Thomas Nagel Utsikten från ingenstans

Vilka möjligheter har vi att se objektivt på världen?

Thomas Nagel utforskar i sin bok Utsikten från ingenstans objektivitetens och därmed också vetenskapens begränsningar i frågan om sökandet efter sanningen. Han påpekar att objektiviteten är vetenskapens drivkraft. Vår subjektiva uppfattning om världen är beroende av vår perceptionsförmåga. Med våra fem sinnen skapar vi bara en bild av hur världen ser ut och inte en bild av hur världen egentligen är. Jorden verkar vara platt, men det är den inte. Solen verkar kretsa runt jorden, men det gör den inte. Vetenskapen har utvecklats med avsikt att undvika liknande missuppfattningar. Eftersom vår perception visade sig vara otillräcklig för den sanna förståelsen av verkligheten, letade man då efter andra vägar till sanningen. Skillnaden mellan det subjektiva och det objektiva blev en gränslinje mellan den falska och den sanna uppfattningen. Inom naturvetenskapen utvecklades metoder för utforskandet av det vad Nagel kallar för fysisk objektivitet. Han menar att alla ting har primära och sekundära egenskaper. Primära egenskaper är sådana som inte är beroende av vår varseblivning och som alla rationella varelser kan förstå, t. ex. form eller tyngd. De ligger i grund för fysisk objektivitet och tillhör därmed naturvetenskapens område. Med hjälp av experiment och observation med höga krav på objektiviteten har man gjort stora framsteg. Med sekundära egenskaper blir objektiviteten problematisk och opålitlig. Sekundära egenskaper som t.ex. smak eller lukt, är beroende av vår perception och kan inte förstås bättre från en objektivståndpunkt, menar Nagel. Tingens påverkan på våra sinnen är subjektiv eftersom den är beroende av medvetandet. För att förstå världen som den är måste vi också förstå medvetandets subjektivitet. Vårt personliga perspektiv tillhör världen. Med mental objektivitet gör Nagel det hela ännu mer komplicerat. Han menar att det kan finnas andra medvetande förutom det mänskliga och inget medvetande får vara privilegierat. Med medvetandes subjektivitet når objektiviteten en gräns. Den objektiva verkligheten är ofullständig, menar han, eftersom sanningen om verkligheten måste sammanföra den subjektiva och den objektiva synen på världen. Men ingen objektiv uppfattning om det mentala kan förklara helheten. Han menar "… att strävan efter en utpräglat enhetlig uppfattning om livet och världen ofta leder till filosofiska misstag - till falska reduktioner eller till vägran att erkänna delar av det verkliga" (Nagel, s. 11). Den som vill vara objektiv måste, enligt Nagel, acceptera den objektiva verklighetens ofullständighet. Han kritiserar den blinda vetenskapstron som filosofi, enligt honom, är också besmittad av. Men inte bara filosofin lider av överdriven vetenskaps tro. Han skriver om uppfattningen "… att vi i detta historiska skede är i besittning av de grundläggande former av förståelse som behövs för att förstå precis vad som helst" (Nagel, s.17).

Som jag ser det har denna vetenskaps tro redan orsakat flera mörka och tragiska händelser i den mänskliga historien. Jan Guillou skriver i sin bok "Häxornas försvarare" om att tron på vetenskap under skolastiken ledde till att många oskyldiga människor brändes på bål. Han skriver också om otaliga fall av falska anklagelser för pedofili i USA och i Europa. Oskyldiga människor dömdes först p.g.a. experternas uttalande om vetenskapligt (psykologiskt) bevisade minnen av övergrep. När dessa minnen sedan visade sig vara högst falska befriades de falskt åtalade men vetenskapstron har inte minskat. Alla dessa oskyldiga människor får nu leva sina liv för evigt misstänkta och troligen misstrodda av sin omgivning. Okritisk tro på vetenskap bär dessutom den största skulden för utvecklingen av rasism som uppstod egentligen på vetenskapliga grunder då stolta vita vetenskapsmän förklarade att visst är det skillnad mellan folk och folk. Så när Nagel nu betonar att vetenskapstron inte är objektiv ser frågan om vi kan vara objektiva lite annorlunda ut. Den egentliga frågan skulle egentligen vara: "Vill vi vara objektiva?"

Enligt min uppfattning är Nagels synpunkter viktiga för förståelsen av verkligheten. Objektiviteten har sina gränser inom visa områden men inom andra har vi människor ännu inte uppnått dessa gränser. Den absoluta sanningen är troligen ouppnåelig. Även om objektiv förståelse, enligt Nagel, kan endast vara partiell, är det ändå värt att försöka utforska den. Nagel framställer sökandet efter sanningen om världen med en begriplig bild. Denna bild har tre huvudpunkter: verkligheten, observatören och ståndpunkten. Observatören ökar sin objektivitet genom att observera verkligheten från olika ståndpunkter. För att förstå verkligheten som den är i sig kräver objektiviteten att vi förstår verkligheten från alla tänkbara ståndpunkter. Detta är troligen omöjligt, men bara genom att försöka kan vi utvidga vår objektivitet, något som är det egentliga målet. Ju mer ståndpunkter vi förstår desto mer objektiva kan vi bli.

Eftersom observatören är en del av verkligheten måste hon också observera sig själv. I vårt försök att bättre förstå oss själva bör vi sammanföra den objektiva och den subjektiva sanningen. Filosofi, sociologi, psykologi, antropologi och även kulturvetenskap är bara några av ståndpunkter från vilka vi försöker förstå människan. Om jag utgår från t.ex. psykologi, kan jag snabbt konkretisera resonemang om utvidgandet av objektiviteten. Inom psykologin har vi flera olika riktningar som alla förklarar människan från olika ståndpunkter. Psykoanalysen förklarar människan med drifter, behaviorismen med beteende, humanistisk psykologi med aktiv förhållning till det yttre och det inre, medan kognitiv, biologisk, social och andra psykologiska inriktningar har egna förklaringar. Ingen av dessa inriktningar har ensamrätt på sanningen om människan. Utvecklingen inom psykologin har resulterat både i nya underinriktningar och i inledandet av helt nya inriktningar som utgår från nya ståndpunkter. Någon slutgiltig sanning har vi inte uppnått (man ska nog påminna sig om "experternas" uttalande i pedofilfallen, men också flera olyckliga terapimetoder som elchocker o.s.v.). Men vår syn på människan har tydligen blivit mer objektiv.

Det kan resoneras på ett likadant sätt inom kulturvetenskapen. Kulturvetenskapen bekräftar Nagels uppfattning om den subjektiva verklighetens betydelse. Om jag utgår från populärkultur känns det berättigat att påstå att det inte finns någon absolut sanning om populärkultur att leta efter. Populärkulturens mening skapas på sätt och viss genom olika subjektiva sätt att uppfatta och beskriva den. Först med summan av flera enskilda uppfattningar kan vi hitta en mer objektiv strategi för förståelse av populärkulturen. Genom att kort förklara några uppfattningar hoppas jag visa hur vi blir mer objektiva med varje ny uppfattning. Populärkulturen har förklarats med själva begreppet "populär" som något som många gillar och föredrar. En annan uppfattning är den att populärkulturen är det som blir över när man bestämmer vad som är högkultur. Kultur som inte är högkultur blir därmed låg eller populärkultur. Populärkultur förklaras också som masskultur, nämligen som massproducerad vara utan "aura" ("aura" skulle stå här för autenticitet och originalitet). Uppfattningen om populärkultur som masskultur innehåller påståendet att masskulturen har gjort att folkkulturen har försvunnit. Men det finns en uppfattning om populärkultur som just folkkultur, skapad från folket och till folket. För Antonio Gramsci handlar populärkulturen om en kamp mellan makthavare och folk, där man genom att kompromissa bevarar makthavarnas hegemoni. John Fiske påpekar på en viktig skillnad mellan masskultur och populärkultur. Kulturindustrins produkter utgör, enligt Fiske, en masskultur. Vad folk gör av dessa produkter uppfattar han som populärkultur. Postmodernismen försöker "reducera" verkligheten genom uppfattningen att det inte finns någon skillnad mellan populärkultur och högkultur. De flesta förklaringar utgår egentligen från ideologiska ståndpunkter vilket enligt min mening avsevärt minskar deras objektivitetsnivå och därmed också deras trovärdighet. Å andra sidan innehåller alla dessa uppfattningar ofta sannolika och objektiva partiella förklaringar av verkligheten. Med varje ny uppfattning inser vi förhoppningsvis att vår syn på populärkulturen blir lite mer objektiv. Vårt objektivitet ökar varje gång vi säger: "Jag har en annan uppfattning, men klart finns det någonting vettigt med andras uppfattningar också."

Avslutningsvis vill jag säga att målet för vårt sökande efter sanningen inte är själva sanningen utan det är objektivitet och bättre förståelse. Kunskap och förståelse som vi tillägnar oss genom att utvidga vår objektivitet kan uppfattas så som man gjorde det under upplysningstiden. Visserligen kommer vi inte åt den absoluta sanningen, men vi kan däremot genom objektivitet och förståelse skapa en bättre värld att leva i. Men genom att vägra vara objektiva kan vi å andra sidan skapa en sämre värld. Under upplysningstiden trodde man att kunskap och förståelse leder automatiskt till en bättre värld. I vår postmoderna tid, med två stora krig och ett flertal ofantligt stora folkmord bakom oss, vet vi att utgången inte är given. En mer objektiv förståelse av världen kunde hjälpa oss att ersätta hat och förödelse med tolerans och en fredlig samvaro. Men många tror att det är mer lönsamt att vägra vara objektiv. Många vill inte alls förstå "den Andre" eftersom det verkar lönsammare att utnyttja än att förstå. Man fortsätter följaktligen att förtrycka kvinnor, barn, judar, svarta, homosexuella, avvikande och alla de svaga och motståndslösa Andra. Men vägran att vara objektiv har, precis så som Nagel outsagt påpekar, förlorat alla ursäkter. Vi kan vara tillräckligt objektiva, åtminstone i vår del av världen. Ändå gör våra makthavare, som skulle veta bättre, likadant som makthavarna i mindre utvecklade världsdelar, som inte vet bättre. De vägrar vara objektiva, de vägrar förstå "den Andre", något som människor i hela världen får betala med sina liv.

<<-- KULTUR