det som varit så fullt av liv bara kan stanna och försvinna, så där utan märkbar anledning. När jobbiga saker händer i livet, man får sparken från jobbet, förhållandet tar slut eller så, så finns ju alltid hoppet om att det kan bli bra igen. Man brukar ju säga att Hoppet är det sista som överger en. Men så är det ju inte med Linus och det är jättejobbigt. Vi har liksom ingenting att greppa efter, det är bara att försöka acceptera och det är inte så lätt.
Jag funderar en hel del på hur jag kan sörja så mycket. Var kommer alla känslor ifrån? Är det mina förväntningar på livet med Linus jag sörjer eller är det den lilla pojken, men jag vet att det är pojken!! Det vet jag men hur kommer det sig egentligen? Jag har ju aldrig träffat honom, aldrig hållit honom i min famn som en varm, livfull liten bäbis och ändå är det så otroligt starka band som jag inte kan förklara - kan någon?
Linus, Linus, jag vet att du finns här hos mig men ändå så långt borta. Jag saknar dig varje sekund av dagen, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag älskar dig av hela mitt hjärta men det tror jag att du vet. Jag har köpt nya ljus till din grav och jag kommer snart och hälsar på dig. Jag ska tända ljuset för dig och alla andra små änglar. Mina tankar går mycket till mamman i Stjärnsund och Arboga. Livet är så grymt ibland.

Söndag 13 April
Grattis på din 2-månadersdag! Undra hur du hade varit...om du kunde le mot mamma, sträcka dina små händer mot mig och
kanske jollra lite. Vi älskar dig lille vän och du saknas oss varje minut!

Onsdag 16 April
Fick en tidning av Anna idag (tack Anna) med en artikel om en mamma som mist sin son. Det var så himla skönt att läsa om hur man själv känner. Hon pratade om sitt "teaterliv" som hon kallade det, utåt sett ett vanligt liv men inuti är det som tiden stannat i ett enda smärtsamt nu. Hon säger också att; Förr klagade man över små problem men i det stora hela var livet bra. Nu är det "stora hela" helvetiskt, men det finns små stunder med glädje och som känns riktigt bra. Det är bara så skönt när någon annan säger samma sak som vad man själv gör och känner. Jag känner mig bekräftad med det, det jag känner och upplever finns.
Jag har köpt en liten ängel på en pinne till dig idag Linus. Jag ska ta med den till din grav på fredag, då kommer jag, Ida och mormor och hälsar på.
Puss, puss lilla gubben.

Tisdag 22 April
Hej lille vän! Jag kom aldrig i fredags som du säkert märkte. Din storasyster Ida blev sjuk så vi blev inne hela dagen. Istället så var jag hos dig idag. Det var en otroligt vacker morgon med fåglar som sjöng för full hals och himlen var så blå och vacker. Jag stod vid vår, din och min, plats vid vattnet och lyssnade på våran sång. Jag blir så ledsen var gång jag kommer till kyrkogården, det är så starkt att vara där med dig, det är därför jag inte kommer så ofta. Hoppas att du förstår men du vet väl att du finns i mitt hjärta hela tiden och att jag tänker på dig så ofta.
När jag kom hem så ringde pappa och berättade att Försäkringskassan inte godkände min sjukskrivning. Det kom som en blixt som träffade mig rakt i hjärtat. Dom förnekar min sorg och mina känslor, min otroliga saknad efter dig och det liv vi aldrig fick tillsammans. Får man göra så mot en annan människa? Jag satte mig vid datorn och skrev ett långt brev om min förlust och saknad och skickade till flera berörda inom Försäkringskassan, Riksdagen och Media och jag hoppas att de som gör så här verkligen får sig en tankeställare. Vi har blivit intervjuade av Aftonbladet och på torsdag kommer de och ska ta kort på oss. Det du lille vän, mamma och pappa i tidningen...jag som inte tycker om att vara med på kort. Jag hoppas i alla fall att vi har rullat igång några bollar och är det någon som har varit i samma situation så hör gärna av er till mig.

Onsdag 23 April
Usch vad jag har sovit dåligt i natt. Jag har varit så orolig i kroppen, jag skakar och hjärtat dunkar.
Jag fick åka själv till vår kurator för pappa är så förkyld men det gick bra. Det var skönt att få komma till henne efter den jobbiga dagen igår och prata. Vi tycker att det är så skönt att vi har både henne och vår läkare bakom oss och att dom inte förstår hur Försäkringskassan tänker. Det har inte funnits någon möjlighet i världen för mig att gå tillbaks till jobbet tidigare än vad jag har tänkt (5/5) och det är skönt att få höra det från dom med erfarenhet. När jag kom hem hade reportern från Aftonbladet ringt igen och jag pratade med honom, skickade några fler mail, läste några gamla artiklar om liknande "fall". Jag blir så arg så jag tuffar på och skriver, letar och bråkar men egentligen skulle jag bara vilja vara. Vara i mig själv och den styrka jag hade börjat hitta.
Isac har varit på sin första fotbollsträning idag och han tyckte det var jättekul. Jag träffade några andra mammor jag inte sett sen du for till himlen men det gick bra. Det går ganska bra att prata om dig utanför min trygga miljö hemma i huset bara det inte blir för mycket. Så ni, var inte rädda att komma fram och prata med mig, det går bra, jag vill prata, ibland kanske om vädret och orkar jag så pratar jag om Linus.
Nu så var det kväll igen, den här dagen har verkligen gått i ett. Om du hade varit här så hade vi haft en lugn dag ute i trädgården i det fina vädret och du hade fått följa med och titta på när brorsan lira fotboll. Önskar så att det vore så!
God natt lille vän, mamma älskar dig så mycket!

Lördag 26 April
Så här såg det ut igår. Vi var på löpsedlarna och förstasidan i Aftonbladet, till och med i Stockholm. Jag trodde inte att det skulle bli SÅ stort men det känns bra tycker jag. Det är bra om en debatt kommer igång så att det kan hjälpa andra. Jag ska försöka göra en länk till brevet jag skickade ut till chefer inom FK m.fl. Jag ska lägga till lite i brevet om att jag tycker att det måste till en lagändring som erkänner Sorg vid förlust av barn som en godtagbar anledning för sjukskrivning i X antal veckor. Det måste ändå bedömas efter individen eftersom vi alla är olika. En del är starkare än andra, en del vill jobba och sen beror det ju på vilket typ av arbete man har. Men vi änglaföräldrar ska inte behöva kämpa för rätt till ersättning, vår sorg måste accepteras av FK oavsett om man som handläggare har förståelse och inlevelse i situationen eller inte. Sen ska jag skicka brevet till Reinfeldt.
Det här med FK har tagit upp mycket av min energi så jag har haft så lite energi kvar för annat. Känner mig så hemsk för att jag inte tänker på Linus så mycket men det här är ju en del av honom så han är ändå med hela tiden. Jag hoppas att vi kan få ett godkännande av FK snart så jag kan gå vidare med att bygga upp mitt liv tillsammans med min familj och mina 3 barn.
Linus, jag hörde att du har fått en änglakompis, Victor. Jag hoppas att ni har det roligt tillsammans och tar hand om varandra. Tänk om det hade fått vara annorlunda och ni hade fått vara här i Styrsjöbo och busa istället. Du förstår, hans mormor och morfar bor alldeles här vid oss så ni hade säkert blivit bästisar även här på jorden. Victor tycker om Ekorrar, har du något du tycker om, något som får dig att skratta? Du tycker säkert om glass och fika för det gör dina syskon och din mamma. Ida tycker att det är roligt att leka kurragömma och när man kastar upp henne i luften och kittlar henne. Jag brukar låtsas att mina fingrar är en myra, då skrattar hon. Det skulle nog du också göra. Åh, vad jag saknar dig mitt hjärtegull, min lilla bäbis! Puss och kram från mamma.

Tisdag 29 April
Idag har jag, Ida och farmor varit till Borlänge och gått i affärer. Oj, vad många mammor med tjocka magar och barnvagnar det var där!
Och sen har vi varit med i Dala Demokraten också.
Jag känner mig så nedstämd och tung ikväll. Jag har gått på någon form av energikick i några dagar nu men nu har verkligheten kommit ikapp mig. Mamma är så ledsen att du är i himlen och inte här hos oss!
God natt lilla ängel!

Onsdag 30 April Valborgsmässoafton
I kväll ska vi till majbrasan i Heden. Hade du varit med oss hade vi gått men nu tar vi nog cyklarna. Isac har fått en ny cykel så han vill så gärna cykla, han tycker det går så fort. Det beror nämligen på cykeln hur snabbt det går och så är det även med skor - det beror på skorna hur fort man springer, inte på den som cyklar/springer.
I dag när jag var i källaren och strök kläder så tänkte jag att om du hade levt så hade farfar fått ropa om du vaknat. Farfar är nämligen här och hjälper oss med att dra ny el. Så tänker jag ofta - hur jag skulle lösa olika situationer om du hade varit här. Nu är det vanliga små situationer jag tänker på, innan du föddes så tänkte jag större, t.ex. bil, barnvagn, hämta lämna i skolan etc. Men nu skulle du ju egentligen ha varit här om inte allt det dumma hänt.
På måndag ska jag börja jobba och jag har sån ångest över det. Det känns lite som om jag kommer med svansen mellan benen, som om jag har misslyckats med det som jag skulle ha gjort egentligen - vara hemma och ta hand om min lilla bäbis. Jag vet väl egentligen att det inte alls är så att jag har misslyckats men det känns så ibland bara.

Måndag 5 Maj
Jaha, då var det gjort! Den sista raden i min "Att Göra Lista" är nu förbockad. Jag har varit på mitt jobb idag och har härmed klarat av alla mina mål. Det känns jätteskönt för nu kan jag göra allt jag vill/måste utan att ha ångest över det och det är en sådan lättnad.
Alla "trappsteg" som jag tagit har varit jobbiga på sitt sätt, mycket för att jag har varit i olika faser i mitt sorgearbete, men det här steget var det största att ta. Och det gick bra! Fast det var känslosamt väldigt jobbig och jag kunde inte hålla gråten tillbaka men det gjorde inget. Jag jobbar bara halvtid nu och det känns att det räcker. Jag sa till Johan att om någon av oss hade orkat åka och hämta så hade det blivit pizza idag för jag var helt tömd på energi och orkade knappt laga mat. Johan har bihåleinflammation och är i princip sängliggande.
Från FK har vi inte hört något än, inte ett ljud förutom det där brevet vi fick där det stod att jag inte skulle få sjukpenning. Jag trodde att FK skulle arbeta med att få sjuka tillbaka i arbetslivet och stötta och vägleda de sjukskrivna till det men jag verkar ha fått det helt om bakfoten. Vi har då inte fått någon stöttning, tvärt om.
Och du lilla Linus, du har det bra där du är. Du har så många vänner och så många som tar hand om dig. Igår satt jag på altantrappan i solen och önskade att du skulle ligga i mitt knä med ditt lilla huvud i mina händer. Om du hade varit här hade vi inte behövt gå igenom allt det här jobbiga, vi hade varit så lyckliga då med bara våra små (egentligen helt oviktiga i det stora hela) vardagsbekymmer.
Mamma saknar dig så himla mycket! Jag vet att du finns här nära och håller mig i handen, jag känner det ibland.

Tisdag 13 Maj
Grattis älskade lilla plutt på din 3-månaders dag. Tänk vad tiden går fort ändå. Mamma och pappa var vid din grav idag. Din gravsten har kommit nu och den var jättefin. Det står att Vi älskar dig på den. Vi ska plantera fina blommor åt dig också men det är så kallt på nätterna nu så vi väntar några dagar med det. Jag saknar dig så förtvivlat mycket, jag vill så gärna få hålla dig i mina armar, få krama dig, lukta på dig och vara dig nära men det går ju inte. Det går ju inte!
Storasyster Ida har åkt med farmor och farfar till Vimmerby idag. Tänk att hon har blivit så stor att hon kan åka iväg så långt.
Hon pratar väldigt mycket om dig, att hon har en lillebror som heter Linus och att du är i himlen.
Isac har varit och klippt sig så nu är han så blå och fin i håret.

Torsdag 15 Maj
Jag känner mig glad idag! Det känns konstigt att skriva det men jag känner så faktiskt. Tårarna bränner i ögonen men ändå känns det så. Jag fick besked från försäkringskassan att jag får min sjukskrivning godkänd och det kändes såå skönt. Jag har fått upprättelse! Jag har fått kämpa för det och jag hoppas verkligen att det har skapat debatt inom försäkringskassan så att det kommer ut tydligare riktlinjer för handläggarna hur de ska hantera sådana här "fall". Kanske har jag kunnat hjälpa någon annan, hoppas.
Jag pratade med en kvinna idag som förlorat en närstående ungefär samtidigt som Linus dog. Det gällde ett jobbärende och jag funderade ett tag innan jag ringde, på vad jag skulle säga. Jag började med att beklaga sorgen och sen behövde jag inte fundera mer, hon pratade och jag fick berätta att även jag förlorat någon. Det behöver inte vara så svårt och jag brukar fundera en del på hur jag vill bli bemött eller hur man ska bemöta andra med sorg och jag har inga svar. Man kanske tycker att jag borde verkligen veta men det gör jag inte och jag tror att det beror på att det inte finns några rätt sätt. Det kan räcka med en blick, en klapp på axeln eller en kram, bara något litet som visar att man vet vad som hänt, att man bekräftar sorgen. Jag har skrivit tidigare att jag tycker att frågan "hur mår du?" "hur går det?" är så svår att besvara men ställ den. Det visar i alla fall att ni bryr er och sen vad svaret blir spelar ingen roll.
Det enda "beteende" eller vad man kan kalla det, som jag tycker är fel och känns jobbigt det är de som inte låtsas om att något har hänt men som jag vet, vet om det. Då vill jag skrika "Hallå!!! Ser du inte att det har hänt något? Min mage är borta, ser du inte det? Jag tror att de som är så har väldigt jobbigt med vad som hänt oss och inte vet hur de ska hantera det och då kanske det är lättast att inte låtsas om något. Men det har hänt och det kommer aldrig att försvinna! Linus är död och vi är så ofantligt ledsna över det och den sorgen som finns i våra hjärtan kommer alltid att finnas där.
Linus, mamma gråter varje dag i min längtan efter dig. Du finns i mina tårar, i mitt skratt, i mitt hjärta och i allt jag gör. Du finns där när jag lagar mat, städar, åker till jobbet eller leker med dina syskon. Du finns där när jag tittar på TV, pratar i telefon eller är ute och går. Du finns och jag älskar dig så mycket!

En fundering: Man säger att man lever på hoppet, men när inget hopp finns - vad lever man på då?

Lördag 17 maj
Oj, vilket väder. Det har snöat hela dagen och vi har minst 2 dm snö. Man har lite svårt att tro att det är sant, det är ju faktiskt maj...
Det var tur att vi inte planterade några blommor på graven som vi hade tänkt. Det hade inte varit så roligt att se allt förstöras.
I går skulle jag prova att jobba en hel dag men när klockan blev 14 så var jag helt slut så jag fick be om att få gå hem. Jag blev lite förvånad att jag inte orkade, trodde att jag skulle klara en hel dag, en dag i alla fall, men kroppen och psyket har det jobbigare än vad jag ibland märker. När jag är på jobbet så är det som ingenting har hänt, jag går in i en roll och glömmer för ett tag. Men Linus, han gör sig påmind :-), jag glömmer saker, blir osäker på vad jag gjort eller sagt och måste skriva ner allt jag lovar att göra. Och jag blir som sagt var väldigt trött och då bleknar rollen och sorgen kommer fram och då blir det så jobbigt. Skönt att jag kan få åka hem då.

Måndag 19 Maj
Jag vill ha min lilla bäbis!

Fredag 30 Maj
Sol och sommar, tänk vad härligt det hade kunnat vara.
Det känns på något vis som om livet ska gå vidare nu men jag är inte redo för det än. Sommaren är här, semester, fester, grilla och dricka vin, åka och bada, ha picknick, skratta och vara glad. Men det stämmer inte, jag är inte där, jag orkar inte det men jag måste för min familjs skull och för livsgnistans skull. Jag måste det för omgivningens skull och för min egen skull och kanske även för Linus skull. Han vill nog se mamma vara glad, inte gråta och vara ledsen.
Härom dagen var jag och planterade på graven, det blev så fint tycker jag. Ska se om jag hittar några fina kantstenar att lägga runt, vita tror jag att jag vill ha. Johan har tagit kort, ska lägga in dom under Bilder så ni kan se. När jag var på kyrkogården så ringde det en man från kyrkan och berättade att dom har en sorgegrupp och frågade om vi ville vara med och det vill jag. Vi ska träffas på måndag, känner mig nervös inför det men jag hoppas att det känns bra när jag väl är där. Det är skönt att prata med andra som har gått/går igenom samma som jag - det är ju så - bara vi vet hur det verkligen känns. Tack Anna för ett skönt samtal igår *kram* , mitt livs längsta telefonsamtal men det var så skönt att få prata om allt, alla små detaljer som bara vi vet och kan förstå. Och tack alla mina vänner för att ni inte ger upp på mig för att jag aldrig ringer tillbaka och tar initiativ till att träffas. Förlåt att det måste ligga på er men jag orkar inte men vill ändå så gärna. Linus, min lilla älskade ängel, hoppas att du har det bra - du fattas mig så otroligt mycket.

Onsdag 11 Juni
Nu har vi haft riktig högsommarvärme i flera, flera dagar men idag kom regnet. Ärligt talat så tycker jag det är rätt skönt fast så typiskt för jag har torkvindan ute full med tvätt som nu är mycket blötare än vad den var när jag hängde upp den.
Hur går det nu då? Det har känts rätt bra i några dagar nu. Hade det riktigt jobbigt förra veckan, vet inte varför det blir så ibland. Lite tror jag att det berodde på det fina vädret. Vi var ute och gjorde så mycket saker hela familjen och då blir det så påtagligt att det saknas en. Jag tänker så mycket på hur jag skulle ha gjort om Linus hade varit med, var skulle jag sitta och amma? Finns det någon skugga att ställa vagnen i? Och sånna saker. Och sen ser jag så mycket bäbisar överallt. En jobbarkompis har blivit pappa (Grattis!), en klassmamma har fått sin tredje, det är tjocka magar och små bäbisar överallt. Varför fick inte jag ha min lilla bäbis här? Jag var till graven med barnen också förra veckan. Vi hade köpt en fin snurra och en flagga, en till Linus och en till Victor. Men när jag kom dit hade Linus sten sjunkit ner en massa och jag fick nästan panik. Jag fick för mig att kistan hade gått sönder och all jord rasat in, såg Linus framför mig liggande där. Ångrade då att vi inte kremerade. Jag fick tag på vår snälla begravningsentreprenör och han försäkrade att det nog inte alls var det som hänt och han skulle se till att det blev ordnat. I går ringde han och då hade han själv varit där och tittat och berättade att nu var det så fint igen. Det var ett bevattningsrör bredvid graven som gått sönder, därför hade jorden sjunkit lite. Tack Mattias!
Jobbet går bra. Det är intensivt i några timmar och sen kan jag åka hem och vila en stund. Nu har jag två veckor kvar innan semestern och dom ska jag klara utan min vikarie som går på semester nu på fredag. Men det ska nog gå bra, det är inte så många konferenser så här innan midsommar.
Nu i helgen ska vi ha fest och fira Styrsjöbo Majstångsresning som vi gör varje år. Och så kanske jag får lite tårta också för det är min födelsedag då. För ett år sedan var jag gravid nu. Vi berättade det för våra vänner på majstångsresningsfesten då.
Hoppas att solen skiner på dig i himlen lille vän! Mamma älskar dig!

Fredag 13 juni
Grattis på din 4 månaders dag!

Fredag 20 Juni
Glad Midsommar vår lilla ängel.
Idag har vi gjort en egen majstång och klätt den med björklöv och blommor, vi hann precis färdigt innan en stor regnskur kom.
Nu har vi ätit midsommarlunch och snart ska vi åka in och titta på barnens majstångsresning inne i Leksand. Sen kommer vi och hälsar på dig lille vän. Jag ska plocka en fin bukett blommor till dig och sätta på din grav. Vi hade tänkt att vi skulle åka iväg någonstans och fira midsommar men mamma orkade inte det. Jag ville vara hemma i mitt trygga hem och ha det lugn och skönt. Ibland blir det sånna här stunder när orken inte finns och glädjen håller sig borta men jag försöker, det gör jag. Jag vet ju att det kommer bättre stunder när jag orkar och kan vara glad. Men ibland måste jag få vara ledsen och liten, jag saknar ju dig så mycket. Nu ska jag torka mina tårar och gå ut och fira midsommar.
Puss och kram lilla gubben.

Måndag 30 Juni
Idag har jag skaffat en räknare till hemsidan. Borde väl ha gjort det långt tidigare men har inte tänkt på det förrän nu. Och det funkade på en gång. Blir så glad när mina små hemside-trix-saker fungerar. Idag är det också min första dag på semestern och Isacs 6½-års dag. Grattis stora killen!
Jag har varit till min kurator idag och pratat och gråtit. Det gör jag alltid där. Då får allt som jag bär inom mig komma ut. Vi pratade mycket om mina känslor och min sorg som inte syns på utsidan. Ibland kan jag känna att det är som om inte Linus har funnits och att allt ska rulla på som vanligt men STOPP, så är det inte. Nästan ingen frågar hur vi egentligen mår, kanske för att skydda oss men ingen behöver vara rädd för att göra mig ledsen eller riva upp några jobbiga känslor för ledsen det är jag ändå och allt är så upprivet som det kan bli. Det kan inte bli värre och det är inte jobbigt att prata om Linus, tvärt om! Han är ju mitt barn precis som Isac och Ida så jag pratar gärna om honom och skulle jag bli lite ledsen så gör det ingenting. Men samtidigt så kan jag inte säga bestämt hur jag vill att omgivningen ska vara heller, jag vet inte...naturlig och inte rädd att såra/riva upp...
Vi pratade även om framtiden och min längtan efter att bli gravid igen. Jag vet att ingenting kan ersätta Linus och det är inte därför men längtan att få hålla min lilla bäbis och att få allt det där som vi hade planerat och längtat efter att få göra med Linus. Att få ge mina barn ett lillasyskon som dom blev så berövade. Och det som gör det hela så svårt att ju vetskapen eller icke vetskapen om vi överhuvudtaget kan bli gravida igen. IVF igen/inte IVF, orkar/orkar inte, vill/vill inte, det är mycket som snurrar runt i mitt huvud men jag tror att vi kom fram till en bra "plan", jag och kuratorn idag. Det känns skönt att ha en "plan". Vad den är säger jag inte ;)
Linus, lilla gubben - jag önskar så att du fick vara här med oss. Jag undrar vad du har för uppgift, varför du kom till oss och sen fick så bråttom iväg till en annan värld. Jag tror att det är något stort, något viktigt och vem vet - en dag kanske vi får veta. Jag saknar dig i alla fall oändligt mycket, hoppas att du vet det!

Fredag 11 Juli
På söndag blir du 5 månader lilla gubben. Tänk vad tiden går...
Och på söndag fyller din storasyster 3 år. Hon stod ute och ropade på dig idag - hörde du det? Jag är så ledsen för deras skull också, dom hade ju längtat så efter att få träffa sitt lilla syskon som bökade runt i mammas mage.
Vi ska åka till farmor och farfar i morgon så vi kommer inte att komma till graven och gratulera dig så därför skriver jag en hälsning här till dig och sen tar jag med storasyster och åker till graven idag istället. Men på söndag så firar vi din dag tillsammans med syrran där vi är då istället.
För du är ju alltid med oss var än vi är! Precis som du skulle ha varit om du levde.
Vi älskar dig så lille vän!

Fredag 080808
Regn, regn oh regn - grått och trist. En perfekt dag för att sitta i soffan, titta på en film och gosa med sin lilla bäbis. Om ändå så vore...
Ida och jag är hemma själva idag, Isac är i Vimmerby och Johan på jobbet. Vi har lekt med dockor. Dom ska kläs på och av, matas och skjutsas i vagnen. Sen ska kläderna av och på igen och igen. Ida tycker att det är jätteroligt att leka mamma och hennes dockor är bäbisar. Jag är väl inte lika entusiastisk om jag ska vara ärlig. Efter att Linus hade dött så kunde jag inte ens hålla i hennes dockor. Var jag tvungen så höll jag den i en fot upp och ner. "Men mamma! kunde Ida säga. Då kan ni kanske tänka er vad jobbigt jag tycker att det är med riktiga bäbisar...
Kom snart tillbaka till mamma lilla gubben! Jag saknar dig så.

Onsdag 13 Augusti
Grattis på 6-månaders dagen lilla gubben. Du skulle ju ha varit en riktigt stor kille vid det här laget. Isac kunde sitta själv på sin 6-månaders dag och den dagen hade vi kalas med alla hans bäbiskompisar. Mest var det väl vi mammor som fikade och hade trevligt men om jag inte minns fel så fick han några presenter. Mamma, pappa, Isac och Ida har firat dig i dag också. Vi festade till lite till kaffet och barnen fick glass med chokladsås.
Vi tänker på dig och saknar dig, du fattas oss så mycket.

Lördag 13 September
Timmarna, dagarna, veckorna och månaderna går. Idag är din 7-månaders dag. 7 månader! 7 månader sen du lämnade oss här i sorg och förtvivlan. Jag tänker fortfarande på dig hela, hela tiden.  Min vackra lilla pojke, det känns så orättvist. Varför, varför, varför???
Det har inte hänt så mycket sen jag skrev här sist. Vi har varit på semester till Kreta en vecka och fick ordentligt med sol på oss. Inte ett moln på hela veckan. Det var verkligen skönt att komma iväg. Medans vi var borta så bytte mormor ut blommorna på graven. De gamla hade regnat sönder så nu blev det höstfint. Vi plockade fina vita stenar åt dig vid havet. Ida och pappa har lagt dom på din grav så du också skulle få ta del av vår resa. Ditt foto på graven har börjat bli slitet av väder och vind men det får stå där till snön kommer. Då ska jag ta bort det och byta ut mot ett nytt sen när våren kommer.
Jag har börjat att jobba heltid också. Det gjorde jag den 1:a september och det går bra.
Ida har börjat på nytt dagis och hon verkar trivas bra där och storebror har börjat i första klass.
Och sen har jag fått reda på att du har en liten släkting i himlen. Han heter också Linus och dog vid förlossningen 2005. Du och han är fem-meningar, d.v.s. din mormorsfars kusins barnbarnsbarn. Träffar du honom så får du hälsa från oss alla.
Ja, lite händer det väl allt men annars rullar dagarna på i vardaglig lunk. Vad har vi för val?
Grattis på din 7-månaders dag! Vi älskar dig och saknar dig!

Måndag 13 Oktober
8 månader! Jag tänker mycket på hur du skulle ha varit. Jag tror du hade varit en tuff, stadig kille som så gärna hade velat hänga med storasyskonen på lek. Du hade säkert blivit arg för att dina knubbiga ben inte hade lärt sig att bära dig än och du inte hade kommit fram dit du ville. Det känns som om du hade varit glad och framåt och nyfiken på allt runt ikring och kanske inte hade haft tid att sitta stilla i mammas knä annat än när det var dags för mat. Dina syskon hade älskat att leka och pyssla med dig och säkert varit osams om vem som skulle göra vad med dig. Ida skulle ha hjälp till att klä dig och bada dig och styra och ställa medans Isac hade varit så mån om att du hade det bra och fixat med leksaker till dig.
Grattis på 8-månaders dagen älskade lilla vackra ängel, min lilla älskade pojke!

Det finns inga ord som kan beskriva min sorg och saknad. Ibland känner jag mig så arg för att det blev så här. Ibland är jag bara så ledsen. Det finns ett obehag i min själ, en ond tagg som gnager och skaver, ibland känns den mer, ibland mindre. Det är frustration och ilska, sorg och ledsenhet blandat i en enda röra och det finns ingenting i hela världen som kan göra så att det känns bättre. Taggen kommer alltid att finnas där - kanske kommer min kropp att bädda in den i bomull så den inte skaver lika mycket men den kommer alltid att finnas där.

Om en stjärna tändes varje gång jag tänker på dig så skulle natten vara ljusare än dagen    (tack Helen)

Torsdag 13 November
Tiden går...9 månader!
Det är en rätt så tung tid. Det är mörkt och grått ute och det känns som om tiden aldrig räcker till. Jag hinner inte stanna upp och njuta av mina barn på jorden, jag hinner inte stanna upp och tänka så mycket på dig, min gosse. Därför är detta en rätt så skön dag på månaden, hur konstigt det än kan låta. Jag får en stund för mig själv då jag sitter vid datorn och bara tänker på dig. Tillåter mig själv att tänka på hur det skulle ha varit, låter de instängda tårarna komma ut.
För ett år sedan så var jag gravid. Började bli rätt så stor, hade inte så många långa veckor kvar på jobbet innan jag skulle gå på mammaledighet. Nu är det andra som går där i väntans tider, lika lyckliga och förväntansfulla som jag var då och det gör ont, även om det också glädjer mig oerhört. Har bara svårt att visa det och att vara delaktig.
För ett år sedan så visste jag inte att jag skulle sitta här idag som en annan person. En person med ett stort sår i själen, med andra tankar och värderingar. Livet måste gå vidare får jag höra och det gör det också utan några större problem, bara på ett annat sätt. Ett sätt som ingen kan förstå som inte har varit där själv, som också har ett älskat barn bland änglarna.
Förra månaden så skrev jag om en tagg, idag liknar jag det med ett sår som vätskar och blöder, som, allt efter att tiden går, kommer att läka och bli till en sårskorpa. Sårskorpan kommer en dag att ramla av och kvar kommer ett stort ärr alltid att finnas.
Mamma älskar dig med hela mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma när jag höll dig i min famn och vi stod och tittade ut genom fönstret. 5 minuter senare lämnade jag dig och åkte min väg...

Onsdag 26 November
Grattis på namnsdagen Linus!

Lucia - Lördag 13 December
Idag har vi varit hos kusinerna och firat lilljul. Det var lilla Agnes andra jul och det skulle ha varit din första. Jag har svårt att hitta glädjen med julen i år. Det finns ingen riktig myskänsla med att tända ljus och pynta. Sorgen känns så tung och gör att jag inte orkar med några motgångar och har så lätt till tårar. Dom bara kommer för jag har ingen styrka att hålla dom tillbaka.
Min kropp kan ibland fortfarande kännas gravid. Det är ju inte naturligt att vara gravid i 9 månader och sen inte ha en bäbis att hålla i famnen, amma, krama och älska. Min kropp och själ kan inte förstå vart bäbisen tog vägen. Ja vart tog bäbisen vägen?
Jag var och spådde mig för någon vecka sen och fick höra att Linus skulle komma tillbaka, men vad var då vitsen med att han kom nästan ända fram för att sen vända tillbaka och sen komma igen...Det kommer jag aldrig att förstå.
Grattis på 10 månaders dagen mammas älskling

Onsdag 24 december
Idag har vi varit till graven och tänt ljus och marschaller. Det var så fint där med all snö och solen som sken.
Vilken fin liten tomte du hade fått av Victors mamma och pappa - den blev vi så glada för.
Ha det så bra på sommarängen älskade Linus.
God Jul önskar mamma, pappa, Isac & Ida

Onsdag 31 december
Nyårsafton 2008 - året som har gått har varit det värsta i mitt liv. Några ynkliga veckor i början av året var bra - då levde du och bökade runt och boxades i mammas mage. Sen blev allt så stilla och du var död. Det blev begravning, bråk med Försäkringskassan, och sen började jag jobba igen. Sommaren gick med rätt så mycket ledighet men det fanns ingen glädje i att göra något. Vi åkte till Kreta för att komma ifrån sorgen och vara tillsammans som familj men det var hela tiden något som saknades - DU! Hösten kom och vintern. Och nu är det snart ett nytt år.
Undra vad som 2009 har i beredskap åt oss? Ja, det är väl bara att hänga med och se.
Gott Nytt År älskade vän!

Tisdag 13 januari
Idag är det Idas 3,5 årsdag och hon pratar så mycket om att hon är storasyster. Hon har så många funderingar om Linus, om vad han kan och gör. Här om dagen hade hon en lång utläggning om vilka ord han kunde säga och härmade hur han lät. Hon vinkar ofta åt Linus i himlen och ser hon en stjärna så brukar hon säga att det är Linus. Varför skulle hon bli berövad sin lillebror? Hon hade blivit den bästa storasyster man kan tänka sig. Varför ska Isac och Ida som är så små redan få lära sig vad död och sorg är? Varför ska deras första fråga vara, när dom får höra att någon är med barn, ska den bäbisen också dö?
Det är deras verklighet och den är så grym.
Grattis på din 11-månaders dag. Min kropp och själ gråter efter dig hela tiden!

Torsdag 12 februari
Idag för ett år sedan så var du förmodligen redan död fast vi inte visste någonting. Vi var fortfarande lyckligt ovetande om vad livet hade för planer för oss. Vi visste ingenting om vad det innebär att förlora någon som man älskade med hela sitt hjärta. Vi visste inte vad riktig sorg var och vi visste inte att man kunde må så dåligt. Jag hade ingen aning om vad depression och ångestattacker var för något och att jag skulle få uppleva hur det känns att ha ett hål, ett svart hål, i mitt hjärta. Vi var så dumma som inte visste hur bra vi hade det och hur lyckliga vi egentligen var. Vi visste inte vem Mattias på begravningsbyrån var eller att en liten vit kista gick att få med rosa eller blå stoppning. Vi visste inte att en dödsannons kostade flera tusen kronor och vi visste inte att du var död.
Åh, lilla Linus - i morgon är din 1-års dag och jag orkar inte fira den, jag orkar inte ordna med tårta och ballonger, jag orkar bara försvinna under täcket för en dag.
Min älskade Linus!